Mountainbike

I fredags slängde vi på cyklarna på bilen och åkte till Gränna och GBOK’s MTB Arena. Här var jag i fjol med några tjejer och guidades av Elna som driver Cykellycka. Då fanns det en maskingrävd flowtrail som heter Trollmor, och nyligen blev man klar med en hoppled som går parallellt – Flygtrollet.

Fredrik och jag testade både Trollmor och Flygtrollet, men då jag hatar backar och det är superbackigt upp till de båda lederna så nöjde vi oss rätt snart med att bara latja runt nere vid pump-tracken. Fast latja kanske är fel ord.. Jag blev hemskt sugen på vippbrädan de byggt! Kollade på hur Fredrik gjorde och efter några försök där jag fegade ur cyklade jag upp på den sakta men säkert. Men den tippade ju inte! Efter vad som kändes som en evighet började den äntligen röra på sig men då hade jag redan tappat balansen och freakat ut. Hankade mig ner på sidan av den, fullkomligt kränkt. Började grina (hej motgångar) och lade mig i gräset istället.

Tog mig samman till slut och testade igen. Förstod att jag behövde komma längre fram på vippbrädan för att den skulle tippa snabbare. Så jag gjorde det, gjorde om och gjorde rätt. Då gick det galant.

Jag längtar SÅ efter att min e-MTB ska komma! Jag beställde en från Giant Liv för några veckor sedan och fick beskedet att den kommer vecka 25. Cykelbutiken var dock mer skeptisk.. Vi får se! Det vore iallafall härligt att få den då i juni så att jobbiga backar inte hindrar mig från att cykla.

Det är ett välkänt faktum vid det här laget att jag är kass på att cykla långt, dvs allt över typ 2 mil. Men! Jag vill ju bli bättre på att kötta grusväg och när Mikaela bjöd in på socialcykling denna varma söndag så tackade jag ju inte nej. Skillnaden här mot den förra socialcyklingen jag var med på, är att denna tur skulle ha ett betydligt mer behagligt tempo. Pethra mötte upp mig hemmavid och så cyklade vi ihop till mötesplatsen Ica Flamman i Hjulsbro. Där hoppade vi in och köpte bananer, Pethra kissade för första gången på deras kundtoalett.

Vi rullade iväg bort mot Danderyds kyrka där det går ett vattendrag med en smal träbro med räcke. Den är småkul att cykla över för balans krävs, annars fastnar man med styret i räcket och välter över. Hu!

Efter Landeryd kom vi till Slattefors där vi istället för att svänga in mot slussarna körde in på en ridstig som var härligt uppköttad av hästhovar. Efter ett tag kom vi fram till ett URGULLIGT ställe som heter Stubbetorp. Direkt uppdagar sig ett hus som ser ut som det skulle ligga i Österrike. Och en bit längre fram låg det en gullig liten hästgård.

Grusbacke efter gjorde mig trött. Vi stannade och jag åt en banan och drack lite extra vatten. Det hjälpte föga för jag var sliten. Jag hade ju inte TRYCKT kolhydrater som jag normalt sett gör innan en långtur, och det straffades jag för nu. Kunde ändå fortsätta, men med mer ansträngning och utan leende.

Däremot fortsatte ju de fina grusvägarna och och vi kom in i den nybyggda delen av Sturefors. Det ligger riktigt många hus där nu! Sturefors är ett område som jag personligen tycker är det mest natursköna i hela Linköping. Här kan jag tänka mig att bo en vacker dag.

In i skogen igen! Och fler uppförsbackar.. Men snart kom vi fram till de nya våtmarkerna som ligger efter Harvestad gård, och där tog vi fikapaus! Jag fick en proteinbar av Mikaela och jag åt min andra banan. Här tog Pethra sin andra kisspaus. Jag lade mig på en sten och solade en stund.

Sen blev det ett gytter och minns inte exakt vart vi cyklade, men Pethra kissade iallafall EN GÅNG TILL. Nånstans här efter kom vi till Rosenkällasjön. Och här skiljdes gruppen. Pethra och jag cyklade mot Halshöga Gård och Lambohov där hon bor, och jag cyklade hem via Stora Aska och Tinnerö eklandskap.

Statistik

Distans: 41,25 km
Tid: 2 h 29 min effektiv rulltid (ca 4 timmar totalt)
Ansträngning enl Borg-skalan: 17 – mycket ansträngande
Skoj: 8 av 10 – inte tekniskt alls, mest grusväg, stig och asfalt. Det bästa var sällskapet, de vackra vägarna och solen!

Det här med att cykla långt är något jag kämpar med, uthållighet är något jag imponeras av. För mig är det mest leda att hålla igång med något fysiskt krävande längre än en timme. Men idag var jag tydligen sugen på tortyr för här skulle det vankas socialcykling med klubben, och just dessa pass är alltid långa. Denna typ av cykling har Mera Lera MTB sysslat med i ett par år, men just idag var första gången jag var med. Planen var att cykla till Slakaspåret som är markerat med spygröna markeringar. Spåret kallas också för True Pace och är ca 14 km långt.

Vi samlades en hel hög cyklister vid portalen i Vidingsjö. Lite upprop där efter anmälningslistan. Det är smidigt att kunna anmäla sig till ett träningspass via hemsidan och Svenska Lag. Sen bar det iväg så det dammade om grusvägarna genom Tinnerö.

Det sög rejält i benen en bit in när vi kommit till skogen och stigarna där. En del uppförs och det dröjde inte länge förrän jag fick börja klä av mig för att jag blev så varm. Av med långärmade tröjan! Av med buffen runt huvudet under hjälmen, och av med vantarna. Hade jag inte haft långa tights under mina cykelbyxor hade jag dragit av dom också. Rena rama sommarvärmen!

Vi köttade runt i skogen i Slaka tills jag råkade tappa bort gruppen. Som tur är var ledare Linda med, och Fredrik förstås. Så efter lite runtringning fann vi gruppen rätt snabbt igen. De hade cyklat ett megajobbigt parti med riktigt mjuk sugande stig, skönt att slippa det! Jag hade legat på tröskelpuls (pulszon 4 av 5) större delen av passet, mycket högre än vad jag brukar.

När vi var klara började folk droppa av men Fredrik och jag slog följe av Linda och en annan kille till portalen igen. Vi tog oss till motionscentrumet och hittade cykeltvätten och passade på att tvätta av cyklarna.

Statistik

Distans: 28,94 km
Tid: 1 h 56 min effektiv rulltid (3 timmar allt som allt)
Ansträngning enl Borg-skalan: 18 – mycket ansträngande
Skoj: 7 av 10 – det var riktigt kul under ett parti i skogen där det var flowigt och lagom tekniskt.