Vanligtvis brukar jag inte cykla i skogen på vintern. Men igår gjorde vi ett undantag :)
Fredrik hade skytte på morgonen och efter det bestämde vi träff med Kristofer och en kille som heter Charlie (som tävlar i downhill – ballt!) vid Vidingsjöbanan. Fint väder liksom, vad kan gå fel?
Jag får ju akta mig lite för att utsätta mig för sådant som triggar mina stressignaler, så jag tyckte att vi skulle ta det högra varvet på gula banan eftersom jag alltid tyckt att den är roligast plus att den är kortare . Det är inga jobbiga backar, och det är rätt mycket sten och rötter. Tekniskt är kul. Precis lagom.
Så vi körde det varvet och sedan körde Fredrik och jag två varv på blå banan. Medan gula banan mest var frusen var den blå banan geggig på slutet. Trots mudhuggers och marsh gards så skvätte leran. Kläderna åkte rakt in i tvätten när vi kom hem, en timmes rullande senare.
