Browsing Category

Mountainbike

Mountainbike

Östgötaleden till Bjärka-Säby

Vi hade planerat och längtat efter att köra Östgötaleden till Bjärka-Säby slott. Det skulle innebära en utflykt på ca 40 km. Jag hade ingen aning om hur leden dit såg ut mer än att jag läst om några som tagit sina cyklar dit och fikat på slottscafét. Med väl fyllda kolhydratsdepåer gav vi oss iväg någon timme efter att vi vaknat (det blev visst lite sent igår). Vi snurrade runt lite i eklandskapet innan vi hittade rätt.

Östgötaleden är sammanlagt 140 mil lång och är utmärkt med orange färg och är lätt att känna igen när man väl hittar rätt. Det skulle vara ungefär 20 km till Bjärka-Säby.

Vi kom först till Vidingsjö där vi cyklade igenom skogen. Det var ganska tekniska stigar och vi fick leda cyklarna på en 1 km lång spång mitt i ingenstans. Jag överdriver inte om jag säger att jag hade en miljon flugor surrandes omkring mig. Här såg jag också en mård-unge komma skuttandes bakom mig. Den hoppade upp i ett träd och fräste åt mig när jag skulle fotografera. Ingen idé att störa den ifall mamma-mård kommer, så jag fortsatte raskt igen.

Efter många om och men (leriga gropar, en knölig kohage som aldrig ville ta slut och nedhuggna träd som låg mitt över stigen) kom vi fram till kaffestugan vid Kinda Kanal. Där var det väldigt fint så vi fikade en sväng innan vi fortsatte.

Sen cyklade vi längs med kanalen och där var en av de värsta bitarna. Det hade börjat regna och det var hala stenar och rötter. För att inte tala om brännässlorna som svedde mina bara smalben. Aj! Mitt uppe i ett skrik såg vi fyra hjortar sticka upp sina huvuden och sprang iväg en liten bit till vänster om oss. Tyvärr fick jag ingen jättebra bild men det var häftigt att se.

Vi var så glada när vi såg Bjärka-Säby slotts gula torn uppdaga sig mellan träden efter TRE timmar. Att köra bil hit hade säkert inte tagit mer än 20-30 minuter, men hey, det var lätt värt det! Vi tog en välbehövlig fika och vilade benen en sväng.

Rundan slutade på 47,1 km på 03h57min.

Sammanfattningsvis kan vi säga att Östgötaleden är ett utmärkt sätt att förflytta sig på – till fots. Det är i första hand en vandringsled. Det var mycket cykelovänliga hinder i vägen vilket gjorde att vi fick leda cyklarna mycket. Men! Det var tydligt uppmärkt och vi cyklade aldrig fel. Höjdpunkterna under dagens pass var mården, hjortarna och att cykla längs med Kinda kanal. Fantastiskt vackert :-)

Löpning, Mountainbike

Cykel, löpning, cykel

Idag monterade vi en flaskhållare på min Scott (matchande vit) och begav oss iväg till Vallaskogen. Vi körde en runda som vi kört förut, och jag kände att jag vågade mer och tänkte smartare. Jag inser också att cykeln klarar mer än vad jag tror.

Klockan 20 var det intervallträning med Akele på campusarenan så vi cyklade dit. Fredrik brukar vara med på träningarna medan jag avstått eftersom hård löpning påverkar mina benhinnor. Jag sprang några varv barfota inne på gräset i min egen takt istället. Vi avslutade med ett gemensam corepass med plankan i en massa variationer.

Sen rakt in i bushen igen och hamnade på en hemskt teknisk bit. Kunde inte hålla känslorna i styr och tjoade när jag klarade någonting svårt och skrek när jag trodde jag skulle dö. En känslomässig bergodalbana. Just nu går det så långsamt att jag bara gapar av prestationer som denna. Jag skulle aldrig våga brassa på på okänd mark. Hur överkommer man den rädslan egentligen?

Och så har jag anmält oss till Cykelvasan 45 km den 10:e augusti! En lättcyklad tävling, precis lagom :-)

Mountainbike

23 km solskenscykling

Solen hade äntligen hittat till Linköping och jag cyklade i kortbyxor.

Jag cyklade först ut till Vidingsjö för att ta ett varv i skogen och på hemvägen testade jag en ny spännande grusväg och hamnade helt off. Men det gjorde ingenting för det bjöds på storslagen natur.

Jag stannade många gånger och när jag kom till sjön som ni ser på en av bilderna stod jag och bara gapade, bokstavligen talat. Det var kor med kalvar som betade på en kulle ovanför sjön och en bit bort på andra sidan kunde man se barn bada. Fantastiskt vackert.

När jag hittade hem (vilket inte var så svårt) tog jag ett varv i Vallaskogen (det är ju trots allt en mountainbike jag köpt). Av någon skum anledning så tycker jag att tiden går ganska långsamt trots att jag hinner se så mycket och trots att jag inte tycker att det är jobbigt. Tiden brukar ju bekant gå långsammare ju mer man kämpar.

Jag tänker såhär: En timme och en kvart var jag ute idag. Det är tre avsnitt av en serie. De avsnitten går i ett nafs när man sitter där i soffan, men dagens pass gick verkligen inte i ett nafs. Bara en iakttagelse..

Den här naturen börjar bara 5 km från mitt hem ♥