Tankar

När man inte mår bra

Ibland blir jag så ledsen över hur jag behandlar mig själv. Jag låter allt och alla köra över mig, jag säger aldrig ifrån eller sätter ner foten när något inte känns OK. Och det tar sån energi ska ni veta.

För det första så tror jag att ”alla andra” (okända människor jag möter) vet bättre än mig, och då lyssnar jag hellre på dem hur man ska göra en viss grej vilket jag alltid ångrar efteråt.

För det andra hoppar jag in alla projekt som kommer min väg, vilket i och för sig ger mig mycket glädje och variation, men jag blir också väldigt trött.

För det tredje så grubblar jag enormt mycket på relationerna jag har med andra människor. Kanske just för att jag är så kass på att säga ifrån att jag måste tänka på varje tänkbar situation så jag kan värja mig ifrån den.

Andra tankar jag har är ”Varför gör den här personen så?”. Jag tänker på det HELA tiden. Orka.

Andras känslor absorberar jag som en svamp. Om någon är negativ är det som att den personen tar en liten sipp från min energibägare. Det här känns omöjligt för mig att hantera. Ska jag ta upp neggandet för den här personen eller är det upp till mig att inte bli berörd? Det värsta är när den jag umgås med bara pratar om sig själv. Jag märker det inte då, men efteråt blir jag så jävla arg.

Jag låter alltså folk ta min energi, en energi som kan ta tid att jobba tillbaka igen. Lägg på en dålig nattssömn på det och vi har garanterat en kväll fylld med känsloätande.

Det här har gjort att jag undviker människor som inte nödvändigtvis tar energi, men som inte ger mig någon. Jag går runt med generellt låga energinivåer och jag har inte orken att umgås med dem som varken ger eller tar.

Sedan i februari har jag också mått dåligt över lag. Det är svårare för mig att se mening i tillvaron och jag känner mig dämpad på ett sätt som inte är vanligt för mig. Jag har dock inga problem med vardagen på det sättet, men det vore skönt om det vände snart.

Kuk.

Previous Post Next Post

You Might Also Like

12 Comments

  • Reply Charlotta Sofia springer o trimmar 2 juni, 2015 at 12:22

    Känner igen mej en hel del. Har dock inga riktiga lösningar men vet hur det kan tära att vara i det närmaste hudlös inför intryck från andra människor. Det som hjälper mej en del är att verkligen försöka boosta mej själv, inse att jag också räknas, att mitt mående också är viktigt genom att typ affirmera. Har rätt lätt att sätta andra före mej själv och det blir en ju till slut utmattad av.

    Sen är ju ett bra grej också att försöka träffa de där människorna som ger energi. Det kan kännas tungt innan men det ger ofta så himla, himla mycket så att det verkligen är värt.

    • Reply dessi 2 juni, 2015 at 16:55

      Ja! Folk som fyller på energi äger! :) Grejen är ju att de inte är så många bara.

  • Reply Elna - formcykel.se 2 juni, 2015 at 13:24

    Åh. Jag känner igen mig i delar av det du skriver och ändå kommer jag inte på något riktigt bra att skriva som kommentar. Det här inlägget var ett sådant som gjorde att jag önskar jag kunde ge dig en kram – och kanske kan det fylla på med lite energi att en som aldrig träffat dig utan bara följer dina digitala fotspår ser en vacker, inspirerande och driftig Dessi – en sådan där person man hoppas en gång få träffa över en kaffe, en cykeltur eller en träningsrunda på gymmet.

    Kan bara instämma i slutklämmen. KUK på att inte få må bra!

    • Reply dessi 2 juni, 2015 at 16:57

      Tack söta du! :) Jag blev glad av din kommentar! Längtar till gladare dagar!

  • Reply Mikaela 2 juni, 2015 at 15:38

    Tråkigt att läsa Dessi! När jag träffar dig är du så cool och positiv, men jag förstår att det andra sker under ytan. Önskar att du får känna dig starkare och mer energifull snart, och att du orkar säga till ifall t.ex. redaktionsarbetet tynger dig! kram!

    • Reply dessi 2 juni, 2015 at 16:54

      Men gulle dig Mikaela! Oftast är jag glad och sprudlig, det jag upplever kommer oftast efteråt. Och kanske låter jag de negativa delarna ta över de positiva, för allt är ju inte skit :)

      Redaktionsarbetet är rätt lugnt för mig, även om jag innan vissa möten är helt slut. Jag älskar Friskis och vill bidra men ibland vill jag bara låsa in mig och vara ensam.

  • Reply Teres 5 juni, 2015 at 11:52

    Usch! Det låter inget vidare! Kan bara trösta med att säga att jag känner igen mig och att det du gör för andra människor är helt fantastiskt! Ta hand om dig! Kram

  • Reply Åsa 18 juni, 2015 at 18:47

    Jag känner igen mig i det du säger. Framför allt det där med att suga i sig känslor . Jag fick en hel del klarhet när jag läste/lyssnade på boken ” drunkna inte i fina känslor” Doris Dahlin. Finns på storytel om du har den. Jag kan ” ge bort” en bok lyssning om du vill ha?

    • Reply dessi 19 juni, 2015 at 00:17

      Ja! Tack det vore jättesnällt! :D

      • Reply Åss 19 juni, 2015 at 06:56

        Vilken epost adress kan jag skicka till ?

  • Reply Åsa 18 juni, 2015 at 18:48

    Edit : drunkna inte i dina känslor . Skulle det stå

    Och grattis till att nya cafe boken är klar. Har bara hört om den inte sett den ännu ??

  • Lämna ett svar till Åsa Cancel Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.