Livet

2 juli

Hej på er! Saknar ni mina glada träningsinlägg? ;) *host*

Grejjen är att jag har det alldeles för fab för att hinna träna nu. Jag shoppar, filar naglarna, sminkar mig, matar kaninen.. Hur ska jag hinna?

På Mio har jag köpt den här kudden (hallå hur snygg?!), sen hade jag besök av Carro och senare Frida och Olivia. Vi gick ner till parken nedanför mig och busade. Följde med dom hem till Rimforsa där vi smaskade på raggmunk med fläsk. Grädde på raggmunk är en ny vana jag tar med mig.

DSC_0943

Fick också ett halsband av Frida och Robert idag, det är det jag har på mig på bilden. Visst är det snyggt? Jag är ju en sucker för stora och grafiska halsband så där prickade dom rätt.

Har annars skött mig själv sedan i fredags då Fredrik är iväg på övning med Hemvärnet. Där han lär sig hur man hanterar en kollapsad lunga och stoppar blödningar och annat för att han ska kunna säga ”move aside, I’m a doctor!” vid en olycksplats. Han kommer hem på torsdag. Vissa brudar går ju bananas när deras män är borta, jag firar genom att breda ut mig i sängen och att städa lägenheten och sedan veta att den är lika städad och fin när jag kommer hem som när jag lämnade den.

På lördag ska jag fota bröllop i Vadstena och drömmer mardrömmar om hur jag ska glömma minneskort och ladda batterierna till kameran eller att alla bilder är ur fokus.. Känner mig jävligt trygg yez.

Sen ringde en kollega från mäklarfotofirman jag frilansar för och skulle checka av lite grejjer och han hörde ju att jag var hes. Nämnde att jag hade varit på konsert och skrikit sönder rösten och han blev asimpad och intresserad över att jag hade varit och sett Pet Shop.. Sådär skittrevlig verkligen. Man blir fasen glad av trevliga människor.

Den här fina bilden tog Frida på mig och Olivia idag. Fler bilder finns på fotobloggen.

DSC_0835liten

När jag åkte hem vid 21:30 var himlen såhär fin. Jag var tvungen att stanna och fota!

DSC_0923

Om lite mer än två veckor åker vi till Italien. Hell to the yes!

Livet, Musik

Pet Shop Boys

PSB

Den ultimata musikupplevelsen är att gå på spelningar. Det finns liksom inget bättre i musiksammanhang. De flesta av mina bästa (och värsta) minnen har med konsertupplevelser att göra.

Depeche Mode, Yazoo, Erasure, Cat Stevens, Nitzer Ebb, Ultravox, Alphaville, Absolute Body Control, Welle:erdball, Front 242, Robyn. Ja, Robyn 1996 var faktiskt min första konsert. Hon spelade på Cupolen i Linköping och jag minns att hon hade baggy jeans och hip hop-mössa på sig. Do you really want me, am I really special?

Ett band har jag dock saknat: Pet Shop Boys. Dom har stått på min lista på ”måste se” under ett bra tag nu. Go West spelades frekvent på radion när jag gick på mellanstadiet och det blev snabbt en all time-favorit hos mig.

Igår spelade dom den låten, live. Där stod jag och Theresa, näst längst fram och öste fastän jag är förkyld och genomhes. Man lever bara en gång. Lika bra att göra det ordentligt. Här har jag filmat en annan riktigt bra låt: Love etc.

Livet

Da fripp!

DSC_0022
DSC_0014

Klart jag ska ha en ny frippa när jag ska på Petshop Boys!

Landsväg

Vila från cyklingen

Jag har alltid haft en bra förmåga att kämpa, att ta i. Även om det har varit skitjobbigt har jag bitit ihop och fortsatt och jag har alltid orkat maxa.

Den senaste tiden har jag dock märkt att jag bara cyklar långsammare och långsammare. Min förmåga att ta i finns inte där, jag kan liksom inte trycka upp pulsen när jag är ute. Jag ger upp väldigt lätt och tycker inte att cyklingen varit lika rolig som för en månad sedan. Men jag har gett mig ut ändå, för att uppleva vacker natur och jag vill ju komma i bättre form och då måste jag ju träna.

Det här blev extra tydligt för mig när jag skulle ut och ta Kolbyttemon-rundan på ca 25 km, ett snabbt kort pass för en gångs skull var tanken. Men när jag kom 5 km stannade jag och rullade in på en grusväg och satte mig på en bänk. Jag bara orkade inte. Hade ingen lust. Jag gick runt med cykeln och tittade på naturen en stund, sedan vände jag tillbaka. Jag cyklade hem.

Jag började fundera på vad det här kan bero på. Rent fysiologiskt så borde jag kunna cykla snabbare nu än för en månad sedan, men jag har istället blivit långsammare. Jag har tidigare bara tänkt att det är något tillfälligt och att mer träning skulle råda bot på det. Men nu känns det som att det är något jag borde ta på allvar.

Så, nu får det bli vila från cyklingen ett tag. Det svider, för jag älskar ju att cykla, men det här funkar inte. Jag vill återfå motivationen, glädjen och förmågan att ta i och prestera.

IMG_00662

Löpning

5:an i Olstorp

Carro och jag drog iväg till Olstorp för att springa 5:an där. Jag har hört många skräckhistorier om hur jävligt det spåret är, så jag ville såklart bilda min egen uppfattning :) Spåret började ganska snart med en sjujäkla brant och lång backe, vi trippade uppför den. Spåret var väldigt fint och det var mysigt på alla sätt och vis, förutom backarna!

Det var 3-4 st riktiga mördarbackar att ta sig upp för. Mina vader började strejka efter första backen och gav sedan inte med sig trots att jag försökte stretcha och skaka bort mjölksyran. Aj! :( Annars kändes det ganska bra. Jag var ju nära maxpuls mest hela tiden, men att springa såhär kuperat i skogen är ändå riktigt bra. Man hinner aldrig ha tråkigt! Och det är väl det som jag älskar med terränglöpning generellt.

Carro peppade mig hela vägen och vi tog oss runt på 42 min! Jag var helt färdig när vi kom i mål, men ungefär 10 min efteråt kände jag att jag gärna ville springa det här spåret igen. För om jag klarar 5:an i Olstorp (utan att gå) klarar jag nog alla spår i Linkan sen!

Bjussar på ett filmklipp nedan, vi råkade komma emot filmningsknappen på kameran ett par ggr ;)