”Den friske önskar sig tusen saker, den sjuke bara en.” Citat okänd. Men de här orden är något jag bär med mig hela tiden. När jag mår dåligt är som som att det mesta ytliga bara försvinner. Jag söker en djupare mening med saker. Söker efter att kunna connecta med människor på riktigt. Vänner som också haft det tufft i livet där vi kan skratta igenkännande tillsammans.
Två andra saker som hjälper mig är att vara ute i naturen och att träna. Låter ju fett klyschigt, men vid mild depression tror jag faktiskt träning hjälper bättre än medicin. Jag åt medicin fram tills för ett år sedan, och jag tror inte det hjälpte mig så mycket faktiskt. Det medicinen tog bort var min förmåga att bli riktigt ledsen. Jag slutade att gråta, den tog bort de här känslorna av att vara förtvivlad. Och det gör jag nästan aldrig idag heller, gråter alltså. Fastän jag slutat med medicinen är det som att det fortfarande sitter kvar.
Det är som att jag bara har ett vått täcke över mig. Jag är inte jätteledsen, men jag är heller inte jätteglad. Jag är mer konstant, som ett sträck. Förvisso får jag ändå små lyckliga stunder i min vardag, t ex om jag är på en vacker plats, umgås med någon som får mig att må bra eller om jag kört skiten ur mig på ett träningspass.
I tisdags var jag på ett pass på Beach Arena som heter RFT (Raw Functional Training) som jag velat testa länge men som bara funnits på schemat på lördagar, och vilka dagar är det jag inte kan under sommaren? Jo, lördagar. Det är då alla gifter sig av nån anledning ;) Iallafall, passet var så in i bängens skoj! I Linköping har vi inte så många ställen att gå till om man vill välta däck, slå med slägga eller lyfta tunga atlasbollar (som atlasstenar men gjorda i gumma fyllda med sand). Men det var precis vad man gjorde på det här passet. Fan vad vi slet!
Jag tycker det är himla skoj att lyfta grejer från marken. Speciellt när det är ett riktigt föremål, som t ex ett traktordäck eller en tung boll. Träningen får ett helt annat syfte då. Friskis & Svettis öppnar t ex snart sin tredje anläggning i stan och jag har hört att de ska ha en farmer’s carrier där. Älsk på den!
I och med att träningen är så viktig för mitt välmående kommer ni förmodligen aldrig se mig smal. När jag mår dåligt har jag heller ingen önskan om att bli det. Det enda jag vill är att må bra.
Och vilken depression har blivit bättre för att man blir smal? Bantning under depression tror jag mer handlar om att få kontroll, att känna att man faktiskt klarar av något fastän man mår dåligt. Innerst inne vet nog de flesta att kroppshyddans utseende inte har något med mental hälsa att göra. Kanske mår du bättre av att äta lite bättre, men den stora skillnaden ligger i träningen.
