Nu var det ett tag sedan jag skrev om min träningsintolerans, och det går lite upp och ner faktiskt. Men igår var en bra dag och jag passade på att köra två cykelpass. Vaknade hyfsat tidigt och åt frukost med Fredrik på balkongen. Sen lastade jag på cykeln på bilen och körde till Norrköping. Vrinnevibanan stod på tur!
Här cyklade jag för kanske 9-10 år sist och minns hur tuff jag tyckte den var. Mycket sten, rötter och backar. Till min förvåning så hade banan slätats ut. Stenar? Vardå? Backar? Var det inte ganska flackt? Man kan ha helt olika upplevelser beroende på erfarenhet och val av cykel. Jag slipade nog min tid med en timme jämfört med sist.
På kvällen sen så var det träning med tjejgruppen i Mera Lera MTB. Vi skulle ta oss an de röda lite svårare partierna på banan i Vidingsjö här i Linköping. Vi blev en nätt men tuff liten grupp på fem pers. Katja leder tjejgruppen och vi firade nyligen hennes 50-årsdag med buller och bång med cykling i skogen och grillning.
Efter vi kört de röda partierna ville Emma köra en ny bana som heter Skyttebanan som ligger vid gamla Skyttecentrum. Jag hade bara hört talas om den tidigare, nyfiken som jag är så hängde jag såklart på! Det var lätt att hitta dit för numer finns det skyltar och markeringar i rött. Här var stigarna helt olikt vad man annars finner i den här stan. Släta singletracks, en massa upp och ner och kringelikrokigt! Det var bitvis läskigt (men roligt) och det riktigt sög till i magtrakten gång på gång.
I Linköping har solen skint från tidig morgon till sen eftermiddag. Jag tog tillfälle i akt och drog med mig mtb:n ut på en vårig solskenstur. Hade inte direkt planerat en rutt utan cyklade dit lusten styrde. Jag hamnade först och främst i Tinnerö. Härifrån finns olika vägval, det långa rosa mtb-spåret går också här. Efter nån halvtimme på grusvägar där jag hade cyklat förbi Rosenkällasjön, Edhaga våtmarker och Edhaga gård, svängde jag in på det rosa spåret och det var torrt och fint till en början. Men sen kom pölarna med vatten och lera.. En liten utmaning minst sagt. Men varmt var det! Här någonstans tog jag av mig min jacka och mina vantar och cyklade i bara långärmat.
Vek av efter ytterligare en halvtimme på stigarna där till asfalterad landsväg förbi Blå Lagunen som är ett gammalt brott som fyllts igen med vatten och som är en populär badplats. Svänger man in bakom den så finns det gulsprayade pilar på träden som markerar det inofficiella mtb-spåret True Pace. Det såg riktigt torrt och fint ut och stigarna var flowiga och härliga. Solen lyste igenom träden och gjorde mossa och lingonris gyllene. Jag såg citronfjärilar och en man rastade sin fina golden retriever bland spåren och vi bytte några meningar med varandra.
Eftersom jag är känslig mot fysisk ansträngning såg jag till att ligga inom pulszon 3. Det innebar mer assistans på min e-mtb och att inte trycka på utan ha ett jämnt ganska lågt tempo. Jag blev aldrig flåsig och jag kände mig glad och stark. Hur det visar sig imorgon får vi se. Håller tummarna för att kroppen inte blev så sliten.
21 km in på cykelkontot. Tacksam för att jag kan cykla och njuta av naturen!
Tinnerö eklandskap
Edhaga våtmarker – full aktivitet bland sothönsen som hördes lång väg
Edhaga gård
Typiskt blött parti i rosa spåret
Men lite torrt var det också på sina ställen
Mera lera!
Här får man försöka hålla långt till vänster
Hest!
Fin grusfri asfalt
Blå lagunen
Helt vindstilla
MTB-spåret True Pace
Solen gjorde skogen gyllene idag
Torrt och fint!
Årets första tussilago för mig – ett fint vårtecken
I mitten av juli drog Fredrik och jag till norra Dalarna. Vi skulle cykla i Sälen! Vi hyrde en stuga i en stugby via Air bnb.
Första dagen av cykling drog vi till självaste Rörbäcksnäs som sägs ha Sveriges vackraste singletracks. Där jag bor är jag inte bortskämd med denna typ av släta stigar, det är mycket rötter och sten på stigarna i Linköping och än värre är det i Norrköping även om cyklingen bjuder på större naturupplevelser där.
Det fanns gott om parkeringar när vi kom dit, men allt eftersom dagen fortskred fylldes det på med folk. Det märktes att detta var ett populärt ställe. Kan tänka mig att folk från hela Sverige reser hit för att cykla.
Initialt hade vi tänkt att köra den långa banan – Vallsjörundan. Men efter några hundra meter av dödsbacke med svinmycket sten gav vi upp den idén och körde Kalugapasset istället. Den ska innehålla några av de vackraste bitarna i Rörbäcksnäs och jag kan bara hålla med. Lagom tekniskt var det också. Ibland singletracks, ibland mer sten och så någon lite trixig passage. Precis lagom för vad jag tycker är skoj. Med sina 15 km är det en ganska lång tur också som man kör på 1-1,5 timme beroende på hur fit man är och om man kör på el.
Efter Kalugapasset var Fredrik trött så jag körde slingan Högåsen själv, den är bara 3 km och oteknisk men ganska rolig ändå.
Tycker verkligen man ska åka hit om man kan! Det är riktigt fina stigar och det finns en liten matbutik i närheten där man kan köpa glass efter.
Vilken mtb-helg jag haft! Mera Lera MTB bjöd in till socialcykling denna lördag, och på söndagen åkte jag till vår fina grannstad Norrköping och cyklade i Kättsätterskogen med Pethra. Men vi börjar med socialcyklingen och Rängen runt.
Socialcykling och Rängen runt
Stora Rängen är en sjö söder om Linköping som är väldigt populär att cykla runt, kanske mest på landsvägscykel men det går att komma runt den på mtb också. Längs grusvägar, lite asfalt och stig. Jag valde att ansluta vid Stafsäters naturreservat så jag kunde sova lite till. Första delen som gick på stig var fortfarande blöt efter nattens regn, men sen var det överlag torrt och bra. Lite träd som hade fallit över stigen så det blev en del lyfta cykel. En deltagares vajer råkade gå av och med brist på reserv-vajrar bland oss deltagare så fick han tyvärr vika av. Nån vurpa eller två längs en smal spång blev det också, men inget värre än så som tur var.
Fikastopp blev det vid Sätravallen och Sätrasjön. Hit åkte jag ofta som barn med bl a skolan och badade, men nu är området privat med fina villor som byggts. Efter intag av en Flapjack och lite extra vatten rullade vi uppför den gamla skidbacken och pulsen var hög bland deltagarna. Man hade ju annars kunnat tro att rundan skulle vara någorlunda flack men den bjöd på sina stigningar helt klart.
På vissa ställen var också stigen tämligen igenväxt, det var svårt att se vart den över huvud taget gick på ett ställe. Men jag kan ändå uppskatta sådant! Det blir mer äventyr på så sätt.
Efter ca 4 mil var vi tillbaka vid Stafsäter och vi åt glass på Stafsäter gårdsglass som ligger här. Det är ett av Östergötlands bästa glass-ställen där man gör sin egen glass så det är väl värt ett besök vare sig man cyklar hit eller tar bilen.
Sen rullade vi hem till Linköping igen och min runda slutade på 5,6 mil. Det är distansrekord för mig någonsin på mtb! Näst längst är halv-Cykelvasan för omkring 8 år sedan.
Kort paus i skogen
Styrketräning med cykel
Rängen runt finns som vandringsstig, du kan läsa mer om den här
13 glada cyklister! (minus undertecknad som fotade)
Kättsätter MTB
I Kättsätterskogen i Norrköping finns olika spår för rekreation via cykel eller till fots. Två olika mtb-spår finns; 5 och 7 km. Båda markerade med svart cykel på vit botten. 5 km börjar åt vänster och 7 km åt höger.
Min vän Pethra följde med och gjorde årets mtb-debut. Vi valde 5 km, men vid ett vägskäl valde vi att förlänga rundan och hoppade på 7-kilometaren. Skogen här är väldigt fin och grön med allt blåbärsris som sveper en om fötterna. Spåren är inte tekniska men har sina beskärda del rötter och några härliga hällar. Både Pethra och jag njöt av att cykla här. Det finns ett par backar som höjer pulsen, men över lag är det ganska platt och snällt. Här var jag i mars och körde, det inlägget kan man läsa här.
Det summerar en riktigt bra helg fylld med härlig cykling med fint sällskap. Jag har massor av platser jag vill cykla på och gamla bekantskaper jag vill uppleva igen. Om ett par helger åker Fredrik och jag till Vallåsen bikepark och kör downhill. Det ser jag fram emot!
Nu är det vår hörni! På riktigt. För nu börjar det ploppa upp vitsippor i skogen och det är faktiskt varmt ute. De senaste dagarna har vi haft över 15 grader här i Linköping.
Påskafton
Jag är nog inte för så mycket traditionellt firande av saker, jag gillar inte när saker ”ska” vara på ett visst sätt. Fredrik och jag var cykelsugna så vi drog till Bergs MTB Arena utanför Trosa och köttade loss tills vi inte pallade mer. Fredrik hyrde en e-mtb för att hänga med i mitt höga tempo ;)
Vi började i Farmors Flow Trail som jag numera tycker är suuuuperduperskojig! När vi var här i fjol tyckte jag den var svår, men nu är den bara skojsig. Jag har blivit bättre på att cykla helt klart!
Sen körde vi Gröngölingen som är en snäll bana uppe på berget i skogen. Den kan alla köra. När vi var här i februari körde vi denna flera ggr för den var så rolig/läskig med all snö. Men nu vid barmark kände vi för en lite större utmaning så vi hoppade på Havsleden. Den tillhör de lite svårare banorna och det var ganska mycket upp och ner, rötter och sten. Den gjorde mig helt slut i armar och axlar iallafall. Men det var fint när vi kom ut till utsiktsplatsen och man kunde se ut över havet.
När vi tröttnade på stök körde vi upp och ner på nya Ekhagens Flow Park. Jag övade på pyttesmå drops men även på att försöka hoppa. Jag lättade åtminstone och det är ett steg i rätt riktning.
Starten på Farmors Flow Trail
Havsleden
Havsleden bjöd på hällar och rötter i kombination
Den vyn va?
Ekhagens Flow Park
Sista delen av Toppturen
Många olika utförslöpor med drops och hopp
Min Liv har nu rullat 64 mil sedan i fjol
Påskdagen
I söndags tog vi med Roxie och drog till Borensberg ett par mil utanför Linköping. Här flyter både Göta Kanal och Motala ström. Parkerar man bilen inne i Borensberg kan man promenera längs med kanalen bort till Glasbrukets café och vandrarhem. Här fikar vi många ggr per år och det är en underbar plats att finna sig till ro i trädgården. Det ligger på en udde mitt emellan kanalen och strömmen så man har vatten på båda sidor. Senare i sommar så blommar äppelträden så fint!
Ställ gärna bilen och promenera till cafét för en finare upplevelse
Glasbrukets café och vandrarhem, snart blommar det här!
De var så snälla att de ordnade en räkmacka utan bröd till mig, så gott!
Roxie och jag njuter av solen
Annandag påsk
Vet ni att min och Ivanas bok om sevärdheter runt Vättern ska få en tredje utgåva? Den nya utgåvan ska ändras lite och så tillkommer det ett par nya ställen, bland annat Flättinge Gårdscafé utanför Ölmstad i Småland. Det här är en riktig pärla ute på landet med djur som betar runt omkring. Fikabrödet är bland det bästa jag smakat! Fredrik och jag åkte hit ihop då vi båda var lediga pga röd dag. Jag fotade miljön, mat/fika och de tre systrarna som driver Flättinge Gårdscafé. Supertrevliga hela bunten.
Jag är starkt sugen på att dra och cykla i Gränna/Huskvarna nån gång i sommar och sen ta en fika här. Se så fint!
Idylliskt gårdscafé det här Flättinge va?
Fotade fika till boken. Åt sedan upp!
Får och små lamm (bara en vecka gamla) gick i hagen nedanför
Gruppfoto till boken ju!
Vättern – möten, mat, människor kommer ut med sin tredje utgåva i sommar. Jag lovar att skriva här när jag vet mer.
Ledig tisdag! Satte cykeln på bilen och så brummade jag iväg till vår grannstad Norrköping. Jag tycker generellt att just Norrköping har Östergötlands bästa cykling. Det finns så mycket bra och olika möjligheter och stor variation; Ågelsjön, Lilla Älgsjön, Fläskberget, Vrinnevi mm.
Kättsätter hörde jag talas om i Facebook-gruppen ”MTB Norrköping”. Här finns två mtb-spår, en på 5 km och en på 7 km. Jag började på 7-kilometaren men efter 2-2,5 km hittade jag inga fler markeringar och kom tillbaka till starten. Valde då 5 km istället och här hittade jag enkelt runt. Det var isigt och geggigt på vissa ställen, men överlag torrt och fint!
Riktigt rolig bana som tekniskt också var enkel. Lite rötter här och var men inget dödsigt. Bara flowigt och kul! Hit kommer jag tillbaka!
