Löpning

Onsdagar springer jag med mamma i skogen, men idag när hon kom hit slutade det aldrig att regna. Det var ihållande stadigt regn. Så vi tänkte om och traskade bort till Friskis & Svettis Kanonhuset, som ligger ca 20 min promenadväg bort, för att springa på bandet. Väl där var det stängt med en lapp på dörren om att de öppnar klockan 14 idag. Ack och ve! Blöta och lite småsura gick vi hem till mig igen.

När mamma åkte hem blev det uppehåll. Vi bestämde att vi skulle springa nästa vecka istället. Så det blev ingen löpning för mig i förmiddags. Däremot var jag ute i en halvtimme nu ikväll och sprang medan jag lyssnade på P3. Klurigt att veta hur man ska klä sig när det är juniväder, dvs inte särskilt varmt men inte heller kallt. Så jag tog på mig en långärmad tunn funktionströja och min gråa tunna löparjacka utanpå (mest för att den har en ficka för mobil och nycklar).

Svettades hej vilt den sista kilometern och nu sitter jag här.. varm och eftersvettig och bara ler :)

För ett par dagar sedan var hela skogen snöbeklädd. Jag passade på att inspektera skicket på mtb-banan och såg idag till min förtjusning att snön är borta från de flesta ställen! Lite geggigt, men absolut åkbart utan dubbdäck som jag inte har).

Horray!

Fem plus idag! Grader alltså. Snäppet för varmt klädd mot slutet av passet. Hade starka ben, men halsen pep av ansträngningen. Det är en lång väg tills jag orkar springa mitt vanliga varv i skogen igen, men man måste ju börja någonstans :)

Tanken var att springa premiären för Linköping halvmarathon i juni. Det är att sikta väldigt högt och jag tror inte att jag kommer komma i halvmara-form tills dess. Men även om jag inte kommer kunna springa loppet så har jag ju iallafall kommit en bra bit på väg.

Mitt humör och min energi går upp och ner mest hela tiden och efter att jag blev frisk från min jobbiga förkylning hade jag massvis med roliga fotojobb och jobbade mellan 12 och 16 timmar varje dag. Jag var inne i en bubbla och hade massvis med idéer för mitt företag. Jag tränade ingenting under den här perioden utan fick liksom energi från allt kul jag gjorde. Nu känner jag mig som en urblåst ballong lite grann.

Jag har tittat på den danska serien ”Receptet på lycka” på SVT Play och har fått inspiration. Det handlar om fyra tjejer som alla äter antidepressiv medicin, men som under en period ska trappa ner på medicinen och förhoppningsvis mota sin depression med andra medel än piller. Bland annat är det mycket fokus på fysisk aktivitet och att kliva ur sin comfort zone för att stärka sig själva.

Så här står det på SVT Play:

Vägen till lyckan utan lyckopiller, hur ser den ut? Fyra kvinnor som är fast i att äta antidepressiv medicin ska med hjälp av hälsocoacher istället testa en kombination av terapi, träning och dieter som lösning på sin depression. Stress och det moderna livets utmaningar har markant ökat antalet drabbade av depressioner. Antidepressiv medicin har varit framgångsrik för att hejda en utbredning av depressionssjukskrivningar, men samtidigt tror nu många läkare att medicinerna används i för hög grad.

Se Receptet på lycka här.

Jag stack ut i skogen och sprang för första gången på länge och känner mig nu faktiskt lite piggare. Träningen ÄR ett viktigt inslag i mitt liv. För det stärker mitt psyke att känna att jag klarade av att springa uppför den där backen eller att cykla nedför den där läskiga hällen.