Vid vårt besök i Tiveden runt nyår, så ville vi ju förstås gå en vandringsled här. Vi lyssnade på dagsformen och valde en kort led – Mellannäsrundan, som utgår från Öjenäs Entré. Mellanäsrundan tar dig med på en vandring mellan de båda sjöarna Stora och Lilla Trehörningen, har gröna markeringar och är 1,9 km lång.
Och så vackert det var att vandra här! Inte särskilt kuperat, utan oftast väldigt snäll terräng. Alltid med närhet till vatten. Med stopp för fotografering och lite varm choklad tog det oss strax över timmen att gå. Det som var anmärkningsvärt var hur mycket grönt det fanns i skogen trots årstiden, mycket mossa och barrträd gjorde att det nästan kändes som oktober :)
Klinten – utsiktsplats Karlsborg
Vi åkte inte tillbaka till stugan efteråt utan gjorde en avstickare till Karlsborg. Jag ville visa Fredrik utsiktsplatsen Klinten som jag besökt tillsammans med Ivana när vi gjorde Vättern-boken :) Det var nästan lika gråmulet och dramatiskt nu som då, fastän det var sommar sist jag var här.
Haha! Det var faktiskt fantastiska Elna som beskrev Dumme Mosse som nya A6 Center (som är ett köpcentrum i Jönköping), sjukt kul sagt! Och jag kan inget annat än att hålla med.
I lördags åkte Fredrik och jag dit för att det verkligen är en så vacker natur där. Jag har haft Dumme Mosse på min äventyrs-lista sedan i våras. Vill ni veta mer om detta naturreservat och hur ni hittar hit kan ni läsa på Jönköpings kommuns hemsida.
Hade vi åkt dit vid den här tiden förra året hade vi antagligen inte stött på särskilt många. Nu var det fullt av folk, och det förtar upplevelsen. Jag söker mig gärna ut i naturen för att få lugn och ro, att få komma bort från folk. Men nu är det tvärtom.
Hur som haver lyckades jag med lite tålamod ta några bilder utan folk ;)
Den leden vi tog är handikappanpassad hela vägen, bred och fin spång.
Lilla Tjärn
Solen lyste och det blev vi iallafall glada av :)
Bästa med hela utflykten var fikan vi köpt med oss från Väderstad Centralkonditori. Vi gick in i skogen och satte oss på en nedfallen trädstam, och åt varsin bulle. Fint!
När min vän Ivana och jag reste runt Vättern och gjorde vår bok Vättern – möten, mat, människor var Ombergs Turisthotell ett av besöksmålen vi tog med. Det här var 2016. Hela sommaren ägnade vi åt att skapa boken, och sedan dess har jag velat stanna över på hotellet.
Hotellet är egentligen ett pensionat, som ligger vid foten av Omberg i Östergötland. Omberg är ett populärt besöksmål för vandrare och egentligen alla som älskar att vara ute i naturen. Här finns flera vandringsleder. Den kortaste går direkt upp på hjässan och den längsta går runt hela berget och är ca 27 km lång.
Vi hade först tänkt att vandra på lördagen, äta middag på hotellet och sedan åka hem på söndagen. Men i lördags var det så fruktansvärt dåligt väder med regn och kraftig blåst så vi tänkte om. Vi anlände till hotellet och åt middag, vaknade tidigt på söndagen och vandrade då istället eftersom det var sol.
På hotellet finns 13 dubbelrum och två enkelrum. Eftersom det är ett pensionat så har rummen inte egna badrum. Det hade jag lyckats undkomma på hemsidan, och fick en överraskning på plats. En natt utan eget badrum skulle väl gå bra ändå, tänkte vi!
Då hotellet är lyhört så hör man allas smällande i dörrar när gästerna ska gå på toa nere i korridoren. Det är störigt. Men de hade lämnat öronproppar på rummet vilket ändå är ett plus.
Jag är nog extra känslig mot ljud när jag bor på hotell, jag blir smått galen om det är för mycket spring i korridorerna. Speciellt när jag själv tänker på att inte smälla i dörrar och prata högt. Men, för en natt var det OK. Och rummet var ju så fint! :)
Vi gjorde oss fina inför middagen på kvällen. Det vankades femrätters!
Utsikten från matsalen var fantastisk! Speciellt när det var gråmulet och solen silade igenom och lyste upp delar av östgötaslätten.
Vi hade bokat ett paket; supépaketet vilket innefattade övernattning i pensionatrum, femrätters supé och frukost. Maten var väldigt god! Jag kan rekommendera att vara riktigt hungrig när ni kommer hit, för maten blir verkligen sjukt god när man är extra hungrig.
Efter maten smög vi oss upp till rummet och somnade ett par timmar senare. Eller snarare försökte somna. Jag sov nog sammanlagt två timmar. Hade väldigt svårt för att somna av någon anledning. Jag kom inte riktigt till ro. Så när larmet ringde på morgonen så var jag extremt trött. Men vi hade beställt frukost nere i matsalen, så det var bara att gå upp.
Ingen av oss äter normalt sett frukost då vi mår bättre av att fasta till lunch eller middag, men eftersom frukosten ingick och vi skulle vandra så kände vi att det kunde vara trevligt. Frukosten serverades vid bordet.
Sen checkade vi ut och gav oss ut på tur! Fredrik och jag har både vandrat och cyklat på Omberg tidigare. Två olika vandringsleder har vi betat av; Ellen Keys led (6,1 km) och Älvarumsleden (7,5 km). Ellen Keys led går vackert längs med Vätterns strand.
Idag valde vi Ellen Keys led då den är lagom lång och väldigt vacker. Älvarumsleden är väldigt fin den med, men vad jag minns så gick den inne i skogen en stor del av tiden och då fick man inte en lika stor Vättern-upplevelse.
På Omberg växer många bokträd. Älskar deras ljusa silvriga raka stammar.
Vi utgick från hotellet på vår tur och kom till Ellen Keys Strand ganska direkt. Här är så vackert! När Ivana och jag gjorde Vättern-boken fick vi en gratis guidning inuti huset. Har ni möjlighet att boka en guidning så gör det! Det är väldigt fint inuti.
Små vackra citat av Key och andra finns längs Ellen Keys vandringsled
Ellen Keys Strand ser ut över vida Vättern. Till vänster skymtar man Hästholmen som också är ett fint besöksmål. Här finns 31:ans glass som gör sin egen glass och till och med vunnit SM med sina glassar.
Mäktiga klippor vid Stocklycke Hamn som ligger efter Ellen Keys Strand.
Efter några kilometers vandring och flera möten med andra vandrare kom vi äntligen upp till hjässan – Ombergs topp! Även om det är lite flåsigt att ta sig upp hit så är det alltid mödan värt. På ena sidan ser man ut över slätten och fågelsjön Tåkern, och på andra sidan Vättern.
Ta gärna med egen fika upp! Det gjorde inte vi, eftersom vi kort innan åt frukost. På vägen ner kan man annars stanna på vandrarhemmet i Stocklycke och fika. Just denna säsong verkar dock cafét vara stängt..
Vi tog den vackra turen nedför berget igen och tog bilen vidare till Borghamn.
På vägen hittade vi till bärboden. Här har vi varit tidigare och köpt bär, och nu fanns det bland annat jordgubbar och rabarber att köpa. Det är självplock i boden som gäller. Man skriver upp vad man köpt och så swishar man. Hur smidigt som helst. Inget jävla snattande här va!
Vi la rabarber på jordgubbar och.. rabarber! Jordgubbarna åt vi upp tillsammans med glass när vi kom hem. Rabarberna sparar vi till en paj till imorrn.
Så småningom kom vi fram till Borghamn Strand. Här finns ett hotell och kafé precis vid vattnet i en vacker byggnad. Kafét har precis öppnat för säsongen och håller öppet 11-17 på helger vid fint väder.
Här satte vi oss och fikade och njöt efter ca 2,5 timmes vandrande. Sen gick vi runt längs vattnet och kikade på båtarna, pussades och försökte undvika måsungar som fanns utplacerade lite här och där. Arga måsföräldrar vill man se upp med!
HittaUt är ett fantastiskt initiativ till fysisk aktivitet! Via en papperskarta (som jag fick med posten) eller appen så letar man checkpoints runt om i stan. Det finns checkpoints både inne i city, i bostadsområden, i skogen och i Tinnerö Eklandskap.
Det man ska leta efter är små rosa skyltar som alla har nummer 1 till 105. Se bilden ovanför :)
Vid två tillfällen har Fredrik och jag tagit cyklarna och hittat totalt 30 st checkpoints hittills. Första gången åkte vi runt på cykelvägarna i stan, och ikväll cyklade vi runt i Tinnerö och samlade via appen.
Som geocaching fast färre att ta! Cacher finns det tusentals av i Linköping, men checkpoints finns bara drygt ett hundratal.
I lördags innan Fredrik och jag förlovade oss, åkte vi till Stendörrens Naturreservat. Dit har jag velat åka länge, och då i lördags kom vi spontant på idén att vi kunde dra dit samma dag.
Stendörrens Naturreservat ligger utanför Nyköping, och från Linköping tar det ca 1:30 timmar med bil. Det var bra skyltat och lätt att hitta. På de parkeringar som fanns var det massor av bilar. Halva Sverige hade hittat hit.
Det kan jag direkt säga förtog lite charmen med den här vackra platsen. Överallt där man gick hade någon annan redan hittat till och satt sig för att grilla eller prata. Jag gillar annars folktomma platser i naturen, där det känns som att jag själv får upptäcka vad som finns runt hörnet. Men att andra redan hunnit före blir inte lika kul haha!
Å andra sidan var det kanonfint väder och det var väldigt vackert! Reservatet utgörs av öar och förbinds med hängbroar som var lattjo att gå över.
Jag kan rekommendera Stendörren men att försöka välja en dag då det inte är så mycket folk :) Att det var mycket folk syns inte på bilderna, jag fotade utvalda delar eftersom jag oftast tycker folk ”förstör” bilderna ;)
När jag kom hem efter att ha fotat ett sommarställe utanför Ödeshög (där jag fick fluga drönare, wiii!), hade vi egentligen tänkt dra ut och cykla då det var så förbaskat fint väder! Men Fredrik kände sig sliten efter gårdagens styrketräning, så vi drog iväg till Ullstämma naturreservat , närmaste bestämt Ekängsdalen, istället och kikade på pippisar.
Vi såg bland annat sothöns, svarthakedopping (massor!) och några knipor. Fick även syn på några grodor som jag fotade :)
Här ligger Ekängssjön – en anlagd fågelsjö. Minns när jag brukade springa LOK-milen som går här, då fanns nästan ingen växtlighet alls runt sjön. Inget gräs eller vass, bara vatten och så passagen i mitten. Rätt häftigt!
Ekängsleden går här, läs mer om den på naturkartan.se. Vi gick delar av den ikväll. Underbart fint! :)
