Livet

Håll inte på å känn efter

Det är fan sjukt hur mitt liv är. Ibland har jag veckor då det känns som att jag inte gör ett piss. Sen kommer sommaren och projekt NY BOK 2017 tar upp all min vakna tid i stort sett. Jag ställer klockan tidigt, kör in till Linkan och plockar upp Ivana, och sen åker vi till Vadstena, Askersund, Habo eller Huskvarna eller nån annan ort vid Vättern. Sen är vi hemma i Linköping runt 17-tiden igen. Jag är hemma i huset runt 18 efter att ha hämtat Fredrik på jobbet, handlat mat eller hämtat ut nåt på posten etc.

Sen stoppar jag minneskortet i datorn och sitter och redigerar bilder resten av kvällen. Nästa dag är samma sak.

En go grej med att ha det såhär är att jag inte har nån tid över att må dåligt. För även om jag gillar (eller tror jag gillar?) att ha lugna dagar utan något inplanerat så tär det på mig rent mentalt att ha för mycket tid för mig själv. Jag börjar grubbla. Och jag skjuter upp saker. Å känner efter.

Det är ju bra att ha ledigt då och då för att känna efter rätt saker, dvs ställa sig den universala frågan: Vill jag det här?

Men jag kan inte vara upptagen med vad som helst. Bokprojektet är rätt bra på så sätt att jag och Ivana besöker fina platser, intervjuar ägaren och jag knäpper bilder. Vi är 2-3 timmar på varje ställe och kör ett eller två ställen per dag. Å jag känner inget prestationskrav, för det är ju sånt här jag älskar att plåta på fritiden. Detaljer, interiörer.. Det är så himla kul. Och alla tycker det är roligt att vi kommer dit, för det är så bra reklam att vara med i boken plus att fina ställen sällan har jerks som tar hand om dem.

Vill ni förresten se några av de ställen vi varit på hittills, så klicka här eller på bilden.

Skärmavbild 2016-06-16 kl. 22.48.56

 

Livet

Med utsikt över Bjärsen

När vi kom hem efter att ha ätit jordgubbar hos Frida o Robert passade vi på att köra en städning här hemma med rengöring hos marsvinen och en maskin tvätt.

Kvällsvädret blev fantastiskt så vi tog en varsin kamera och gick in på en av grusvägarna som leder in till ett kalhygge. Vi gick rakt in i skogen och kom upp på en höjd med fin utsikt över Bjärsen.

Såg massor av olika fjärilar, ett rådjur på håll och hörde bin och humlor då det växte mycket hallonbuskar där.

En annan dag ska vi följa grusvägen längre in och se vart vi kommer.

DSE_0561
 
DSE_0549
 
DSE_0596
 
DSE_0604
 
DSE_0612
 
DSC_8678s
 
DSE_0622
 
DSE_0634
 
DSE_0636
 
DSE_0644
 

Mountainbike

MTB-Vättern: 25 km

IMG_0239s
 
MTB-Vättern gick mellan åren 1998 och 2006. Sen tog man paus för att 10 år senare köra igen. Jag som kört Tjejvättern och hade en traumatisk upplevelse tyckte ju att MTB-varianten lät mycket roligare.

Jag satte på cyklarna på bilen och mosade in extra tröjor, jackor och ryggsäckar i baksätet och plockade upp Fredrik på jobbet innan vi körde mot Motala.

Vi ställde oss på en skitdyr parkering och cyklade bort till mässområdet i parken och hämtade ut nummerlapparna. Jag velade länge om jag skulle köra kortärmat eller med vindjacka, men jackan vann till slut. Det blåste kalla vindar och det var kanske 12 grader ute. Fanns stor risk för regn och att ta jackan skulle visa sig vara ett bra val.

Vi satte oss på cafét Sjöglimten precis vid målrakan och jag tog en sista påfyllning (jag hatar att baxna under både träning och lopp).

Rullade upp mot starten där vi mötte Pethra som skulle köra ”lugnt” då hon kände sig lite förkyld. Kl 19:00 gick starten och jag hamnade i en grupp om 3-4 tjejer. Första 5 km gick på slät asfalt med bara en uppförsbacke som ledde in i ett skogsparti. Jag är kass uppför men snabb på rakorna och nedförs där många fegar, men jag hamnade bakom några tjejer som fegade nedför och jag kom inte om. Vi körde fel på ett ställe där skyltningen var otydlig, men jag tror inte jag förlorade så mycket tid på det.

Vi cyklade förbi Motala golfklubb där det växte så vacker vallmo på högersidan. Här följde breda grusvägar varvat med singeltracks inne i skogspartier. Vi kom fram till en speedway-bana? där vi körde ett halvt varv innan första och enda vätskestationen fanns.

Här efter följde återigen grusvägar och småstigar. Himlen öppnade sig och regnet fullständigt vräkte ner. Jag hade ett ambivalent förhållande med en tjej härifrån och sista biten in mot mål. Hon drog i väg i uppförsbackarna medan jag tog fatt på rakorna och utförs. Vi kom fram till Varamon (Nordens största insjöbad) och här skulle vi cykla uppför längs slusstrapporna med jordigt underlag. Gick ju såklart inte utan att leda cykeln.

Här efter nånstans cyklade vi över en så fin bro med vatten på båda sidor och lummig grönska. Det var så himla fint! Körde en liten bit längs vattnet innan vi kom in i stan igen. Här hade folk börjat gå i bredd där banan gick (wtf?!) så jag fick hojta på ett sällskap som snabbt flyttade sig.

Äntligen i mål! Och kände hela tiden att det var skönt att jag valde den kortare distansen för jag vetefan om jag orkat harva i en timme till. Jag var blöt, kall och trött. Mötte Fredrik som såg glad ut. Han hade kommit i mål 20 min innan mig.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att den här typen av cykling egentligen inte är min kopp té. Dels gillar jag nog när det är mer tekniskt och dels gillar jag social cykling eller när jag känner att jag kan göra min grej. Typ stanna mycket, insupa naturen och fotografera. Cykelfika kan vara det bästa jag vet! Men över lag en fin bana som jag gärna cyklar nästa år (fast kanske tar den långa då ändå).

IMG_0235s