Browsing Category

Tankar

Tankar

Hönan och ägget

Visst är det så att den allmänna uppfattningen är att övervikt är ohälsosamt? Men är det själva övervikten (dvs överskottet av fett eller kanske avsaknaden av muskler..) som gör oss sjuka? Eller livsstilen som många överviktiga har? Dvs fel mat, för lite rörelse etc.

Jag tror det handlar om livsstilen. Fast jag vet inte säkert. Jag vet en del personer som är av naturen smala och som kan äta nästan hur mycket som helst och vad som helst utan att bli tjocka. Ser man det rent krasst har jag i många fall en nyttigare livsstil än dom (bortsett från ångest och depression som faktiskt kan förkorta livet). Jag sover massor, tränar flera gånger i veckan, äter inga mediciner, dricker inte alkohol, är sunt nyfiken på livet och jag håller för det mesta vad jag tycker är en bra kosthållning.

Så frågan är om jag egentligen rent fysiskt mår bättre än dom? Kroppen kan ju omöjligt må bra av att äta skräp och aldrig träna bara för att personen i fråga är smal? Sen fattar jag ju att man kan ha en pommes frites-kropp, dvs se smal ut men ha massor av fett på insidan.

Men är det övervikten eller fettprocenten som är boven? Eller kan man få fetmarelaterade sjukdomar trots normal fettprocent för att man t ex har ett för högt blodsocker? Eller kan man inte ha högt blodsocker över tid utan att bli överviktig? Vart går isåfall gränsen vid risk för sjukdom? Vid fetma? Varför drabbar inte det metabola syndromet till synes smala individer? Eller gör det det? Kan en vältränad person med mycket låg fettprocent bli sjuk för att hen äter fel? Jag förstår inteeeeeeee!

Livet, Tankar

Vilken depression har blivit bättre för att man blir smal?

”Den friske önskar sig tusen saker, den sjuke bara en.” Citat okänd. Men de här orden är något jag bär med mig hela tiden. När jag mår dåligt är som som att det mesta ytliga bara försvinner. Jag söker en djupare mening med saker. Söker efter att kunna connecta med människor på riktigt. Vänner som också haft det tufft i livet där vi kan skratta igenkännande tillsammans.

Två andra saker som hjälper mig är att vara ute i naturen och att träna. Låter ju fett klyschigt, men vid mild depression tror jag faktiskt träning hjälper bättre än medicin. Jag åt medicin fram tills för ett år sedan, och jag tror inte det hjälpte mig så mycket faktiskt. Det medicinen tog bort var min förmåga att bli riktigt ledsen. Jag slutade att gråta, den tog bort de här känslorna av att vara förtvivlad. Och det gör jag nästan aldrig idag heller, gråter alltså. Fastän jag slutat med medicinen är det som att det fortfarande sitter kvar.

Det är som att jag bara har ett vått täcke över mig. Jag är inte jätteledsen, men jag är heller inte jätteglad. Jag är mer konstant, som ett sträck. Förvisso får jag ändå små lyckliga stunder i min vardag, t ex om jag är på en vacker plats, umgås med någon som får mig att må bra eller om jag kört skiten ur mig på ett träningspass.

I tisdags var jag på ett pass på Beach Arena som heter RFT (Raw Functional Training) som jag velat testa länge men som bara funnits på schemat på lördagar, och vilka dagar är det jag inte kan under sommaren? Jo, lördagar. Det är då alla gifter sig av nån anledning ;) Iallafall, passet var så in i bängens skoj! I Linköping har vi inte så många ställen att gå till om man vill välta däck, slå med slägga eller lyfta tunga atlasbollar (som atlasstenar men gjorda i gumma fyllda med sand). Men det var precis vad man gjorde på det här passet. Fan vad vi slet!

Jag tycker det är himla skoj att lyfta grejer från marken. Speciellt när det är ett riktigt föremål, som t ex ett traktordäck eller en tung boll. Träningen får ett helt annat syfte då. Friskis & Svettis öppnar t ex snart sin tredje anläggning i stan och jag har hört att de ska ha en farmer’s carrier där. Älsk på den!


I och med att träningen är så viktig för mitt välmående kommer ni förmodligen aldrig se mig smal. När jag mår dåligt har jag heller ingen önskan om att bli det. Det enda jag vill är att må bra.

Och vilken depression har blivit bättre för att man blir smal? Bantning under depression tror jag mer handlar om att få kontroll, att känna att man faktiskt klarar av något fastän man mår dåligt. Innerst inne vet nog de flesta att kroppshyddans utseende inte har något med mental hälsa att göra. Kanske mår du bättre av att äta lite bättre, men den stora skillnaden ligger i träningen.

Tankar, Träning

Utan kvarg och rumpbilder på insta

På nåt sjukt (bra) sätt är träningen de lugnaste timmarna på dagen för mig. Jag är ganska instabil psykiskt med ångest och depression. Självklart vill jag inte må dåligt, men att ha de här diagnoserna har hjälpt mig att förstå vad som är viktigt i mitt liv. Ingenting är självklart när man mår dåligt. T ex så är status, kändisar och kukmätartävlingar inget för mig. Ytligt snack kan faktiskt dra åt helvete.

Så för mig har det inte varit så svårt att gilla att träna. Det är ju då hjärnan håller käften, nästan iallafall. Det är då tankarna vänds till positivt: ”Klart du kan lyfta den där vikten!”. Det är då det inte spelar någon roll hur jag ser ut, utan vad jag klarar av och vad som är kul. Det är därför jag nästan aldrig har ett färdigt träningsschema med mig till gymmet. För då blir träningen så inrutad, fyrkantig och ”måstig”. Det är roligare att träna fritt.

Det är ju t ex mycket mer troligt att man går utanför sin komfort zon när allt inte är förutbestämt. I lördags tränade jag med Carro och Fredrik. Vi körde bland annat frivändningar, push press och marklyft. Passet avslutade vi med att testa att stå på huvudet och på händer. Jag tycker det är sjukt läskigt att vara upp och ned, men med Fredriks hjälp klarade jag nästan att stå på huvudet med benen rakt över mig mot en vägg. Och det kändes så himla mäktigt!

Så jag skulle önska att fler tränade för att det är kul. Att alla hittade sin grej. Att inte träna för att gå ner i vikt. Utan träna för att komma bort från kroppsfixering och utseendehets. Det skulle alla vinna på.

Och försöka förstå att man inte måste vara så jävla perfekt för att man tränar. Att man inte behöver lägga om hela sitt liv och sin kost. Det är bättre att bara börja träna än att vänta tills man är en perfekt träningsförebild. För hur tråkigt blir inte livet med bara kvarg och rumpbilder på instagram?