En solig dag i slutet av september tog vi vårt pick och pack (inklusive lånad hund) och drog mot Norrköping. Det känns som att Norrköping har en rikare andel vandrings- och mountainbikeleder än Linköping, men rätta mig om jag har fel. Oavsett så uppskattar jag att det bara tar runt halvtimmen med bil till grannstaden.
Som vanligt tog jag en kikelur på naturkartan.se och där hittade jag en lagom kort led – Leonardbergsleden. Den består av två loopar om ca 2 km/st. Vi valde att gå den närmast sjön Glan. Tar man varvet medsols så går man en bit på en grusväg innan man går in bland träden. Här inne finns sedan klipphällar med isräfflor att beskåda. Isräfflor har uppkommit då block, stenar och gruskorn som suttit fastfrusna i inlandsisens bottendelar repat och slipat berggrundsytan.
Efter en liten stund uppdagar sig en vacker utsikt över Glan, med betesmarker och fågeltorn i förgrunden. Här satte vi oss i solen på de varma klipphällarna och fikade på nötter och oliver. Vi vek av åt höger för att småningom komma ner till fågeltornet. Roxie råkade gå emot elstängslet till beteshagen och gnydde och skällde till. Stackars gumman! Men ingen fara skedd, hon var direkt åter till sitt glada jag.
När vi gått klart den ena loopen kom vi tillbaka till bilen (här kan man alltså välja att fortsätta gå den andra loopen om man vill), och vi åkte till Löfstad slott som man enkelt tar sig till från E4:an mellan Norrköping och Linköping. Jag har inte varit här sedan Ivana och jag gjorde Café Östergötland, och då fanns i princip ingenting förutom slottet här. Nu finns en jättefin handelsträdgård med café. Vi tog en varsin smörgås och jag njöt fullt ut av att ha en alldeles lagom ansträngande lördag när helgerna dessförinnan bestått av cykling eller krävande vandring.
Vill ni läsa om Leonardbergsleden och se karta kan ni gå in på naturkartan.se
Det här är en led jag aldrig tidigare gått. Har cyklat eller besökt vissa ställen, men aldrig gått hela vandringsleden. Den är ca 6 km lång och jag hittade den på naturkartan.se Vi hämtade Roxie och så körde vi ut till Landeryds golfklubb och började leden därifrån. Vi gick den medsols.
Leden börjar genom en skogsdunge/hage där det sommartid går betesdjur, så tänk på att ha ev hund kopplad. Nu gick det inga djur här men vi har ändå alltid Roxie kopplad då hon gillar att jaga bland annat ekorrar och rådjur. Inne i skogsdungen finns lämningar från järnåldern. Efter en bit kommer man till Stångån där det finns en fin träbro över vattnet som tar en till Landeryds kyrka.
Här efter följer en rätt tråkig bit på asfalterad bilväg (som inte var särskilt trafikerad när vi gick här) innan man kommer förbi Slattefors magasin och svänger ner mot Slattefors slussar. Här kan man gå ner till vattnet på båda sidor och äta medhavd picknick!
Efter Slattefors går man sedan längs med golfbanan ända tills man kommer tillbaka till parkeringen igen. Vi gick lite fel på ett ställe och vår runda slutade på 6,5 km totalt. Med många fotostopp, hundsniffande och lite felgående tog rundan för oss ca två timmar. Men ska man inte fota och hålla på så tar den nog 1:15-1:30 timmar att gå.
Leden är över lag väldigt enkel att ta sig fram på. Mestadels går den på breda grusvägar och en bit på asfalterad väg. Nästa gång tar vi den nog motsols så sista biten var rätt trist att gå, då har man det roligaste framför sig :)
Lilla Aska ligger utanför Slaka, ca 7 km sydväst om centrala Linköping. Här finns ett krematorium med fina minneslundar och gravplatser. Det finns också två vandringsleder; korta- och långa Askaleden. Den korta är 2 km (gul) och ska vara mycket lättvandrad. Den långa är 4,2 km (röd) och går på varierat underlag, men mest bredare stigar varvat med smala stigar med rötter och sten. Båda lederna är markerade med skyltar och det är lätt att hitta. Både korta och långa leden går på gemensamma stigar en bit och har då gul/röda-markeringar. Den korta har sedan gula markeringar och den långa röda. Vi valde den långa.
Första biten går genom vacker skog med ormbunkar, blåbärsris och björkar. Lite här och var finns stenar med inristade citat utplacerade. Hunden Roxy följde med oss idag! Hon är en schäfer-tik på 8 år som vi rastar ibland för att få hundgos. Någonstans mot slutet går man in på lite smalare stig med mer rötter och stenar. Det är sådan stig jag föredrar framför helt slätt, men tyvärr är den då inte barnvagnsvänlig.
Gratis parkering intill lederna hittar man bland annat i anslutning till Lilla Aska ekonomibyggnad och Ljusets kapell.
Västanvik ligger norr om Motala och i närheten av Medevi brunn. Här går östgötaleden längs med Vätterns strand, förbi tallar och bitvis på sumpmark där spänger är utplacerade. Men mestadels är det bara underbar utsikt över vattnet. Fredrik och jag var här för några år sedan, och då utgick vi från Medevi. Den här gången parkerade vi bilen i Västanvik precis vid välkommen-skylten. Delen av östgötaleden som går här är en rundslinga på ca 10 km.
Vi valde att gå leden medsols istället för motsols som vi gick förra gången. Den första biten går i skogen och på spänger genom blåbärsris. Här såg vi en ödla som försvann lika snabbt som vi såg den. Efter ett tag kommer man fram till Vätterns stand och sedan följer man vattnet i flera kilometer. Passerar flera småbåtshamnar med bad.
Går man i ett normalt tempo och inkluderar pauser och ett dopp går man leden på ca 3-4 timmar. Det finns fler vackra platser att sätta sig på och njuta av utsikten. Går du här på sommaren så ta med rikligt med vätska. Åtminstone jag blir oerhört varm av att röra på mig på sommaren, och jag drack vatten mest hela tiden.
På slutet av rundan hittade vi en allmän brygga där ingen var, och jag hoppade i vattnet för att svalka mig. Det var bara 17 grader i vattnet men SÅ skönt i den här värmen.
Östgötaleden Västanvik
Distans: Ca 10 km (beroende på vart du startar ifrån, startar man från Medevi blir turen lite längre) Underlag: Barrig och lite rotig stig, grusvägar, spänger, asfalt bitvis, bergshällar
Hitta Hit: Med bil åk från RV 50 mot Medevi och parkera vid Medevi brunn eller mot Västanvik och parkera nära korsningen Åtorpsvägen, vid skylten Välkommen till Västanvik. Med buss åk till Medevi brunn eller hållplatsen Åtorpsvägen i Västanvik.
Vid vårt besök i Tiveden runt nyår, så ville vi ju förstås gå en vandringsled här. Vi lyssnade på dagsformen och valde en kort led – Mellannäsrundan, som utgår från Öjenäs Entré. Mellanäsrundan tar dig med på en vandring mellan de båda sjöarna Stora och Lilla Trehörningen, har gröna markeringar och är 1,9 km lång.
Och så vackert det var att vandra här! Inte särskilt kuperat, utan oftast väldigt snäll terräng. Alltid med närhet till vatten. Med stopp för fotografering och lite varm choklad tog det oss strax över timmen att gå. Det som var anmärkningsvärt var hur mycket grönt det fanns i skogen trots årstiden, mycket mossa och barrträd gjorde att det nästan kändes som oktober :)
Klinten – utsiktsplats Karlsborg
Vi åkte inte tillbaka till stugan efteråt utan gjorde en avstickare till Karlsborg. Jag ville visa Fredrik utsiktsplatsen Klinten som jag besökt tillsammans med Ivana när vi gjorde Vättern-boken :) Det var nästan lika gråmulet och dramatiskt nu som då, fastän det var sommar sist jag var här.
När min vän Ivana och jag reste runt Vättern och gjorde vår bok Vättern – möten, mat, människor var Ombergs Turisthotell ett av besöksmålen vi tog med. Det här var 2016. Hela sommaren ägnade vi åt att skapa boken, och sedan dess har jag velat stanna över på hotellet.
Hotellet är egentligen ett pensionat, som ligger vid foten av Omberg i Östergötland. Omberg är ett populärt besöksmål för vandrare och egentligen alla som älskar att vara ute i naturen. Här finns flera vandringsleder. Den kortaste går direkt upp på hjässan och den längsta går runt hela berget och är ca 27 km lång.
Vi hade först tänkt att vandra på lördagen, äta middag på hotellet och sedan åka hem på söndagen. Men i lördags var det så fruktansvärt dåligt väder med regn och kraftig blåst så vi tänkte om. Vi anlände till hotellet och åt middag, vaknade tidigt på söndagen och vandrade då istället eftersom det var sol.
På hotellet finns 13 dubbelrum och två enkelrum. Eftersom det är ett pensionat så har rummen inte egna badrum. Det hade jag lyckats undkomma på hemsidan, och fick en överraskning på plats. En natt utan eget badrum skulle väl gå bra ändå, tänkte vi!
Då hotellet är lyhört så hör man allas smällande i dörrar när gästerna ska gå på toa nere i korridoren. Det är störigt. Men de hade lämnat öronproppar på rummet vilket ändå är ett plus.
Jag är nog extra känslig mot ljud när jag bor på hotell, jag blir smått galen om det är för mycket spring i korridorerna. Speciellt när jag själv tänker på att inte smälla i dörrar och prata högt. Men, för en natt var det OK. Och rummet var ju så fint! :)
Vi gjorde oss fina inför middagen på kvällen. Det vankades femrätters!
Utsikten från matsalen var fantastisk! Speciellt när det var gråmulet och solen silade igenom och lyste upp delar av östgötaslätten.
Vi hade bokat ett paket; supépaketet vilket innefattade övernattning i pensionatrum, femrätters supé och frukost. Maten var väldigt god! Jag kan rekommendera att vara riktigt hungrig när ni kommer hit, för maten blir verkligen sjukt god när man är extra hungrig.
Efter maten smög vi oss upp till rummet och somnade ett par timmar senare. Eller snarare försökte somna. Jag sov nog sammanlagt två timmar. Hade väldigt svårt för att somna av någon anledning. Jag kom inte riktigt till ro. Så när larmet ringde på morgonen så var jag extremt trött. Men vi hade beställt frukost nere i matsalen, så det var bara att gå upp.
Ingen av oss äter normalt sett frukost då vi mår bättre av att fasta till lunch eller middag, men eftersom frukosten ingick och vi skulle vandra så kände vi att det kunde vara trevligt. Frukosten serverades vid bordet.
Sen checkade vi ut och gav oss ut på tur! Fredrik och jag har både vandrat och cyklat på Omberg tidigare. Två olika vandringsleder har vi betat av; Ellen Keys led (6,1 km) och Älvarumsleden (7,5 km). Ellen Keys led går vackert längs med Vätterns strand.
Idag valde vi Ellen Keys led då den är lagom lång och väldigt vacker. Älvarumsleden är väldigt fin den med, men vad jag minns så gick den inne i skogen en stor del av tiden och då fick man inte en lika stor Vättern-upplevelse.
På Omberg växer många bokträd. Älskar deras ljusa silvriga raka stammar.
Vi utgick från hotellet på vår tur och kom till Ellen Keys Strand ganska direkt. Här är så vackert! När Ivana och jag gjorde Vättern-boken fick vi en gratis guidning inuti huset. Har ni möjlighet att boka en guidning så gör det! Det är väldigt fint inuti.
Små vackra citat av Key och andra finns längs Ellen Keys vandringsled
Ellen Keys Strand ser ut över vida Vättern. Till vänster skymtar man Hästholmen som också är ett fint besöksmål. Här finns 31:ans glass som gör sin egen glass och till och med vunnit SM med sina glassar.
Mäktiga klippor vid Stocklycke Hamn som ligger efter Ellen Keys Strand.
Efter några kilometers vandring och flera möten med andra vandrare kom vi äntligen upp till hjässan – Ombergs topp! Även om det är lite flåsigt att ta sig upp hit så är det alltid mödan värt. På ena sidan ser man ut över slätten och fågelsjön Tåkern, och på andra sidan Vättern.
Ta gärna med egen fika upp! Det gjorde inte vi, eftersom vi kort innan åt frukost. På vägen ner kan man annars stanna på vandrarhemmet i Stocklycke och fika. Just denna säsong verkar dock cafét vara stängt..
Vi tog den vackra turen nedför berget igen och tog bilen vidare till Borghamn.
På vägen hittade vi till bärboden. Här har vi varit tidigare och köpt bär, och nu fanns det bland annat jordgubbar och rabarber att köpa. Det är självplock i boden som gäller. Man skriver upp vad man köpt och så swishar man. Hur smidigt som helst. Inget jävla snattande här va!
Vi la rabarber på jordgubbar och.. rabarber! Jordgubbarna åt vi upp tillsammans med glass när vi kom hem. Rabarberna sparar vi till en paj till imorrn.
Så småningom kom vi fram till Borghamn Strand. Här finns ett hotell och kafé precis vid vattnet i en vacker byggnad. Kafét har precis öppnat för säsongen och håller öppet 11-17 på helger vid fint väder.
Här satte vi oss och fikade och njöt efter ca 2,5 timmes vandrande. Sen gick vi runt längs vattnet och kikade på båtarna, pussades och försökte undvika måsungar som fanns utplacerade lite här och där. Arga måsföräldrar vill man se upp med!
