Sist jag skulle köra Mera Leras MTB-bana så fegade jag ur typ direkt. I början kommer nämligen en stökig nedförsbacke och mentalt tog det bara stopp.
Idag kom jag nedför backen hjälpligt och fortsatte i makligt tempo. Stökiga och steniga uppförsbackar är det svåraste. Jag är ju ingen snabb åkare så jag ligger efter redan där. Tappar farten i mitten av en backe och så får jag kliva av och gå med cykeln. Jag hatar när det är så mycket sten att jag inte kommer någonstans.
Sista halvan var dock underbar! Lagom med stök och jag kom igen några trixiga passager. Gott om spänger fanns det också och de var riktigt härliga att köra på.
I Vidingsjö finns det en nybörjarbana också, den är uppmärkt med blå markeringar istället för gula som den vanliga banan har. Där tog jag några varv i fjol och kände mig mesigast i världen. Tvärbromsade för en rot som stack upp mitt på stigen och slog muttan i styret.
Summan av kardemumman: 5 km till banan, 5 km i skogen och så 5 km hem. Ni kan ju gissa vilken del som gick långsammast ;) Tur för mig att MTB inte handlar om att åka snabbt utan att krossa mentala barriärer och bara ha jävligt kul!
