Tankar

Alla skriver om Katrins påhopp mot gymkedjan SATS och deras reklamkampanj.

Katrins inlägg och påhopp suger, men jag blir inte särskilt upprörd eftersom jag tror att det är en gimmick. Vi vet redan att hon säger sig avsky tjockisar och att det är äckligt att vara fet. Hennes bantningsbok sålde som smör delvis på grund av det. Och nu skriver hon ett inlägg som är så hjärndött att jag liksom inte kan tro på att det är såhär hon verkligen tycker. Hon är alldeles för framgångsrik för att vara dum i huvudet på riktigt.

Hela Katrins varumärke går ju ut på att ha en stor käft; att uttala sig klumpigt, obegåvat och extremt. Och eftersom varenda träningsblogg nu skrivit om hennes uttalande är jag säker på att hon växer ännu mer. Folk blir fascinerade över hur en sådan person fungerar och måste helt enkelt veta mer. Det är ju faktiskt mer spännande att läsa en blogg som är i hetluften än en som känns som mellanmjölk. Det är som att åka förbi en trafikolycka. Man tycker det är hemskt, men kan ändå inte låta bli att titta.

Läser inne hos Lofsan om ångest när vältränade bloggare lägger ut bilder på sina kroppar. Enligt en (något schizofren) kommentar från en bloggläsare kan det leda till negativa konsekvenser hos läsare när de ser en välsvarvad mage gång på gång. Jag förstår att man kan få ångest av sådana saker, men samtidigt blir jag sur och lite irriterad på den ångesten. För blir man olycklig av att någon annan har en snyggare kropp än vad man själv har ser man sig själv som ett offer. Precis som det är omöjligt att få en själv.

Kanske tycker jag såhär för att jag själv aldrig riktigt upplevt att jag varit sådär avundssjuk på någons yttre så att jag mår dåligt. Vad gäller en muskulös kropp vet jag att jag själv har makten att göra de förändringar som krävs för att få en. Det krävs hårt jobb och disciplin att få en kropp som Lofsans. Många är vi som lägger av när motivationen tryter och då är det svårt att få några resultat. Skillnaden mellan att lyckas och inte lyckas ligger i att fortsätta även om du verkligen inte alls har lust. Det är det som kallas disciplin.

Min disciplin suger. Så jag kan antingen göra de förändringar som krävs för att få bättre disciplin eller välja inte ändra på mig men då kan jag inte heller förvänta mig några resultat. Det är inte orättvist att Lofsan har en skitsnygg kropp om jag inte gör någonting för att få en själv. (Och en snygg kropp är inte allt).