Solen! Wow vad du lyst med din närvaro denna helg! Är så tacksam för utomhusvistelser som dessa.
Getåravinen ligger i Getå naturreservat strax nordost om Norrköping. Det är en helt makalös plats som lockar fram både det meditativa och det lekfulla hos mig. Mängder av stenar och stockar att klättra och balanserna runt på. Vatten som porlar där man kan se olika fiskar om man har tur.
Fredriks brorson Tim och vi åkte till Getåravinen igår. Det är alltid så roligt att ta med honom till nya platser. Fredrik och jag har varit här två gånger tidigare, och alltid under vinterhalvåret. Kanske för att vi misstänker att det kryllar av mygg på sommaren?
Det finns en vandringsslinga på ca 4 km här, och vill man så finns det även en avstickare upp på en utsiktsplats med härlig utsikt över Bråviken. Tack vare Cornelia som driver sidan litemerarosa.com fick jag nys om denna avstickare (se markering på karta längst ner i inlägget). Här väntar några hundra meters stigning och en rejäl pulshöjning, men det var väl värt det!
Just nu är leden dock inte underhållen och därför ligger det mycket fallna träd över spänger. Men är man lite smidig var detta inget problem tyckte vi!
Häromdagen fick jag en lysande idé om att åka till det lilla samhället Björnhammaren utanför Hjortkvarn i Närke för att besöka de öde husen där. Jag lånade med mig Roxie och iväg bar det! Björnhammaren är en gammal bruksort och jag tror husen byggdes för de som jobbade på bruket. Efter en dryg timma kom jag fram till gatan där jag hört att de öde husen ska stå. Jag tycker sånt här är otroligt spännande och spöklikt!
SÅ besviken jag blev när jag upptäckte att de rivit alla husen på gatan i Björnhammaren. Men! Vill ni se bilder från de öde husen medan de fortfarande fanns så rekommenderar jag att ni kikar in hos Oh Darling.
Så nu fick jag tänka om, vad hittar vi på istället? Jag körde runt på skogsvägarna i trakten på vägen tillbaka mot Tjällmo så såg jag en skylt som det stod ”Jättegryta” på in till vänster. Där svängde jag såklart in! Det finns jättegrytor i Trädgårdsföreningen i Linköping bara nån kilometer hemifrån, och de ”tvingades” vi besöka som dagisbarn. Det var ingenting jag kände mig vidare intresserad av då, men nu! Nu älskar jag alla såna här naturfenomen! När Fredrik och jag var norrut och bilade för ett gäng år sedan så besökte vi ett meteoritnedslag, det var häftigt.
Jättegrytan norr om Tjällmo har fått namnet Perkils kättil och är en av landets största. Den ligger inbäddad i den mjuka barrskogen i närheten av Annsjön som man skymtar mellan träden på vägen dit. Jättegrytan bildades i slutet av istiden och är 12 meter djup och 4 meter bred. Här har man satt upp stängsel så att man inte råkar trilla i.
Tjällmostigen på Östgötaleden går förbi här, och den är jag allt sugen på att vandra med Fredrik nån gång. Skogen just här är otroligt mysig och fin. Vid Annsjön ska det också finnas en badplats. Värt att undersöka under sommarmånaderna tänker jag.
Vi började med att köra till Norrkrog camping. Dit kan man ta sig antingen via Stegeborg och färja över, eller så kör man via Norrköping så man kommer norr om Norrkrog utan att behöva ta färja. Här i närheten vandrade vi i höstas i Korpbergets naturreservat. Vi tyckte det var en så fin led, så när jag läste runt lite att det fanns en led i Norrkrog så var jag inte sen med att föreslå den för Fredrik. Vi har Roxie över helgen och att vandra med henne är alltid lite roligare.
Det fanns gott om parkeringsplatser i Norrkrog och skyltningen till vandringsleden mycket god. Vid infotavlan visar skyltarna att vandringsleden går både åt höger och vänster. Vi valde att gå åt vänster och alltså gå leden medsols. Leden har orange markeringar och är ca 3 km lång. Den går på naturstig bland blåbärsris, rötter och sten. Den är bitvis kuperad.
Vid utsiktsplats finns det små skyltar i blåbärsriset som visar vägen, och vilken utsikt sen! Helt magnifik vy över Slätbaken, Stegeborgsruinen och Slottsholmen som är den ö som ruinen ligger på. Vill du läsa mer om Stegeborgs slottsruin så finns det massor av bra fakta inne på stegeborg.se
Från utsiktsplatserna och ner till campingen igen är det ca 1 km. Väl tillbaka köpte vi glass från Sänkdalen inne i cafét, och så tog vi färjan över till andra sidan. Här besökte vi själva slottsruinen som vi hade sett från vandringsleden. In till ruinen är det en entréavgift på 40 kr för en vuxen, och det är värt det! Jag har varit här förr, men det var några år sedan sist, och jag tror definitivt jag uppskattade det mer nu. Så fint att gå runt den lilla ön som ruinen ligger på.
Här på Slottsholmen finns också Hamnkrogen, men populärt som det är så hade de inget bord till oss idag. Vi får återkomma en annan dag! Kanske en kväll senare i sommar.
Östergötland är fylld med vackra vandringsleder! Vi har varierad natur med barrskog, lövskog, klippbranter och betesmarker. Jag vandrar gärna i närhet av vatten och alla mina tips på vandringsleder går vid vatten eller har utsikt över dito.
Nedan har jag samlat fem fina vandringsleder du kan njuta av nu i sommar. Vill du ha tips på fler vandringar så kika gärna in på min kategori ”vandring” där jag samlat alla mina inlägg om just vandringsleder.
Hoppas du hittar en ny pärla i sommar!
Viggeby naturreservat
Det här vackra naturreservatet ligger i Brokind mellan Linköping och Rimforsa. Här går man längs Järnlunden på stenhällar, rotiga stigar och genom betesmarker. Ta med badkläder för det finns en stor badplats, men man kan också doppa sig från klipporna.
Hela leden runt halvön är 8 km men du kan välja att bara gå norra eller södra varvet. Norra bjuder på mer skog, och södra på mer utsikt över vattnet.
Distans: 8,2 km Underlag: Stig, hällar, betesmark.
Hitta Hit: Från riksväg 23/34 mellan Linköping och Rimforsa, ca 2 km norr om Brokind, sväng mot Viggeby naturreservat vid skyltad avfart. Följ skyltning förbi Brokinds gård till reservatet, drygt 2 km. Fortsätt förbi avfart till småbåtshamnen och parkera vid Östra p-platsen eller Viggebysand som är reservatets huvudentré och stora parkering, där allmänna vägen tar slut.
Det här är en av de vackraste vandringslederna i hela Östergötland. Leden går i Västanvik som ligger norr om Motala och man följer Vätterns strand under större delen av vandringen. Man passerar badplatser så ha gärna med badkläder så du kan ta ett dopp i det blå!
Distans: 8,2 km Underlag: Hällar, stig, betesmark, grusväg.
Hitta Hit: Med bil åk från RV 50 mot Medevi och parkera vid Medevi brunn eller mot Västanvik och parkera nära korsningen Åtorpsvägen, vid skylten Välkommen till Västanvik. Med buss åk till Medevi brunn eller hållplatsen Åtorpsvägen i Västanvik.
Getåravinens ursprung kommer från en sprickzon med flera sprickor i jordskropan, som under årmiljonerna har utvidgats till en djup ravin. I botten av den djupa ravinen slingrar Getåbäcken fram.
Här finns ett rikt djurliv. Det kan man läsa på de skyltar som fanns utspridda längs med stigen längs ån. Det finns fina lekbottnar för havsvandrande öring, bäck- och flodnejonöga. Strömstaren håller till här och även kungsfiskaren.
Vi gick på stigarna längs ån och totalt fick vi ihop ca 5 km. Med alla fotostopp, klättringar och skojsiga genvägar tog det lite över två timmar. Men det kändes som en halvtimme! Väldigt roligt och otroligt vackert.
Hitta Hit: Åk mot Getå Turisthotell. Därifrån går du genom tunneln under järnvägen, sväng vänster och efter cirka 50 meter börjar vandringsleden genom naturreservatet.
Omberg ligger också vid Vätterns kant och är egentligen inte ett berg utan mer en hög kulle? Ekopark Omberg är Sveriges artrikaste skogslandskap, med många sällsynta naturmiljöer. Den vackra bokskogen i sluttningen ner mot Vättern, jätteekarna i beteslandskapet och de färgsprakande slåtterängarna är några av dem.
Här finns flera vandringsleder i olika längder varav den längsta är 27 km. Ska man vandra på Omberg för första gången så rekommenderar jag Ellen Keys led. Den är 6,1 km lång och passerar Ellen Keys strand som ligger otroligt vackert!
Marmorbruket är ett populärt utflyktsmål som erbjuder både natur och kultur med fantastisk utsikt över Bråviken. Bara ett stenkast därifrån ligger Kolmårdens djurpark, Vildmarkshotellet samt First Camp Kolmården, badorten Sandviken med hamnpir, caféer och lokala butiker.
Kolmårdsmarmor är känt över hela världen och marmor har brutits här i omgångar från 1600-talet fram till 1970-talet. Dessutom har tegel och kalk producerats, och man bryter fortfarande marmor i liten skala.
Distans: 9,6 km Underlag: Leden är omväxlande och utgörs av flera olika slingor. Utefter Bråviken mer lättillgänglig och snäll, och uppe i bergen brantare och mer utmanande.
Tidigare i veckan hade jag läst om hur mycket blåsippor det finns i Staffanstorp naturreservat i Motala kommun. Efter en långkörare på mtb:n med Mera Lera MTB så tog vi med oss Roxie dit.
Här finns tre korta vandringsleder. Vi tog den längsta på 1,8 km markerad med röda markeringar. Leden gick igenom vackra ekhagar och betesmarker. Terrängen är kuperad och den kalkrika moränen gör att många olika typer av vegetation trivs här. Jag har aldrig skådat så mycket blåsippor! Det kryllade av dem! Dessutom såg jag några vitsippor och lyckan var gjord.
Hit vill jag komma tillbaka senare i vår då det är grönt på träden. Kommer sannolikt vara magiskt vackert då.
Under nyår så brukar Fredrik och jag inte gå på nyårsfest utan vi brukar boka boende någonstans på en vacker plats. Den här gången tog vi med oss Roxie och körde upp över Vättern och ner till en gård mellan Karlsborg och Tidaholm. Vi bokad via air b’nb. Kan inte begripa att det här stället var ledig över nyårshelgen men ibland ska man ha tur!
Vi bodde i den lilla utbyggnaden med den roliga skorstenen. Ett kök, ett kombinerat sovrum/vardagsrum och badrum. Här gjorde vi trerätters middag på nyårsafton och tittade på På Spåret och skålade in tolvslaget med ett varsitt glas Trocadero zero.
På nyårsdagen gick vi ett promenadstråk vid gården och såg strömstare. Här finns spår av bäver men just när vi var där höll de sig borta. Gården ligger precis vid vattnet och här finns bland annat getter och ankor. Ankorna kvackade utanför sovrumsfönstret och det var mysigt att lyssna på dem istället för ljudet av lövblås som brukar ljuda där vi bor i stan.
Strax därefter åkte vi till Tivedens nationalpark och gick Mellannäsleden som är en kort, men otroligt vacker led. Vi var helt själva där och det var så tyst att det enda ljud jag hörde var mitt eget blod som susade i öronen. Sen tog vi en tur in till Karlsborg och kikade på fästningen och lite annat. Köpte ostkaka på ICA som vi värme på i stugan.
På söndagen packade vi ihop oss igen och körde hem. Det var en mysig helg, men jag saknar verkligen inte att bo på landet den här årstiden. Men desto finare att bara kunna dra iväg ett par dagar. Hit kommer vi gärna tillbaka, men då till våren eller sommaren då det finns mer att se och upptäcka.
Vatten med egen badbrygga nedanför, det blev dock inget dopp!
Vackert promenadstråk längs vattnet ett stenkast från gården
