Browsing Category

Mountainbike

Mountainbike

Långtur, bara lite sur

Det är ett välkänt faktum vid det här laget att jag är kass på att cykla långt, dvs allt över typ 2 mil. Men! Jag vill ju bli bättre på att kötta grusväg och när Mikaela bjöd in på socialcykling denna varma söndag så tackade jag ju inte nej. Skillnaden här mot den förra socialcyklingen jag var med på, är att denna tur skulle ha ett betydligt mer behagligt tempo. Pethra mötte upp mig hemmavid och så cyklade vi ihop till mötesplatsen Ica Flamman i Hjulsbro. Där hoppade vi in och köpte bananer, Pethra kissade för första gången på deras kundtoalett.

Vi rullade iväg bort mot Danderyds kyrka där det går ett vattendrag med en smal träbro med räcke. Den är småkul att cykla över för balans krävs, annars fastnar man med styret i räcket och välter över. Hu!

Efter Landeryd kom vi till Slattefors där vi istället för att svänga in mot slussarna körde in på en ridstig som var härligt uppköttad av hästhovar. Efter ett tag kom vi fram till ett URGULLIGT ställe som heter Stubbetorp. Direkt uppdagar sig ett hus som ser ut som det skulle ligga i Österrike. Och en bit längre fram låg det en gullig liten hästgård.

Grusbacke efter gjorde mig trött. Vi stannade och jag åt en banan och drack lite extra vatten. Det hjälpte föga för jag var sliten. Jag hade ju inte TRYCKT kolhydrater som jag normalt sett gör innan en långtur, och det straffades jag för nu. Kunde ändå fortsätta, men med mer ansträngning och utan leende.

Däremot fortsatte ju de fina grusvägarna och och vi kom in i den nybyggda delen av Sturefors. Det ligger riktigt många hus där nu! Sturefors är ett område som jag personligen tycker är det mest natursköna i hela Linköping. Här kan jag tänka mig att bo en vacker dag.

In i skogen igen! Och fler uppförsbackar.. Men snart kom vi fram till de nya våtmarkerna som ligger efter Harvestad gård, och där tog vi fikapaus! Jag fick en proteinbar av Mikaela och jag åt min andra banan. Här tog Pethra sin andra kisspaus. Jag lade mig på en sten och solade en stund.

Sen blev det ett gytter och minns inte exakt vart vi cyklade, men Pethra kissade iallafall EN GÅNG TILL. Nånstans här efter kom vi till Rosenkällasjön. Och här skiljdes gruppen. Pethra och jag cyklade mot Halshöga Gård och Lambohov där hon bor, och jag cyklade hem via Stora Aska och Tinnerö eklandskap.

Statistik

Distans: 41,25 km
Tid: 2 h 29 min effektiv rulltid (ca 4 timmar totalt)
Ansträngning enl Borg-skalan: 17 – mycket ansträngande
Skoj: 8 av 10 – inte tekniskt alls, mest grusväg, stig och asfalt. Det bästa var sällskapet, de vackra vägarna och solen!

Mountainbike

Cyklat långt & hårt – socialcykling med Mera Lera!

Det här med att cykla långt är något jag kämpar med, uthållighet är något jag imponeras av. För mig är det mest leda att hålla igång med något fysiskt krävande längre än en timme. Men idag var jag tydligen sugen på tortyr för här skulle det vankas socialcykling med klubben, och just dessa pass är alltid långa. Denna typ av cykling har Mera Lera MTB sysslat med i ett par år, men just idag var första gången jag var med. Planen var att cykla till Slakaspåret som är markerat med spygröna markeringar. Spåret kallas också för True Pace och är ca 14 km långt.

Vi samlades en hel hög cyklister vid portalen i Vidingsjö. Lite upprop där efter anmälningslistan. Det är smidigt att kunna anmäla sig till ett träningspass via hemsidan och Svenska Lag. Sen bar det iväg så det dammade om grusvägarna genom Tinnerö.

Det sög rejält i benen en bit in när vi kommit till skogen och stigarna där. En del uppförs och det dröjde inte länge förrän jag fick börja klä av mig för att jag blev så varm. Av med långärmade tröjan! Av med buffen runt huvudet under hjälmen, och av med vantarna. Hade jag inte haft långa tights under mina cykelbyxor hade jag dragit av dom också. Rena rama sommarvärmen!

Vi köttade runt i skogen i Slaka tills jag råkade tappa bort gruppen. Som tur är var ledare Linda med, och Fredrik förstås. Så efter lite runtringning fann vi gruppen rätt snabbt igen. De hade cyklat ett megajobbigt parti med riktigt mjuk sugande stig, skönt att slippa det! Jag hade legat på tröskelpuls (pulszon 4 av 5) större delen av passet, mycket högre än vad jag brukar.

När vi var klara började folk droppa av men Fredrik och jag slog följe av Linda och en annan kille till portalen igen. Vi tog oss till motionscentrumet och hittade cykeltvätten och passade på att tvätta av cyklarna.

Statistik

Distans: 28,94 km
Tid: 1 h 56 min effektiv rulltid (3 timmar allt som allt)
Ansträngning enl Borg-skalan: 18 – mycket ansträngande
Skoj: 7 av 10 – det var riktigt kul under ett parti i skogen där det var flowigt och lagom tekniskt.

Livet, Mountainbike

Cykling i början av mars

En vecka av mars har gått och jag ligger hemma i en av de värsta förkylningar jag haft. I vanliga fall får jag lite symptom, men sen går det över efter nån dag. Nu är jag alltså totalt förpassad till hemmet, och jag diskuterade ett intressant fenomen med Fredrik. Min inneboende rastlöshet har hållit sig borta under de här dagarna jag varit sjuk. Det har varit skönt, för kombinationen rastlös och sjuk är ingen kul kombo.

27:e februari blev årets cykeldebut för mig. Fredrik och jag cyklade en runda till Ekängsdalen som jag tog förra året med Mikaela. Några dagar senare, innan jag blev sjuk, antog vi Vallaskogen och cyklade en snutt på mtb-banan där. Det var här jag förälskade mig i mountainbike för drygt 8-9 år sedan. Den enorma frihet och fartkänsla jag upplevde när jag swischade fram på stigarna minns jag fortfarande. En riktig dopamin-rush!

Nu för tiden är Vallaskogen inte riktigt sig lik då den i fjol blev hårt ansatt av granbarkborren. Det resulterade i att man fick avverka många träd, och på vissa ställen längs banan går det knappt att känna igen sig längre.

Banorna i Vidingsjö har jag inte cyklat på än i år då jag hört att de fortfarande är leriga och cyklar man där nu förstörs spåren och det vill jag undvika. Bättre att cykla när det torkat till ordentligt.

Vallaskogen 2 mars, några tiotals meter bakom mig är skogen glesare än innan pga granbarkborre-angrepp

Ekängsdalen med sin passage genom våtmarken där många fåglar håller till