Besöksmål, Outdoor, Vandring

Perkils Kättil – jättegryta i Tjällmoskogarna

Häromdagen fick jag en lysande idé om att åka till det lilla samhället Björnhammaren utanför Hjortkvarn i Närke för att besöka de öde husen där. Jag lånade med mig Roxie och iväg bar det! Björnhammaren är en gammal bruksort och jag tror husen byggdes för de som jobbade på bruket. Efter en dryg timma kom jag fram till gatan där jag hört att de öde husen ska stå. Jag tycker sånt här är otroligt spännande och spöklikt!

SÅ besviken jag blev när jag upptäckte att de rivit alla husen på gatan i Björnhammaren. Men! Vill ni se bilder från de öde husen medan de fortfarande fanns så rekommenderar jag att ni kikar in hos Oh Darling.

Så nu fick jag tänka om, vad hittar vi på istället? Jag körde runt på skogsvägarna i trakten på vägen tillbaka mot Tjällmo så såg jag en skylt som det stod ”Jättegryta” på in till vänster. Där svängde jag såklart in! Det finns jättegrytor i Trädgårdsföreningen i Linköping bara nån kilometer hemifrån, och de ”tvingades” vi besöka som dagisbarn. Det var ingenting jag kände mig vidare intresserad av då, men nu! Nu älskar jag alla såna här naturfenomen! När Fredrik och jag var norrut och bilade för ett gäng år sedan så besökte vi ett meteoritnedslag, det var häftigt.

Jättegrytan norr om Tjällmo har fått namnet Perkils kättil och är en av landets största. Den ligger inbäddad i den mjuka barrskogen i närheten av Annsjön som man skymtar mellan träden på vägen dit. Jättegrytan bildades i slutet av istiden och är 12 meter djup och 4 meter bred. Här har man satt upp stängsel så att man inte råkar trilla i.

Tjällmostigen på Östgötaleden går förbi här, och den är jag allt sugen på att vandra med Fredrik nån gång. Skogen just här är otroligt mysig och fin. Vid Annsjön ska det också finnas en badplats. Värt att undersöka under sommarmånaderna tänker jag.

Livet

Ny hårfärg!

Aj aj vad trist det är att blogga när inget roligt händer. En grej som hänt är att jag ändrat hårfärg. Det känns just nu inte hållbart att bleka utväxten var 6:e vecka. Dels är det dyrt, och dels har jag börjat tänka mer kring hur jag kan avgifta min närmiljö. Hårfärg med ammoniak som ligger mot hårbotten kan ju inte vara bra!

Så jag gick till min vanliga frisör och kollade om hon hade ekologisk ammoniakfri hårfärg och det hade hon. Och när färgen är ammoniakfri går det tydligen inte att få håret särskilt ljust, så nu är jag typ mörkblond istället för vithårig. Det här liknar mer min naturliga hårfärg som är cendré på vintern och blond på sommaren.

Trivs ganska bra i färgen, märks att håret mår bättre och inte blev slitet av färgningen den här gången. Fint så.

Barfotaskor

Froddo BAREFOOT CHELYS

Jag älskar ju fotriktiga skor/minimalistiska skor/barfotaskor. 2011 köpte jag mina första Vibram FiveFingers och att promenera och springa med dem var en helt ny upplevelse. Jag kände ”wow!” direkt. Året därpå sprang jag Göteborgsvarvet i ett par och det gick ju det med.

På den tiden fanns det i princip bara FiveFingers om man ville åt barfotakänslan. Nu finns det en hel uppsjö av olika skomärken som har bred tåbox, inget drop och/eller en tunn sula. Vivo Barefoot, Wildling, BeLenka och Joe Nimble är bara några märken som gör barfotaskor (som dessutom är snygga).

Froddo har sitt ursprung och tillverkas i Kroatien. De gör 3.500 par skor varje dag. Dessa blir mina nya höstskor och det ska bli spännande att se vart de tar mig.