Mountainbike

Vilken mtb-helg jag haft! Mera Lera MTB bjöd in till socialcykling denna lördag, och på söndagen åkte jag till vår fina grannstad Norrköping och cyklade i Kättsätterskogen med Pethra. Men vi börjar med socialcyklingen och Rängen runt.

Socialcykling och Rängen runt

Stora Rängen är en sjö söder om Linköping som är väldigt populär att cykla runt, kanske mest på landsvägscykel men det går att komma runt den på mtb också. Längs grusvägar, lite asfalt och stig. Jag valde att ansluta vid Stafsäters naturreservat så jag kunde sova lite till. Första delen som gick på stig var fortfarande blöt efter nattens regn, men sen var det överlag torrt och bra. Lite träd som hade fallit över stigen så det blev en del lyfta cykel. En deltagares vajer råkade gå av och med brist på reserv-vajrar bland oss deltagare så fick han tyvärr vika av. Nån vurpa eller två längs en smal spång blev det också, men inget värre än så som tur var.

Fikastopp blev det vid Sätravallen och Sätrasjön. Hit åkte jag ofta som barn med bl a skolan och badade, men nu är området privat med fina villor som byggts. Efter intag av en Flapjack och lite extra vatten rullade vi uppför den gamla skidbacken och pulsen var hög bland deltagarna. Man hade ju annars kunnat tro att rundan skulle vara någorlunda flack men den bjöd på sina stigningar helt klart.

På vissa ställen var också stigen tämligen igenväxt, det var svårt att se vart den över huvud taget gick på ett ställe. Men jag kan ändå uppskatta sådant! Det blir mer äventyr på så sätt.

Efter ca 4 mil var vi tillbaka vid Stafsäter och vi åt glass på Stafsäter gårdsglass som ligger här. Det är ett av Östergötlands bästa glass-ställen där man gör sin egen glass så det är väl värt ett besök vare sig man cyklar hit eller tar bilen.

Sen rullade vi hem till Linköping igen och min runda slutade på 5,6 mil. Det är distansrekord för mig någonsin på mtb! Näst längst är halv-Cykelvasan för omkring 8 år sedan.

Kort paus i skogen

Styrketräning med cykel

Rängen runt finns som vandringsstig, du kan läsa mer om den här

Fikapaus i Sätravallen

Sätrasjön

Välbehövlig paus i gräset

Svettig cyklist!

Sista stoppen vid Stafsäter gårdsglass

stafsater.se

13 glada cyklister! (minus undertecknad som fotade)

Kättsätter MTB

I Kättsätterskogen i Norrköping finns olika spår för rekreation via cykel eller till fots. Två olika mtb-spår finns; 5 och 7 km. Båda markerade med svart cykel på vit botten. 5 km börjar åt vänster och 7 km åt höger.

Min vän Pethra följde med och gjorde årets mtb-debut. Vi valde 5 km, men vid ett vägskäl valde vi att förlänga rundan och hoppade på 7-kilometaren. Skogen här är väldigt fin och grön med allt blåbärsris som sveper en om fötterna. Spåren är inte tekniska men har sina beskärda del rötter och några härliga hällar. Både Pethra och jag njöt av att cykla här. Det finns ett par backar som höjer pulsen, men över lag är det ganska platt och snällt. Här var jag i mars och körde, det inlägget kan man läsa här.

Det summerar en riktigt bra helg fylld med härlig cykling med fint sällskap. Jag har massor av platser jag vill cykla på och gamla bekantskaper jag vill uppleva igen. Om ett par helger åker Fredrik och jag till Vallåsen bikepark och kör downhill. Det ser jag fram emot!

Underbara mjuka stigar i Kättsätter

Hällar är bland det bästa att cykla på!

Här avvek vi och körde 7 km

Ut ur skogen längs ett vetefält

Underbart vackert!

Tack för att du läste! På återseende!

Ledig tisdag! Satte cykeln på bilen och så brummade jag iväg till vår grannstad Norrköping. Jag tycker generellt att just Norrköping har Östergötlands bästa cykling. Det finns så mycket bra och olika möjligheter och stor variation; Ågelsjön, Lilla Älgsjön, Fläskberget, Vrinnevi mm.

Kättsätter hörde jag talas om i Facebook-gruppen ”MTB Norrköping”. Här finns två mtb-spår, en på 5 km och en på 7 km. Jag började på 7-kilometaren men efter 2-2,5 km hittade jag inga fler markeringar och kom tillbaka till starten. Valde då 5 km istället och här hittade jag enkelt runt. Det var isigt och geggigt på vissa ställen, men överlag torrt och fint!

Riktigt rolig bana som tekniskt också var enkel. Lite rötter här och var men inget dödsigt. Bara flowigt och kul! Hit kommer jag tillbaka!

Mitten av januari och ett par grader plus ute. Förväntningarna i spåret var gegg och misär, men döm om min förvåning när skogen var alldeles frusen och torr. Lite is här och var men 80% isfritt. Solen kunde man skönja bakom molnen och det var i allmänhet en ganska fin dag. Inte för kallt och inte för varmt. Men det där beror nog på hur man klär sig och vem man frågar.

Det rosa spåret är 3 mil långt och går genom Tinnerö eklandskap, Vidingsjöskogen och Ullstämmaskogen. Spåret är relativt nytt och är ett välkommet tillskott här i Linköping. Underlaget är en del grusväg, pyttelite asfalt och mestadels stig med varierande grad av rötter och sten. Det går utmärkt att cykla vissa delar av spåret då det är lätt att hitta tillbaka på grusvägarna i t ex Tinnerö.

Idag körde jag ca 20 km och välkomnades i hissen av en glad vovve när jag kom hem! Vi har Roxie i helgen och Fredrik var ute på promenad med henne medan jag cyklade. Jag blev på ett alldeles glatt humör efter cyklingen och hoppade i ett varmt bad för att värma min rödkalla kropp! Sen åt vi varma mackor med gårdagens rester av pulled pork. Ni kan ju fethajja hur gott det var.

Jag är ingen cykla-på-vintern-expert. Faktum är att jag aldrig riktigt gillat att cykla på vintern. Det är meckigt med alla kläder och trögtrampat med grova däck som ska ge bättre fäste. Så kände jag åtminstone när jag cyklade analogt. Grövre däck till min e-mtb köpte jag i höstas, och de funkar riktigt bra! De ska få sitta på året runt tänkte jag. Trögtrampandet är ju inget större problem numera, tack och lov!

Klädd för minusgrader

Innan jag stack ut på hojen så tog jag på mig ett par byxunderställ i trekvartsmodell och ett par flossade varma byxor från Craft. Ett par tjocka sockor på fötterna. På överkroppen en tunnare underställströja med en tjock underställströja över, och sen en termojacka från Craft. På händerna ett par tjocka handskar från Hestra. På huvudet en tunn löparmössa från Craft och runt halsen en buff (det blir så kallt om hakan annars). Jo jag gillar Craft. Jag har samlat på mig en del plagg genom åren och den tunna mössan har jag haft i över 10 år. Bra kvalle!

I början av turen frös jag om fingrar och tår, men när jag till sist blev varm var det bara tårna som frös. I skogen låg ett tunt lager snö och det var halare på stigarna än i förra veckan då det inte fanns någon snö. Det är ändå fantastiskt att jag kan cykla en sån här dag! -9 grader mitt på dagen. Är tacksam för att det är lågsäsong på fotofronten så jag kan sticka ut och få solen på mig.