Tankar

Idag blev jag hemskt besviken och ledsen. Tanken är att jag ska påbörja samtalsterapi (nej jag är inte psyksjuk jag har bara svårt att säga nej och stå upp för mig själv) på ett ställe, och idag var första samtalet. Jag har väntat länge på det här tillfället och hade höga förhoppningar. Det blev katastrof. Han tog inte mitt problem på allvar, och tiden var knapp för att kunna gå in på detaljer. Han började halvhjärtat rota i saker som gjorde mig hemskt ledsen och under tiden knackade folk på dörren och han gick ut för att prata.

Avslutningsvis gav han mig en klapp på axeln och skickade ut mig i väntrummet bland folk alldeles högröd i ansiktet efter att ha grinat hejdlöst. Där ute satt ju för fan folk som hade ryggbesvär och typ fotsvamp på sin höjd (det här stället är lite allt-i-allo). Jag fick inte en chans att lugna ner mig utan kände hur paniken ökade. Jag gick till receptionen och klämde fram att jag inte var nöjd. Jag fick prata med en sjuksköterska som var lugn och lyssnade på mig. Men hon sa samtidigt att den här mannen var väldigt duktig på sitt arbete.

Är man en duktig samtalsterapeut ger man inte sina kunder en klapp på axeln med inställningen att jag får lösa problemet på egen hand. Han tog inte reda på tillräckligt mycket om mitt problem och min bakgrund för att kunna förstå allvaret i det. Det gör mig så jävla förbannad! Jag försökte tvinga på honom information men det var lönlöst.

Ledsamheten har nu övergått till ilska och jag har gråtit ögonen ur mig. Försökte tänka på annat genom att gå och träna, för att få ur aggressionerna kanske, men det gick inget bra. Och nu har jag ont i huvudet för jag har tänkt så mycket. Att tro att man ska få hjälp är fan värre än att inte få någon hjälp alls. Jävla skit.

Idag kom en undersökning från tappa.se som jag deltog i via mail. Jag tog tillfälle i akt och skrev mina tankar kring att styrketräning genererar så få poäng/steg.

Att styrketräna måttligt ger nästan lika lite steg som en helt vanlig promenad (120 vs. 117 steg/min). Vad tror ni ger mest? Folk behöver inte ta fler promenader, vi behöver röra oss explosivt och stärka upp våra kroppar! Många lider av olika typer av värk vilket just styrketräning skulle kunna förebygga eller råda bot på. Promenader gör det inte.

Att träna BodyPump intenstivt ger 200 steg/minut jämfört med intensiv styrketräning som ger 150 steg/min. Helt skevt. Det är ju ingen skillnad på träningsformerna egentligen! Den enda skillnaden är att BodyPump är ledarlett.

Så jag har förklarat lite för dem varför ren styrketräning borde ha högre status i deras ögon.

Alla skriver om Katrins påhopp mot gymkedjan SATS och deras reklamkampanj.

Katrins inlägg och påhopp suger, men jag blir inte särskilt upprörd eftersom jag tror att det är en gimmick. Vi vet redan att hon säger sig avsky tjockisar och att det är äckligt att vara fet. Hennes bantningsbok sålde som smör delvis på grund av det. Och nu skriver hon ett inlägg som är så hjärndött att jag liksom inte kan tro på att det är såhär hon verkligen tycker. Hon är alldeles för framgångsrik för att vara dum i huvudet på riktigt.

Hela Katrins varumärke går ju ut på att ha en stor käft; att uttala sig klumpigt, obegåvat och extremt. Och eftersom varenda träningsblogg nu skrivit om hennes uttalande är jag säker på att hon växer ännu mer. Folk blir fascinerade över hur en sådan person fungerar och måste helt enkelt veta mer. Det är ju faktiskt mer spännande att läsa en blogg som är i hetluften än en som känns som mellanmjölk. Det är som att åka förbi en trafikolycka. Man tycker det är hemskt, men kan ändå inte låta bli att titta.

Läser inne hos Lofsan om ångest när vältränade bloggare lägger ut bilder på sina kroppar. Enligt en (något schizofren) kommentar från en bloggläsare kan det leda till negativa konsekvenser hos läsare när de ser en välsvarvad mage gång på gång. Jag förstår att man kan få ångest av sådana saker, men samtidigt blir jag sur och lite irriterad på den ångesten. För blir man olycklig av att någon annan har en snyggare kropp än vad man själv har ser man sig själv som ett offer. Precis som det är omöjligt att få en själv.

Kanske tycker jag såhär för att jag själv aldrig riktigt upplevt att jag varit sådär avundssjuk på någons yttre så att jag mår dåligt. Vad gäller en muskulös kropp vet jag att jag själv har makten att göra de förändringar som krävs för att få en. Det krävs hårt jobb och disciplin att få en kropp som Lofsans. Många är vi som lägger av när motivationen tryter och då är det svårt att få några resultat. Skillnaden mellan att lyckas och inte lyckas ligger i att fortsätta även om du verkligen inte alls har lust. Det är det som kallas disciplin.

Min disciplin suger. Så jag kan antingen göra de förändringar som krävs för att få bättre disciplin eller välja inte ändra på mig men då kan jag inte heller förvänta mig några resultat. Det är inte orättvist att Lofsan har en skitsnygg kropp om jag inte gör någonting för att få en själv. (Och en snygg kropp är inte allt).