Browsing Category

Tankar

Livet, Tankar

Att vara nyfiken i en strut

”Utan nyfikenhet dör man och utan mod lever man inte” skrev Hugo Pratt.

Jag är av naturen nyfiken. Jag är över lag intresserad av den jag möter, vill upptäcka, uppleva och testa nya saker. Det är nog en av mina bästa egenskaper. För är man nyfiken och vågar testa kan man lära sig ofanligt mycket saker. Tänk bara hur mycket ett barn lär sig genom att vara nyfiken.

nyfiken3

Det finns ingen mening med att vara principfast och att göra någonting för ”att man alltid har gjort det”. Många är till exempel motståndare av LCHF utan att ha testat det. En del hajar inte grejen med barfotaskor, för att de aldrig har testat. Somliga tycker att man är helt från vettet för att jag ibland fastar i 24 h och hävdar att de aaaaaldrig skulle klara av det.

Att vara nyfiken handlar inte bara om experimentslusta, det handlar också om t ex bemötande av andra människor. Att fråga och vara nyfiken och intresserad av den andres upplevelser och tankar. För utan nyfikenhet tror jag inte man kan komma en person riktigt nära.

Men det här gör att jag ibland blir ledsen. När den här nyfikenheten inte besvaras. Det går ju inte att förvänta sig att alla andra ska vara precis som en själv. Det glömmer jag hela tiden bort. Eller när någon försöker kväva min nyfikenhet eftersom personen fått allt om bakfoten och tror att nyfikenhet och den glädje jag upplever inför något nytt är synonymt med barnslighet. Fast förresten, vad är det för fel på att vara barnslig? Jag kan samtidigt bli helt kär i en person som är lika barnsligt nyfiken som jag.

Jag läste en artikel med en intervju med David Clinton som är psykoanalytiker, psykoterapeut och docent i medicinsk psykologi vid Karolinska Institutet i Stockholm.

Hjärnan mår bra av nyfikenhet eftersom de neurologiska kontakterna ökar när tankar och energi fokuserar på något nytt som intresserat. Nya kopplingar i hjärnan mellan förkunskap och ny kunskap leder till högre intelligens, större effektivitet och mer kreativitet. Man kan rent av säga att nyfikenhet den neurologiska motsvarigheten till den muskulära utveckling som sker för den som tränar på gym.

– Nyfikenhet kan förhindra demens. Om man har intresse även för annat än det gamla vanliga håller man i gång hjärnan bättre. Det är alltid bra att vilja och våga hitta andra vägar i hjärnan så att den inte stelnar till, säger David Clinton.

– Hos den som slutar att vara nyfiken stannar ganska mycket av livet. Om man alltid antar att man har svaret på något krymper man både sig själv och möjligheterna till nya upplevelser. Den som är nyfikenhet kollar i stället efter och upptäcker kanske att något inte var så farligt eller dumt som han eller hon trodde.

Läs hela artikeln: Nyfikenhet ger dig rikedomar: Var upptäckarglad och få ett längre liv!

Tankar

Gull på er!

Gull på er som läst och delat med er av era tankar!

Det går lite upp och ner. Vissa dagar känns lättare, medan jag bara vill ligga i sängen och sova andra dagar. Det hjälper att göra sådant jag tycker är kul, att träffa mina vänner som ger mig energi. Men det är så lätt att börja isolera sig när man mår dåligt, att inte orka träffa någon eller göra något.

När jag är ute på jobb så släpper de deppiga tankarna, för då är jag i nuet. Jag träffar oftast väldigt trevliga människor som jag blir glad av. Det ger mig en skjuts framåt.

Men mycket saker känns så oerhört betungande innan jag gör dem. Jag har enorm ångest inför saker och ting. Och jag skjuter upp saker, och då blir ångesten värre.

Anyhow.. Idag har jag haft en rejäl sovmorgon och jag kom nyss hem från en fin cykeltur. Det gjorde mig lite gladare :)

IMG_0081

Tankar

När man inte mår bra

Ibland blir jag så ledsen över hur jag behandlar mig själv. Jag låter allt och alla köra över mig, jag säger aldrig ifrån eller sätter ner foten när något inte känns OK. Och det tar sån energi ska ni veta.

För det första så tror jag att ”alla andra” (okända människor jag möter) vet bättre än mig, och då lyssnar jag hellre på dem hur man ska göra en viss grej vilket jag alltid ångrar efteråt.

För det andra hoppar jag in alla projekt som kommer min väg, vilket i och för sig ger mig mycket glädje och variation, men jag blir också väldigt trött.

För det tredje så grubblar jag enormt mycket på relationerna jag har med andra människor. Kanske just för att jag är så kass på att säga ifrån att jag måste tänka på varje tänkbar situation så jag kan värja mig ifrån den.

Andra tankar jag har är ”Varför gör den här personen så?”. Jag tänker på det HELA tiden. Orka.

Andras känslor absorberar jag som en svamp. Om någon är negativ är det som att den personen tar en liten sipp från min energibägare. Det här känns omöjligt för mig att hantera. Ska jag ta upp neggandet för den här personen eller är det upp till mig att inte bli berörd? Det värsta är när den jag umgås med bara pratar om sig själv. Jag märker det inte då, men efteråt blir jag så jävla arg.

Jag låter alltså folk ta min energi, en energi som kan ta tid att jobba tillbaka igen. Lägg på en dålig nattssömn på det och vi har garanterat en kväll fylld med känsloätande.

Det här har gjort att jag undviker människor som inte nödvändigtvis tar energi, men som inte ger mig någon. Jag går runt med generellt låga energinivåer och jag har inte orken att umgås med dem som varken ger eller tar.

Sedan i februari har jag också mått dåligt över lag. Det är svårare för mig att se mening i tillvaron och jag känner mig dämpad på ett sätt som inte är vanligt för mig. Jag har dock inga problem med vardagen på det sättet, men det vore skönt om det vände snart.

Kuk.

Kost, Livet, Tankar

Kalles 5:2 diet

Vet ni vad jag älskar mest med boken Stark som en björn, snabb som en örn? Hela jävla budskapet! Jag tänker ofta på vad Kalle skrivit i den. Här kommer en förbannat bra sida i boken:

DSE_4598

Det står alltså:

Kalles 5:2 diet
– Ät och drick vad du vill
– Träna fem gånger i veckan
– Vila två dagar i veckan

Garanterade resultat!
100% mätt!
Bli stark som en björn och snabb som en örn!

Det är lite så jag tänker nu. Boken har hjälpt mig att fatta att livet inte handlar om någon jävla kamp. Typ som att livet SKA vara jobbigt, tufft och härdande. Jag ska inte jobba så mycket att jag inte får tid till eftertanke och spontanitet. Jag ska inte äta ”perfekt” så det blir tråkigt och jag ska inte träna sådant jag inte vill träna.

DSE_4608

Kost, Styrketräning, Tankar, Vikt

Tre gånger i veckan

Så ofta styrketränar jag på gymmet. Det är en gärning till mig själv. Ett sätt för mig att slappna av och ha kul, och såklart att jobba mot ett mål. Att sätta upp mål och klara dem är nyttigt för individen. Att känna sig kapabel.

Så jag kör på med måndag, onsdag och fredag och skiter lite grann i vad jag äter. Kroppen mår bra av rörelse, av motstånd. Mitt psyke mår bra av rörelse och fysiskt motstånd.  Och när jag tränar vill jag automatiskt ge kroppen bra näring, för det mesta. Ibland trycker jag tre Snickers på raken. Men vet ni? Det får vara så. Jag tänker inte sparka på mig själv längre för allt jag borde. Jag är ingen dålig människa för att jag käkar carbs, för att jag inte kan hantera alla mina känslor och stressäter.

För att få mer balans i livet har jag exempelvis tagit ledigt varje onsdag. Det blir lätt för mycket för mig om jag ska jobba måndag till fredag och dessutom flera lördagar nu när bröllopssäsongen är igång. Fotografi är min passion och mitt yrke och jag vill aldrig aldrig tappa glädjen i det jag gör. Därför behöver jag en dag mitt i veckan där jag är ledig och gör det jag vill. Ibland tar jag också en ledig för- eller eftermiddag när det har varit lite mycket.

Imorgon är det onsdag :)

 

Tankar

Don’t overcomplicate things

Är inte vi människor mästare på att komplicera saker och ting? I synnerhet när det gäller hälsa och träning. Det är väl därför som hälsotidningar säljer så himla bra? För att de säger sig ha hemligheten. Den där genvägen eller det där knepet vi vill ha. Precis som att träningen ger noll resultat om vi inte kör en fyrsplit på gymmet, eller om vi inte lyfter eller sänker vikten på en exakt tid.

Visst går det att göra träningen på fel sätt om du vill ha ett visst resultat under en viss tid, men för de flesta vanliga motionärer som vill få bättre kondition eller mer muskelmassa är A och O att träna tillräckligt tungt och tillräckligt ofta. Det vore väl oerhört korkat av evolutionen att skapa människokroppen på ett sätt som gör att du inte får starkare muskler om du inte sänker den där stenbumlingen du just lyft upp tillräckligt sakta?

Jag vet att det ibland kan vara skillnad på att träna för att bli stark och för att få maximal muskelmassa, men ändå. Jag tror vi bara behöver tänka efter för att förstå att vi redan är på rätt spår. Att tro på sin metod är viktigt för kontinuiteten, tror jag. Eller bara känna efter. Mår jag bra av min träning? Får jag de resultat jag vill ha?