Browsing Category

Tävling

Tävling

Tjejvättern 2012!

Cykla cykla cyykla!

I somras skrev jag en artikel om Väderstad centralkonditori i tidningen Östgötamat, och jag blev hemskt sugen på att besöka det här konditoriet i äkta 50-tals anda. Så ett par månader senare åkte Fredrik och jag dit för att äta deras berömda bullar. När vi kom dit upptäckte vi att Tjejvättern pågick för fulla muggar. Och bansträckningen gick precis förbi uteserveringen av konditoriet. Så vi beställde fika och satt och tittade på alla tjejer som swishade förbi. Väldigt roligt och väldigt väldigt inspirerande!

Jag har alltid tyckt om att cykla. Cykel har varit mitt huvudsakliga transportmedel i en herrans massa år. Tyvärr har jag på senare år inte ägt en cykel som lämpar sig att använda för några direkta träningspass. Jag har en gammal grön Monark (en sån man kan fälla ihop) och som bara har två växlar. Jag älskar den cykeln, den rullar lätt och man sitter väldigt bekvämt på den men till landsvägscykling.. Njaae.

Där och då bestämde jag mig iallafall för att jag ville cykla Tjejvättern nästa år.

Sagt och gjort. Igår skickade jag in min anmälan.

Nu ska jag bara köpa en cykel.. :)

Någon som cyklat tjejvättern som kan berätta lite vad jag bör tänka på?

26 oktober, 2011 by
Foto, Livet, Löpning, Tävling

Höstmilen i Kolmårdens vackra skogar

Efter den tidiga morgonen igår hade jag minst sagt svårt att gå upp tidigt idag igen även om det innebar några timmars längre sömn. Fredrik skulle springa Höstmilen och jag följer med som fotograf och supporter.

4-5 mil bort från Linköping, i Kolmården, går starten och vi var där en timme innan. Det var kallt och trots att jag tog den tjockare jackan frös jag. Det var löpare överallt som värmde upp och jag såg flera löpare från Akele.

Starten gick och alla pinnade iväg som en färgglatt band i höstsolen. För solen sken för fulla muggar även om det var lite kallt.

Jag tog bilen och körde drygt en mil bort till målområdet. Hann inte se männens målgång men första bästa kvinna såg jag! Det var Cecilia Kleist från Akele som tog hem segern i år igen. Hon är helt unstoppable den bruden! :) Jag såg några bekanta från Akele springa i mål innan Fredrik kom. Det gick inte så snabbt som det brukar och jag funderade på om det hade hänt något. Skyndade mig fram och gav honom en grattiskram.

Det visade sig att han skadat foten. Han hade varit öm på ett ställe i foten i morse, men som med de flesta småkrämpor försvinner de när man börjar springa så han kände att det inte var någon fara. Tyvärr trampade han på en sten precis under det ömmande området och det hade gjort väldigt ont. Så de sista 5-6 kilometerna hade han fått halta sig fram och försämrade sin sluttid med ungefär 6 minuter. Ändå sprang han in på bättre tid än fjol. Väldigt starkt jobbat! :)

Vi träffade Sven som hade kommit i mål strax efter Fredrik, och kort därefter sprang hans fästmö Gesine i mål. De var värdar för höstfesten i fredags och de berättade den glada nyheten att de förlovat sig efter målgången på Berlin marathon i september. Undrar om det blir ett riktigt löparbröllop?! :)

Vi fick vänta på sjukvårdare ett tag som kunde linda Fredriks fot och då kom en bloggläsare fram till mig. Jag blev väldigt överraskad och glad! Tack snälla du för att du kom fram och hälsade!

Nu är klockan halv tre och jag ska äta frukost. Sötmandel står man sig inte så länge på…

23 oktober, 2011 by
Löpning, Tävling

Terräng DM: En kort historia

Jag har aldrig brutit ett lopp. Jag har kanske pausat och gått en bit, men aldrig har jag valt att kliva av. Förrän idag.

Vi kom till startområdet 10 min innan min start gick. Vi gick fel för att hämta nummerlapparna och fick springa fram och tillbaka. Starten gick och vi alla sprang iväg i ett väldigt högt tempo. Jag sneglade på klockan och såg 04:34 min/km. Det är alldeles för fort för mig.

Vi sprang på Stångebrofältet vid Cloetta center. Banan var utmärkt med vita små flaggor och ett varv var 2000 m. Gräset var tjockt och blött och det sög verkligen i benen. Jag kände ganska tidigt att det här inte skulle hålla. Efter 1,5 km stannade jag och klev av. Med gråten i halsen. Jag kände mig så besviken och ledsen. Jag gick bort till startområdet igen och Fredrik kom mot mig och gav mig en kram och uppmuntrande ord. Såhär i efterhand förstår jag att det var dumt av mig att rusa iväg i starten, jag skulle hållt mitt eget tempo.

Jag tittade på när de andra klasserna sprang istället och hejjade på Fredrik när han sprang sina 12 000 meter. När han kom i mål berättade han att det var det jobbigaste han sprungit. Hans puls var skyhög, 20-30 slag över vad som är normalt. Han funderade också på att bryta ett par gånger men bet ihop och sprang i mål. Jag är jätteimponerad över alla som sprang idag! Det var väldigt varmt med hög luftfuktighet och det är ingen lek att springa på gräs.

1 oktober, 2011 by