Browsing Category

Tankar

Diet, Periodisk Fasta, Tankar

5 : 2

Jag tror på 5:2. Jag tror på de påstådda hälsofrämjande effekterna som att man blir mer alert och långlivad i och med att hormonet IGF-1 minskar. Våra kroppar är inte byggda för att äta hela tiden, utan snarare gå perioder helt utan mat.

Skärmavbild 2014-01-31 kl. 23.24.58

Vad är 5:2?
Michael Mosley, som är brittisk journalist, läkare, producent och programledare, gjorde den omtalade BBC-dokumentären Eat, Fast, and Live Longer som visades i SVT:s Vetenskapens värld. Sedan släppte han en bok som passande nog heter 5:2-dieten.

Som namnet skvallrar om handlar det om att äta normalt 5 av veckans sju dagar och äta begränsat med kalorier de resterande två. Dessa dagar ska vara åtskilda med minst en dag, gärna två. Kvinnor äter då 500 kcal och män 600 kcal.

Det är en populär diet för viktminskning eftersom du kan äta som vanligt fem dagar och alltså bara behöver äta kalorirestriktivt två dagar i veckan. Det gör att du äter färre kalorier totalt sett under veckorna och minskar då i vikt.

Många tycker att det är enklare att äta snålt två dagar i veckan istället för alla dagar i veckan. Dessutom verkar blodfetter, blodsocker och långtidsinsulin förbättras.

—

Men något som är superbra och nyttigt måste ju också fungera för dig i ditt liv. Jag har testat 5:2, och det gick inte alls. Jag kan 24 timmars fasta alla dagar i veckan och trycka i mig dagsbehovet i ett enda mål mat, men att bara äta 500 kcal två dagar i veckan känns som en omöjlighet. För oavsett hur mycket LCHF jag kan få till för de där 500 kcal så blir jag vrålhungrig till slut. Och nedstämd.. och ilsken.

Men det är jag det. Kanske skulle det funka bättre om jag testade igen vid ett senare tillfälle? Hur jobb, stress och livet i allmänhet ser ut runt omkring påverkar ju också.. Och det funkar bevisligen bra för andra.

Har du testat 5:2? Vad har du för erfarenheter?

31 januari, 2014 by
Livet, Tankar

HSP

Jag sitter i ett rum med människor. Jag känner tre av dem. Resten har jag aldrig förut träffat. Det pratas, men ibland blir det pinsamma tystnader som det blir när folk som aldrig träffats samlas i ett rum. Jag sitter och registrerar och tolkar allt som sägs, vilket tonfall som används och vilket ansiktsuttryck personen har som säger orden. Jag registrerar, pick, pick, pick. Min uppmärksamhet flyger åt höger och vänster. Jag kan inte koncentrera mig.

Till slut blir alla intryck för mycket och jag måste resa mig och gå ut från rummet. Jag får svårt att andas. Vill fly.

HSP
Highly Sensitive Personality
Sensitivt begåvad
Stark-skör

Kärt barn har många namn.

Jag har länge tänkt att det är något fel på mig, att jag är asocial och inåtvänd. Varför kan jag inte vara som alla andra? Varför blir jag så lätt trött och överstimulerad? Varför måste jag ha så mycket tid för mig själv mellan varven? Att ladda batterierna?

Nu förstår jag att jag är högkänslig. Att jag är en person som registrerar väldigt mycket mer än andra. Man tror att ca 20% av befolkningen är högkänsliga, och jag kan tänka mig att det är många som inte vet om det. Vi blir lätt väldigt berörda av vackra ting, av musik eller av hur solljuset strimlar igenom ett gult höstträd på en promenad. Sådana saker kan nästan röra oss till tårar. Men vi blir också lätt offer för andras sinnesstämningar. Vi tar lätt in allting utan att filtrera först och vi kan lätt känna av en stämning i ett rum utan att någon säger eller gör någonting. Ett falskt leende känner vi direkt.

Just i detta nu är jag som en registrerande dator, en dator som tar in allting utan att filtrera. Kan inte skilja på dina och mina känslor. Kan inte skilja på ansvaret mellan dina och mina sinnesstämningar. Har en konstant känsla av att jag måste göra någonting åt någon annans projicerande känslor. Jag måste lära mig att alla har ansvar för vilken energi de sänder ut, och att alla har ansvar över sina egna känslor. Det är inte mitt jobb att göra så att du slutar ljuga i mitt sällskap. Men det är svårt, så oerhört svårt.

Jag har inget filter, ingen skyddsmur framför mig som tar in rätt sorts känslor och stöter bort det som gör mig illa. Jag suger åt mig allt som en svamp.

Därför kan jag antingen blir uppfylld av ett möte och få så väldans mycket energi över till annat, eller så oerhört trött att jag vill låsa in mig för resten av dagen. Just en sådan period har jag nu och har haft i en vecka ungefär. Orkar ingenting, vill ingenting.

Vi har alla en kamp som vi fajtas med. Det här är min.

the_story_of_a_hsp__highly_sensitive_person__by_eamonreillydotcom-d6czw1e

14 januari, 2014 by
CrossFit, Tankar

Jag ska erkänna en sak

Idag har jag känt mig lite rastlös men ändå tagit en dags vila för att kunna ge 100% imorgon.

Varannan dag-principen är ganska vettig ändå. Att få en bra träningsmängd och mellan passen får kroppen sin välbehövliga vila. Bara för att jag kan träna varje dag betyder inte att jag absolut måste. Det fick jag smaka på i somras då jag köpte min landsvägshoj och cyklade varje dag i flera veckors tid, även när det inte kändes kul. Till slut sade kroppen ifrån.

Jag ska erkänna en sak. Idag har jag varit sugen på CrossFit. Jag körde ju CrossFit mycket 2011 och sommaren 2012. Det som till slut sade stopp för mig var det faktum att jag inte kunde träna så frekvent som jag ville. Jag körde så hårt på varje WOD att jag behövde flera dagars återhämtning. Om det var fysiskt eller psykiskt vet jag inte, men tränade jag för tätt orkade jag liksom ingenting.

DSC_0387

Tanken med all styrketräning jag kör nu är att få en tight vältränad kropp som pallar trycket. Jag har vägt betydligt mindre än vad jag gör idag, men då har jag mest varit smaltjock. Alltså smal men med en hög fettprocent. Därför har jag också alltid upplevt mig som tjock. Det gör mig ingenting att väga 10-15 kg för mycket, bara jag är stark, uthållig och frisk.

Jag vill komma tillbaka till CrossFit:en under 2014. Jag älskar marklyft och knäböj och det gör man mycket i CrossFit. Jag älskar också olympiska lyft, men där känner jag mig inte så säker på tekniken på det vanliga gymmet. Jag längtar efter att pusha mina gränser, bli coachad och utvecklas!

Varför inte börja på CrossFit redan nu? Ja, jag vill ju egentligen men samtidigt vill jag ha det som mål att sträva mot. Att bli tillräckligt fit för att klara av de flesta övningar utan att behöva skala så förbannat och inte känna mig som en elefant när jag gör burpees. Och för att minska skaderisken också givetvis.

30 december, 2013 by