Efter jobbet höll jag på att somna men Fredrik fick mig på bättre tankar och vi kom iallafall iväg till gymmet. Vi trodde att det skulle vara lika lugnt som vilken fredag som helst, men gymmet var fullt av nyårssatsande. Jag blev lite opepp av att vänta på stången och när jag väl körde knäböj pressade jag mig inte till 100%. Det fanns ingen själ i det jag gjorde. Ingen passion. Ingen närvaro.
Jag körde iallafall fyra set knäböj (40 kg) och tre set frontböjar (30 kg). Försökte mig på några over head squats också men jävlar vad svårt det är! Det går alltså ut på att gå ner i knäböj med stången över huvudet med raka armar. Gjorde ett par försök men konstaterade att det inte gick. Kom bara en tredjedel så djupt som jag gör med vanliga knäböj med stången bakom nacken.
När jag var klar med mina böjar kände jag mig tom och nedstämd. Knäböjar brukar alltid få mig att tagga till men inte idag. Jag brukar ju tycka att det är så jäkla kul. Men jag får vänta några dagar innan jag kör ben igen för att bygga upp ett sug.
4 Comments
Heja dig du är ju såååå duktig.
Kram Lina
Opeppade dagar kommer och går. Suget kommer tillbaka, på´t igen bara!
Antagligen var det den här väntan i början som gjorde att det blev tungt. Prova att ha en B-plan inför gymbesöket, om jag inte kan göra det så gör jag något annat medans jag väntar. Lycka till sötis.
Hej dessi! Gud så länge sedan jag var här! Fint som vanligt och du är som alltid inspirerande!! Kramar!