Det var lite meckigt att komma iväg.. Först försöka luska ut vilka grejer som fanns här hemma och vilka vi lämnat i läggan inne i stan.. Sen på med cykelhållaren och hämta cyklarna i Linköping och sen dra iväg till Mjölby. När vi kom fram hade jag hunnit tappa suget att cykla och vid början av 5 km-banan hann jag stanna flera gånger och kände hur jag ville sätta mig i bilen igen.
Men jag körde ändå och tänkte att mina känslor faktiskt luras ibland, och att ETT varv skulle jag väl ändå palla med. Nånstans halvvägs blev det riktigt skoj och när vi kört ett varv tog vi ett till och det var en sjukt trevlig känsla. Banan i Mjölby är på många sätt mer flow:ig än t ex Valla eller Vidingsjö. Tar man en fuling i början slipper man dessutom en dödsuppförsbacke och man kör rätt länge på singletrack utan vare sig stenar eller rötter. Där kan man stå på rätt bra och den känslan är underbar! :D
1 Comment
Gött när man kan lura kroppen sådär! :-)