Vallaskogen med lelle Scotten. Sjukt bra flyt. Mycket vilja. Åkte ned för min första ”häll” och tänkte att nu jäklar tippar jag över styret, men det gick fasen i mig vägen och jag skrek ”Yes!” rakt ut. Vågade lita på att cykeln gjorde sitt jobb över svåra passager och klättrade upp för rot- och stentrappor. Jag var nog en bergsget i mitt tidigare liv (jag kan väl få inbilla mig det iallafall?) ♥
Att få oljefläckar på cykelkläderna är lätt hänt. Avalo tipsade mig om galltvål när jag råkade välta mig själv över hennes cykel så jag fick ett stort kedjemärke på min fina vita klubbtröja. Jag hällde rikligt med galltvål på oljefläckarna, väntade en stund och så gnuggade jag loss! Man får gnugga hårt för att det ska försvinna.
Alla märken är inte borta, men nu syns det iallafall betydligt mindre än innan. Galltvål kan man köpa på Clas Ohlson eller på ett större matvaruhus. Jag köpte min flaska på Ica Maxi.
Sist jag skulle köra Mera Leras MTB-bana så fegade jag ur typ direkt. I början kommer nämligen en stökig nedförsbacke och mentalt tog det bara stopp.
Idag kom jag nedför backen hjälpligt och fortsatte i makligt tempo. Stökiga och steniga uppförsbackar är det svåraste. Jag är ju ingen snabb åkare så jag ligger efter redan där. Tappar farten i mitten av en backe och så får jag kliva av och gå med cykeln. Jag hatar när det är så mycket sten att jag inte kommer någonstans.
Sista halvan var dock underbar! Lagom med stök och jag kom igen några trixiga passager. Gott om spänger fanns det också och de var riktigt härliga att köra på.
I Vidingsjö finns det en nybörjarbana också, den är uppmärkt med blå markeringar istället för gula som den vanliga banan har. Där tog jag några varv i fjol och kände mig mesigast i världen. Tvärbromsade för en rot som stack upp mitt på stigen och slog muttan i styret.
Summan av kardemumman: 5 km till banan, 5 km i skogen och så 5 km hem. Ni kan ju gissa vilken del som gick långsammast ;) Tur för mig att MTB inte handlar om att åka snabbt utan att krossa mentala barriärer och bara ha jävligt kul!