Kost, Tankar

Sötsug av light-läsk

I veckan som gått har jag gjort en liten upptäckt om mig själv. I sensomras slutade jag dricka Pepsi Max, efter ca 14 års beroende. Direkt när jag träffade Fredrik började jag dricka light-cola istället för vanlig cola och då kunde jag ju dricka hur mycket som helst! Sedan dess har jag gjort flera försök att dumpa skiten, men jag har alltid fått för mycket sug efter nån vecka och börjat dricka det igen. Cola light-drickandet har varit nästan som rökning för mig. En väl ingrodd vana som genomsyrade hela min vardag och väldigt svårt att sluta med.

I september gjorde jag ett nytt försök. Jag tog en koffeintablett när jag vaknade på morgonen och huvudvärken dök aldrig upp som den gjort vid tidigare försök. Jag fortsatte med koffeintabletter i ca två veckor, tills jag glömde bort att ta dom. Då huvudvärken aldrig kom så kändes det som att jag var kvitt mitt koffeinberoende. Har inte haft något sug eller abstinens sedan dess. Vi köper fortfarande hem annan light-läsk, men det går åt 0,5 flaska per dag numera istället för 2 st flaskor. Mitt mål är att sluta med den typen av dricka helt.

Det jag skulle komma till är att jag gjort en högst ovetenskaplig studie på mig själv och den visar att jag har stort sötsug de kvällar jag dricker light-läsk tidigt på dagen. Utan att tänka mig för kan jag ta ett glas till frukosten. Vad fan?! liksom. Drick vatten, människa! vill jag säga till mig själv. Och se på fan. De dagar jag dricker vatten på dagen är jag inte sötsugen alls och jag kan skippa hembakat och brända mandlar på kvällen. Jag vet inte om det har ett direkt samband (har bara hunnit reflektera över det den senaste veckan) eller om det beror på att jag tränar mer på gymmet nu (45 min styrketräning + 30 kondition nästan varje dag), men det är en intressant observation.

Och för pengarna vi inte lägger på att kånka hem tre weekend-packs av Pepsi Max per vecka köpte vi en sådan här. Och nu streamar jag görbra podcasts genom den som Styrkebyrån och Språket i P1!

dse_6921

Foto

Dimma vid Roxen

Strax norr om Linköping låg dimman som ett täcke över Roxen. Jag hade tänkt gå en vandringsled norr om Roxen men efter att GPS:en tyckt att jag skulle åka 16 km grusväg var jag mindre sugen. Den utlovade utsikten skulle ju dessutom inte bli riktigt som jag tänkt med tanke på dimman.

dscf3726

Så strax förbi Stjärnorp vände jag tillbaka och stannade till vid Svartåmynningens naturreservat. Där finns ett fågeltorn där jag kunde stå och spana på gäss och hägrar. Jag kommer ofta hit med Fredrik, särskilt om somrarna. Men det är otroligt vackert oavsett årstid :)

dscf3705

dscf3710

dscf3720

dscf3731

dscf3696

Livsmedel

Etiskt kött

dse_6863

Det kostar i runda slängar som oxfilé, men jag försöker äta mer vegetariskt så de gånger jag väl äter kött är det ju schysst om man kan äta så bra kött som möjligt. Igår stekte jag morotsbiffar som var väldigt gott! Jag rev två morötter, hade i ett ägg, nån matsked ströbröd och rostade pumpfrön. Formade till biffar och stekte på medelvärme, och åt det tillsammans med couscous, crème fraische och sweet chili-sås.

På den här färsen gjorde vi dock en köttfärssås med vanlig pasta (vilket jag aldrig annars äter, men satan så gott det är!).

dse_6867

dse_6873

dse_6896

Stefan bor i köket och får skutta runt där fritt. Han är rumsren (bajsar och kissar bara i buren) och det finns inga sladdar längs golvet han kan få tag och gnaga på. När vi flyttade in satte Fredrik in en barngrind i dörrhålet så att han inte smiter ut i hallen där det finns många mumsiga sladdar.

 

Vandring

Omberg

Gillar man att vandra och besöker Östergötland så är Omberg vid Vätterns östra strand ett måste. När jag gick i skolan som barn besökte vi Omberg och Alvastra Klosterruin som ligger nedanför berget.

dscf3442

I fjol var jag här och cyklade med Maria och Kristoffer, men det var säkert 10 år sedan jag var och vandrade på Omberg senast. Då gick Fredrik och jag Ellen Keys led. Den minns jag som väldigt vacker. Men det finns några fler leder att vandra, och den vi var mest sugna på heter Älvarumsleden och är ca 7 km lång och räknas som medelsvår. Går man medsols varv följer man Vätterns strand i flera kilometer, och här är det mycket uppför och nedför med stenar och rötter. När man väl kommer förbi detta och börjar gå mer inåt Omberg är det relativt lättvandrad stig genom gammal granskog.

Vädret var egentligen perfekt för vandring idag, åtminstone i skogen där de kalla vindarna inte riktigt kommer åt. Det blåste 10m/s idag men det märkte vi först när vi kom upp på hjässan efter 8 km vandring. Älvarumsleden är markerad med gröna markeringar, men för att komma upp på hjässan gjorde vi en avstickare på den blå leden (Ellen Keys led). Där uppe fikade vi på Polarbrödsrullar med rökt renkött och varm choklad.

I och med detta tog jag vandringsrekord på 3 timmar och 10 min. Att flytta ut på landet har verkligen gjort upp med mitt rastlösa jag, på Omberg tar det tid att gå. En kilometer här är inte samma sak som en kilometer på landsvägarna hemma.

dscf3462

dscf3480

dscf3494

dscf3501

dscf3529

dscf3594

dscf3579

dscf3606

dscf3558

dscf3639

Tankar

Introvert? Extrovert? Ambivert?

Slår man upp ordet introvert så definieras det som inåtvänd. Motsatsen är då extrovert som betyder utåtvänd eller utåtriktad.

Jag tänker mycket på det där. Vad som skiljer dessa två åt. Och ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att samhället hyllar det extroverta idealet. På arbetsplatsen har man gärna öppet kontorslandskap, man ska samarbeta i projekt osv. I skolan är det samma sak. Att jobba i grupp ses som lite bättre än individuellt arbete.

En stor skillnad mellan introverta och extroverta är hur vi får energi. Som extrovert får du energi av andra människor, medan du som introvert får energi av att vara själv.

Vad gör det med oss?
Som barn kan det lätt skapa problem om man hela tiden får höra att man ska ta plats om man är tillbakadragen. Under min egen skoltid mobbades de som var extra tillbakadragna för att vi som barn inte förstod att man kan vara på flera sätt än ett. Vissa föräldrar kanske till och med tror att det är fel på sitt barn som inte tar plats, och de förväntningar som barn då tvingas på gör dem till något de inte är.

Varför måste alla bli Mick Jagger? Varför inte bara låta de tysta barnen vara Keith Richards (minus drogerna förstås)?

Så skriver Linus Jonkman i ett uppmärksammat blogginlägg.

För mig har det tagit lång tid att inse att jag förmodligen är introvert. Jag trivs bäst med mig själv eller med små sällskap av en eller två personer utöver mig själv. Det inbjuder till djupare samtal som jag uppskattar väldigt mycket. Jag handskas mycket bättre med människor på tu man hand än i grupper, då tenderar jag att ”försvinna” och bli tyst som en mus om det inte är personer jag känner väl. Stora grupper dränerar mig på energi.

Att vara introvert betyder för mig att jag behöver mycket tid för mig själv. För att ladda batterierna, för att reflektera och finna ro. Jag kanske ser en intressant dokumentär på TV och fördjupar mig i ämnet, tar en promenad (utan musik) och låter tankarna vandra fritt.

I mötet med andra människor så händer det faktiskt ofta att även jag får energi. Hade detta inte så varit fallet hade det varit svårt för mig att vara fotograf där jag varje dag träffar nya människor. Och med detta sagt börjar jag fundera på om jag är ambivert, alltså en blandning mellan introvert och extrovert. Efter en dags arbetande är det viktigt för mig att jag får vara själv, för att kunna ladda om. Då är det rätt sällan jag ens svarar i telefonen, utan föredrar sms eftersom det innebär mindre social interaktion.

Som extrovert tar man gärna risker och är impulsiv, vilket stämmer rätt bra in på mig. Jag pratar utan att tänka mig för innan, shoppar mer än jag borde och ägnar mig åt fritidsaktiviteter som innebär vissa risker och jag dras åt sådant med fart och fläkt med jämna mellanrum.

Tänk om man i skolan fick lära sig att lära känna sig själv? Tänk om fler föräldrar blev uppmärksammade om att det är normalt att både vara utåtriktad och inåtvänd och att man uppfostrar trygga individer genom att låta dem vara sig själva. Trygga individer finner sin väg i livet och lyckas ganska bra med det de tar sig an.

Listor

16 frågor & svar

Hittade listan hos Malin!

Vem tränar du med?
– För det mesta tränar jag själv. Det tycker jag är skönt. Men då och då hänger Fredrik med till gymet. Och så vandrar vi ju ihop.

Vad tränar du helst just nu?
– Promenader/vandring. Träning där jag får ta det i min takt och använda kroppen under en längre tid. Jag letar efter nya utmaningar, i hur långt jag kan gå och vad det finns att upptäcka. Cyklingen blir för tråkig när vädret är trist.

Favoritträningslåt?
– På ett spinningpass förra året spelade ledaren Electric med Leila K och den får mig att tagga till!

Bästa träningsplagget i din garderob?
– Mina Nike-tights! De är svarta (har faktiskt två par – ett par hellånga och ett par trekvarts). Jag har köpt otaliga par tights genom åren men de enda jag använder är dessa. De är sköna, sitter uppe, har skön linning och en ficka baktill där min telefon får plats.

Träningsform du testat – men inte gillat?
– Body combat. Värdelöst. Vad gjorde jag med armarna egentligen? Viftade bort mygg?

Ditt drömmål inom träning?
– Det varierar men några mål som hängt med mig nu under en längre tid är:

• Att fullfölja Vansbro Marathon
• Cykla hela CykelVasan 94 km
• Att genomföra ett triathlon
• Att ta 100 kg i marklyft
• Att kunna göra en pull-up

Jag tränar dock för osammanhängande och ostrukturerat för att klara alla dessa mål. Jag tränar för att det är kul och det jag känner för för dagen. 

Vad finns alltid i din kyl?
– Ägg, smör, majonnäs.

… I din frys?
– Farfars köttbullar från Familjen Dafgårds, broccoli och blomkål.

… I ditt skafferi?
– Olika soppor på konserv.

Det godaste du vet?
– Kålpudding med potatis, brunsås, gelé och smörgåsgurka.

Var hittar vi dig en fredagskväll?
– Hemma. Tittar på film med Fredrik.

… En lördagsförmiddag?
– Sover oftast till 10-11-tiden.

… En söndagseftermiddag?
– Med Frida och Robert. Vi brukar ses nån gång varje helg och då äter vi mat tillsammans och spelar spel som Settlers och Takenoko.

Vad finns alltid i din vardagsväska?
– Har sällan vardagsväska med mig. När jag är ute på fotojobb så har jag kameraväskan med mig. Mobil och nycklar har jag i jackfickan. Men de dagar jag är ledig och har en liten väska med mig så ligger det alltid ett läppglans där i.

Bästa knepet för att inte bli höstdeppig?
– Ta emot höstdeppen och hetsa inte upp dig för att du känner som du gör. Snart kommer våren igen ♥