Vet ni hur länge sen jag körde marklyft? Vavavava? Typ ett halvår sen.. Körde några set idag med flugvikt. För att jag missade Spartan camp idag för att jag fotade åt Friskis nyhetsbrev, aight!
Idag var jag på Creativ friskvård (som har grymt snygg hemsida) i Hejdegården och pratade om mina benhinnor som jag haft problem med sedan fem år tillbaka.
Det kan vara så att jag har för klena vadmuskler och därför får ont i benhinnorna. Så jag fick tips på övningar jag skulle göra för att stärka upp dem. Jag fick också en tejpning som skulle förhindra/dämpa smärtan när jag springer. Jag fick med mig en rosa tejprulle och efter instruktioner om hur jag tejpar ska jag nog kunna klara av det själv hemma.
Jag skrev ju för nån vecka sedan att jag tyckte mina Nike Free gjort sitt som löparskor och jag provat ut ett par Brooks Glycerin. Nu har jag dom i min ägo. Testade dem en snabbis ute genom att springa bort till affären och tillbaka. De är väldigt sköna, och dessutom snygga! Jag gillar ju egentligen att springa i skor med mer barfotakänsla, men ombyte förnöjer :)
Jag önskar mig ett par Hoka Clifton i julklapp så vi får se vad tomten kommer med om ett par månader.
Skaffade oss de här lamporna för skogscykling i mörker och har varit väldigt kass på att testa. Men så ikväll kände vi att det var dags. Vi hade laddat lamporna innan, men när vi skulle se att de funkade hade den ena laddat ur på nåt mysko vis. Så vi fick sätta den på laddning och vänta i 30-40 min och stack ut med en hel- och en halvladdad lampa.
Fästet till lampan var väl inte helt optimalt med ett kardborreband som satt fast i en platta som man fäste själva lysanordningen i. Lindade kardborrebandet lite kors och tvärs genom hjälmens ventilhål för att få den att sitta fast ordentligt. Och det var faktiskt en väldigt bra lösning för lampan satt fast fint på huvudet. Den väger nästan ingenting så jag märkte inte av den. Batteripacket hade jag i en ficka bak på byxorna.
Lampan har tre lägen: starkt, halvstarkt och blinkande. Det starkaste läget räcker ca 1,5 timmar innan batteriet är urladdat. Men det halvstarka läget räcker gott och väl.
Det var skojsigt att cykla där i mörkret med ett kraftigt avsmalnat synfält. Det blir liksom tunnelseende. Schysst för mig som oftast mentalt tar slut innan en backe för att jag ser hur jobbig den är. Nu såg jag inte hur branta eller långa backarna var och kunde därmed vara mer i stunden när jag cyklade. Lyckades med en liten vurpa på ett halt ställe, landade i en lövhög så ingen fara på taket. Har ju faktiskt varit riktigt snålt med vurpor sedan kraschen.
På Vallabanan har man satt upp små reflexer så det är lätt att hitta. Tummen upp!
Vilan verkar ha gjort gott för formen också, kände mig inte lika flåsig och hade mer tryck i benen. Eller så var det chipsen på festen igår ;)
Jag är en sån person som gärna hoppar på allt som jag blir erbjuden. Födelsedgasfest nästa helg? Visst! Funktionärsarbete, inga problem. Fota två 300 kvm hus på raken? Sure!
Allt verkar vara en bra idé i början. Men sen när jag ska utföra det.. då kommer ångesten. Min energi varierar så kraftigt från dag till dag beroende på vad jag gjort, vilka jag träffat etc. Så det händer ofta att jag bangar i sista stund för att jag inte ”pallar” eller hellre vill sova en timme extra eller nåt liknande. Men, jag har faktiskt blivit lite bättre på att tvinga mig. En liten parentes bara.. :)
Måndagar och torsdagar är heliga. Då åker jag till Motala och kör crosstrainingpass på Spartan hälsoverkstad som är ett crossfit-liknande gym med kettlebells, stänger, räcken m.m.
Upphopp, burpees, wall balls, armhävningar, pressar, knäböj.. You name it. Allt i ett sjuhelsikes tempo. Jag har ALLTID träningsvärk dagen efter ett pass. Det är perfekt träning för mig som i mångt och mycket behöver öva upp min grundstyrka igen efter en inaktiv sommar. Ingen idé att börja knäböja eller marka tungt om jag knappt orkar göra armhävningar menar jag.
I torsdags visste jag att det skulle vara ett testpass och att det skulle bli maximal ansträngning, så jag skippade passet eftersom min rygg verkligen gjorde ont. Bättre att stå över ett pass än att träna ett pass för mycket kände jag, även om det sved.
På passet i måndags skulle vi köra fem varv av 6 burpees, 12 KB-pressar, 18 knäböjar (med en satans medicinboll i famnen), 24 armhävningar, 30 ryggresningar och 36 mountainclimbers. Armhävningarna var tuffast då vi skulle göra 24 st i stöten. Tänk er en T-rex göra armhävningar, där har ni mig. På sista varvet kämpade jag för kung och fosterland, och en tjej som var klar med sina fem varv peppade mig och gjorde armhävningar bredvid mig och hjälpte mig att räkna. DET är fanimej träningsglädje. Kärlek liksom ♥
Höstdeppen har smugit sig på här.. eller redan för flera veckor sedan egentligen, men det kanske är först nu ni läsare märker av det ty uppdateringarna på bloggen är få. Alltså, jag är inte ens sugen på att cykla. How crazy is that?!
Nu i veckan började jag på allvar med bostadsfotograferingen igen efter att ha testat på ett par veckor. Och nu när jag haft fler hus och lägenheter att fota har smärtorna i ryggen kommit som ett brev på posten. Jag har inte ont på samma sätt som tidigare riktigt, utan den smärtar mer för att den är trött. Det sliter att ha ont.
Men vad har hänt annars då? I tisdags var jag på middag/funktionärsmöte med ett gäng Friskis & Svettis-funktionärer. Tanken är att jag ska hjälpa till med nyhetsbrevet som skickas ut varje månad. Prova grejer, kanske skriva och definitivt fota. Skoj!
I onsdags var jag ute och sprang tillsammans med Klassiker-Carro (för hon har gjort en svensk klassiker i år gaddamit), runt ån. Hade på mig mina nya leg-sleeves jag fått av Craft och de satt som en smäck! Himla smart grej det där faktiskt. Det var härligt att springa av sig lite även om benhinnorna protesterade. Måste verkligen ha nya löparskor. Mina Nike Free (som jag älskar och köpte i Berlin för ett par år sedan) känns ”klappriga” och liksom sladdriga.
Jag var faktiskt på Löplabbet för några dagar sedan och provade Hoka (ni vet dom där löparskorna med sjukt tjock sula). Har ju totaldissat Hoka innan utan egentligen ha provat dem..
Jag fick rova två modeller och testa att springa på löpband. Ett fint steg hade jag tydligen och landar på fram/mittfoten. Jag har testat det mesta mot mina benhinnebesvär men aldrig ett par riktigt dämpade skor, så jag tar mig en funderare! En annan grej som killen i butiken tipsade om var kinesiologytape. Eftersom jag har låga fotvalv kan det vara värt att ”tejpa upp” fotvalven med sådan tejp.
Löpning är ju världens enklaste sport och jag saknar den. Höst/vinter är ju ”min” springperiod och har varit det sedan jag började kuta för fem-sex år sedan. Jag har avverkat flera Blodomlopp, diverse smålopp runt om i länet och även sprungit Göteborgsvarvet.
Imorrn är det 40-årsfest! Untz untz untz!