I köttfärsen hade vi zucchini, rivna morötter, krossade tomater, lök, champinjoner och nötfärs. Som tillbehör lite blandade bönor, tomat och kokt broccoli. Inte så dumt! :)
Jag fortsätter att samla mil i benen, att bli uthållig är mitt mål. Tänkte ge mig på en runda lite till sydväst idag. Känns som att jag cyklar syd och öst hela tiden men nu ville jag cykla en bit till en annan stad, och det fick bli Mjölby. Åkte ut via Malmslätt, Vikingstad, Sjögestad och Mantorp.
Google maps hade rekommenderat mig att cykla på väg 206 men när jag kom dit strax innan Sjögestad märkte jag vilken hårt trafikerad väg det var. Jag ville inte riskera att cykla på den vägen så jag tog upp mobilen och studerade kartor för att hitta en annan väg. Denna andra väg var en smal otrafikerad 70-väg med grov asfalt. Mellan Mantorp och Mjölby var det separat cykelväg hela biten.
I Mjölby har de en rondellpotatis. Den är rätt ful. Där mötte Fredrik upp mig med bil så åkte vi till Gränna och köpte polkagrisar. Jag har sällan med mig energi när jag är ute och cyklar, iallafall inte på pass under 2 timmar, så lite socker satt fint!
Jag upptäcker mer och mer om hur fantastiskt cykling är som transportmedel, att kunna ta sig till andra städer och se nya platser. Det är en enorm tillfredsställelse att hitta till platser för egen maskin! :)
Tittade på TV3 Dokumentär igår som handlade om ”motionärer som tränar mer än eliten”.
Ni kan se programmet på TV3 Play.
Tre tjejer var med; en gymtjej, en multisport-brud och så marathon-Mia som springer långt.
Vad jag uppfattade var det dock ingen av de här tjejerna som var med som tränade på elitnivå även om åtminstone en av dem haft en sjuklig relation till träning. Ta en elitlöpare till exempel, han/hon springer säkert 15-25 mil i veckan och tränar mot att ständigt persa, marathon-Mia springer i snitt 7.
För någon som inte tränar verkar 7 mil i veckan säkert sjukt, men för en inbiten löpare som sprungit i flera år är det inget märkvärdigt. Dessutom tyckte jag att Mia hade en sund inställning till sin träning, hon kändes avslappnad och beskrev sin träning som något väldigt positivt.
Programledaren fick följa med en av tjejerna på ett pass Nordic Military Training och det var ett himla gnäll på henne. TV3 vinklade den träningen till något negativt istället för positivt. De hade ju kunnat visa att det var en allsidig träningsform med stor gruppgemenskap, istället var det en träning för ”dårar” ungefär. Att ha med en otränad programledare som ska testa på en tuff träningsform kommer ju inte att skutta av glädje precis, så det blir ganska missvisande.
Dock kan jag kanske tycka att det är tråkigt att multisport-brudens värsta mardröm vore om hon inte kunde träna mer. När någonting blir så viktigt känns det inte balanserat.
Enligt mig var det en dokumentär som skildrade tre personers olika relationer till träning. En dokumentär som egentligen kanske inte sade så mycket mer än att det finns folk som tränar mycket och folk som tränar lite, och det är oftast de som inte tränar alls som tycker att de som tränar mycket är extrema. Experterna menade att det är bra att vara vältränad men att träna för mycket är skadligt. Vad som är ”för mycket” är dock upp till var och en att avgöra.
Såg du dokumentären? Vad tyckte du?
Drog i mig en kesella citrus och en näve sötmandlar och gav mig ut på en lugn runda. Ambitionen var att ta det så lugnt att jag inte skulle bli andfådd. Dels ville jag se hur jag orkade med att cykla utan att kolhydratladda och dels ville jag bara ta det lugnt idag. Det rullade på fint den första milen, sen efter Sturefors kom en fetingbacke (kolla bild nr 3) och jag stannade till en stund och funderade på om det verkligen inte fanns en annan väg norrut som ledde mig in till Linkan igen. Det gjorde det inte. Bara att köra uppför det här monstret då!
Genom att ta det lugnt och metodiskt orkar man mer än vad man tror. Jag kom uppför backen och synen av den var förmodligen värre än att bestiga den. Visserligen stötte jag på många fler backar de sista två milen hem och det här med att inte bli andfådd var lite svårt. Men slår man ut det på hela rundan så var ansträngningsgraden ganska låg, precis vad jag var ute efter.
Alla pass måste inte vara in i kaklet, att bara cykla på känsla och skita i snitthastigheter och allt vad prestation heter är ju så himla bra för själen. Att få känna solen på huden och titta på hästar och kossor är ju faktiskt helt underbart :)
Däremot överväger jag att köpa nya cykelskor. De jag har måste vara för smala. Fötterna domnar och gör ont ganska ofta nu, oavsett hur löst jag än har knäppt åt dem. Antingen nya mtb-skor som jag kör med nu eller så byter jag ut till ett helt nytt spd-system gjort för racer. Blir ju inte mycket till mellanskillnad vid det sistnämnda alternativet tänker jag..
När jag kom hem stod Linda utanför dörren. Vi skulle ses 14.30 och klockan hade precis slagit halv när jag åkte upp med cykeln i hissen. Timingen!
Lätta fast snabba (hur hänger detta ihop?) intervaller i skogen idag. Ställde in klockan på 2,5 min löpning, 2 min gåvila x 7. Det är både bra och dåligt med tidsbestämda intervaller. Dels blir det svårt att ”fuska” och undvika backarna, för när klockan vibrerar och du ska springa så skiter ju den i om det är uppförs- eller nedförsbacke.
Det är också skönt att varva löpning med gång sådär tycker jag. När jag sprungit och klockan säger till att det är dags att gå blir det en belöning för den just sprungna intervallen. Likaså när det är dags att springa sen igen, för att gå kan lätt bli lite trist, då hottar löpningen upp det hela igen. Och så håller det på, om och om igen :)
Kändes jätteskönt att få sträcka på benen, skogen var sval och stigarna hårdpackade. På väg ut ur skogen möttes jag av en rejäl kalldusch som sköljde bort alla mina bekymmer. Nahahaaajs!
OK. Lite löpning ikväll då. Det har varit så fint väder här idag och jag har knappt varit ute nånting så jag snörade på mig mina lila FiveFingers och stack till skogs. Jag ömsom gick, ömsom sprang. Målet var bara att rasta benen lite och få njuta av skogen. Jag sprang på de roliga bitarna och gick där det brukar vara segt.
Såg en kille med FiveFingers som var på väg in i skogen när jag lunkade ut och jag gjorde tummen upp åt honom. Vet inte om han såg att vi hade likadana skodon, hoppas det, annars var det pinsamt :P