Nyligen åkte Fredrik och jag till Borensberg och cyklade milspåret. Motionsspåren utgår från spårcentralen vid Borensbergs IF:s klubbstuga. Vi fick fråga några exakt vart starten låg, men vi hittade till slut. Grön markering visar milspåret, och går på skogsvägar och stigar. Upp och ner, igenom skog, och på mer öppna platser som var otroligt vackra stundvis.
Jag hade cyklat dagen innan och var trött i benen så backarna sög musten ur mig. Då och då stannade vi och plockade blåbär, eller satt och tittade på nötväckor som flög omkring och pysslade bland träden. Nötväckor och trädkrypare är några av mina favoritfåglar, älskar hur de kryper runt på trädstammarna.
Spåret är lättcyklat med mycket naturstig, lite mer backar än vad vi Linköpingsbor kanske är vana vid. Här kommer jag cykla igen!
Efter vi cyklat klart tog vi cyklarna igenom samhället och en kort bit längs Göta Kanal för en sen lunch på Glasbruket. Helt klart en bra dag! :)
Vackraste stället på banan!
Starten var lite lurig att hitta, men HÄR kan ni se på karta vart exakt den ligger.
Milspåret inkl tur och retur Glasbruket. Klicka för större bild!
Under turen cyklar man förbi två sjöar
Blåbär i massor!
Borensberg sett från luften (bilden är från en separat drönarflyning jag gjorde nyligen)
Glasbruket sett från ovan. Motala ström flyter fint bakom.
Igår var vi 5 tjejer från Linköping som var sugna på cykeläventyr utanför stan, närmare bestämt neråt Gränna. Vi hade bokat guidning med Elna Dahlstrand, som jag gravidfotade när hon väntade sin Lovis. Hon driver Cykellycka där hon inspirerar och guidar cyklister.
Jag sov inte en blund den natten. För det första gjorde jag misstaget att hysteriskt trött gå och lägga mig kl 21, jag sover aldrig hela natten då. Och mycket riktigt vaknade jag vid 01. Sen somnade jag aldrig om.. Så jag var redigt trött när jag skulle packa på cykeln på bilen runt 08:30 och köra ner till Kaxholmen utanför Gränna. Men det gick! Och vilken dag det blev sen!
Vi började på Vistanabanan, här finns tre spår att välja på och alla tre är korta och kurviga och lite backiga. Superkul med så flowig stig! Det är vi inte bortskämda med i Linkan. På våra banor är det sjukt mycket rötter och sten. Å jag gillar tekniskt och lite brötigt, men det här var ju riktigt skoj!
Vi körde de tre spåren och stannade lite här å var för att öva på de knixigheter som fanns. Jag satte en knepig passage genom två större stenar i en sväng på typ 4:e försöket haha! Blev superglad och tjoade så det ekade i hela skogen!
När vi rullat runt och haft oss i ett par timmar kom Elnas kille Jimmie med mat. En låååång buffé med läckerheter! Allt var low carb efter önskemål från vår sida. Det var så gott!
Efter lunchen tog vi oss tillbaka till bilarna och körde till Grännaberget och GBOK’s klubbstuga. Här finns det mer stig! Även en pumptrack (som jag glömde fota) och såklart Trollmors flow som är en ny flowig maskingrävd led utförs!
Vi körde också lite teknik på plan backe. Att kunna lyfta både fram- och bakhjulet är nyttigt i skogen. Förutom det körde vi en kortare tur på Grännaberget. Minns inte vilket spår det var men i början var det superhärligt och flowigt, för att sedan bli mer lerigt och klurigt med branta backar.
Tillbaka till startpunkten igen bjöd Elna på fika. Sockerfri pannacotta med hemgjord hallonsylt och jordgubbar. Här satt vi i ett vindskydd medan regnet forsade utanför oss stundvis.
Vilken dag! Den bästa på länge! Och när jag kom hem var mina ben sååååå möra! Vilade ett par timmar och så tog Fredrik och jag en promenad. Jag som vanligtvis kan pinna på rätt bra fick gå skitlångsamt för mina ben var så ömma efter alla backar och varv i pumptracken.
Det sägs att Öland, som är Sveriges minsta landskap, har flest soltimmar av alla. Solen sken för det mesta när jag var där, men då och då drog det in lokala regnskurar och till och med en skur av hagel.
Under min sista dag på Öland tog jag en tur på norra delen. Den delen känns mer turistig, det är här campingen Böda Sand ligger. Hade bestämt en rutt kvällen innan, och den började med att titta på Byrums raukar.
Byrums raukar
De här ”skulpturerna” i kalksten har formats genom årmiljoner av havets rörelser.
För 490 miljoner år sedan befann sig den landmassa som Öland tillhör i höjd med södra vändkretsen, i ett tropiskt klimat. Kalkslam började avsättas i stora korallrev i varma, grunda hav. Under lång tid pressades korallreven samman under högt tryck och den öländska kalkstenen bildades. Forskare anser att det tog 1000 år av kalkutfällningar för att en millimeter av dagens kalksten skulle bildas. Mäktigheten på de öländska kalkstenslagren uppgår som mest till 40 meter, vilket innebär att det tog 40 miljoner år för Ölands kalkstensberggrund att bildas.
Ni som kan er NileCity förstår att jag velat besöka Byxelkrok väldigt länge. Vilken pittoresk liten fiskestad! Små bodar överallt med butiker och restauranger runt hamnen.
Jag hittade direkt till Café Stenflisan som först såg ut att vara stängt, men vid en närmare titt så var det ju öppet! Här tog jag en välbehövlig lunch med trevlig utsikt över havet.
Ölandsfiskarn har funnits i Byxelkrok i många generationer. Nu är det Magnus Sandin som driver företaget. Fisken röks efter eget recept och de förädlade produkter som företaget säljer är framtagna genom år av erfarenhet.
Små bodar vid vattnet i Byxelkrok
Café Stenflisan
Chevresalladen satt fint!
Här hade jag gärna suttit om det inte blåst så förbenat
Långe Erik
Fyren Långe Erik ligger på en udde längst norrut på Öland. Här får man parkera en liten bit bort och gå sista biten. Medan jag knappt träffade på någon vid Långe Jan på sydspetsen, så var här mycket folk. Här kunde man betala en slant för att njuta av utsikten uppe i fyren.
Långe Erik stod färdig, med sina 32 meter, år 1845. Fyren är gjord av kalksten.
Hej Långe Erik!
Trollskogen på Norra Öland
Ett besöksmål som blev en av mina favoritplatser på ön är Trollskogen. Norr om Böda ligger den med sitt nybyggda Naturum. Här finns en längre vandringsled runt hela udden på ca 4,5 km och en kortare. Först går man på grusväg genom skogen, men det byts snart ut mot lite stenigare naturstig när man viker av på den längre leden.
Havet har man på sin högra sida. Och här och var ser man dessa vridna tallar som fått sin form efter att ha stått pall mot de hårda vindarna.
Här börjar det vrida sig
Maximalt vridet!
Skeppsvraket Swix
En bit in på vandringsleden får man syn på vraket Swix!
Swiks, eller Swix, var en åländsk tremastad skonare som förliste utanför Ölands nordöstra spets den 21 december 1926. Skeppsvraket ligger kvar på stranden strax innanför förlisningsplatsen.
Skeppsvraket Swix
Trolleken
Vilken syn! Trolleken – en knotig stor riktigt ”trolsk” ek. En sago-ek! Den kan vara så gammal som 900 år. Platsen där den står var tidigare ett betat, mer öppet landskap. Kanske använde sjöfarare eken som ett landmärke?
Ett sagoträd mitt i Trollskogen!
Böda Sand
Böda Sand är Sveriges största camping. Jag gjorde ett besök här mest för att få en uppfattning om platsen. Det var inga badtemperaturer men jag kunde iallafall doppa fötterna i vattnet. Köpte en läsk inne i det lilla centrumet man har här, det känns nästan som en egen by med restauranger och butiker. Vill man, så behöver man nog inte lämna Böda Sand under sin vistelse här. Det verkar finnas allt man behöver. På gott och på ont.
Mot standen i Böda Sand!
Folktomt och skönt!
Kustleden Sandvik-Byrum
Kuststräckan mellan Äleklinta och Horns udde är en Ölands största sevärdheter. En liten grusväg slingrar sig fram ovanför havet på landborgskrönet. Utefter vägen kan man hitta välbevarade sjöbodar, rester från gammal stenindustri, pågående stenbrott och gravfält. Utmed vägen finns stenbrott i strandlinjen med stora mängder skrotsten. Området utgör den öländska Stenkusten.
Vill man se vackra vyer och cykla eller bara njuta från bilen, så är kustleden mellan Sandvik och Byrum så vacker! Jag var på väg hem till Linköping via Borgholm och Ölandsbron, så jag åkte Byrum-Sandvik och fick bland annat se den här fina vyn ut över vattnet och vindkvarnen.
Det här summerar mina dagar på Öland. Jag hade gärna stannat längre, men jag vill gärna ta med Fredrik och visa honom mina nyupptäckta pärlor på denna solens ö! Det får bli nästa sommar.
Öland för mig är ett oskrivet blad. Jag har spenderat nån vecka på en camping här med min farfar och mina kusiner som barn, men jag minns ärligt talat ingenting. Mamma var här på en skolresa när jag var liten och när hon kom hem hade hon med sig presenter till mig; hoppande bönor i en ask och en leksakskanin som lät och kunde göra volter. När hon berättade om Öland tyckte jag att det lät fantastiskt. Och det där har jag med mig när jag åker över Ölandsbron.
Jag hade bokat boende i Löttorp, ett litet samhälle i mitten av norra Öland, inte långt från Böda. Men det var inte direkt badväder. Jag hade mellan 15 och 20 grader och kraftiga stormbyar med lokala regnskurar under min vistelse.
Första heldagen på Öland besökte jag södra delen.
Borgholm slottsruin
I slutet av 1100-talet byggdes ett mäktigt torn, en kastal, som snart omgärdades av en ringmur. Borgen byggdes under 1200-talets senare del och torde ha stått klar 1281. Under krigen mellan Sverige och Danmark förstördes slottet i början av 1500-talet och upprustades inte förrän under Johan III:s regeringstid.
Idag är det en av Ölands största turistattraktion och här anordnas olika guidningar, riddarskolor och utställningar.
Solliden
Solliden i Borghamn, kungafamiljens sommarbostad, stod färdig 1906. Man betalar en entréavgift om 120 kr och sen får man traska runt i trädgården och titta på blommor och statyer.
Jag hade inte läst om Solliden eller sett bilder härifrån innan, så jag blev positivt överraskad över hur vackert det var.
Mormors stenugnsbageri
På Solliden finns ett fint café, men jag hade siktet inställt på Mormors stenugnsbageri i Södra Rör som jag hört så mycket gott om!
Det var populärt och kön utanför ringlade sig lång. Här köpte jag med mig två bullar (en kanel och en kardemumma), satte mig vid vattnet och avnjöt båda samtidigt som jag såg ut över det stormiga havet. Bullarna var helt nygräddade, de var fortfarande varma. Kombinationen av den svala luften och varma bullar var härlig, och jag kan ärligt säga att kardemummabullen var den godaste bullen jag ätit. Se till att fika eller köpa med er bullar om ni är på Öland!
Paradisverstaden
I Färjestaden finns Paradisverkstaden. Jag älskar deras keramik och fick i julklapp ett år en så fin ljuslykta av Fredrik som jag blev helt kär i.
”Paradisverkstaden grundades 1975 av Eva och Olof Paradis, och har blivit ett välkänt utflyktsmål på Öland med sin öppna verkstad och generösa butik. På 80-talet började ett samarbete med Slottbodarna och Paradisverkstaden blev hovleverantör. Över åren har formspråket utvecklats, intresset växt och numera efterfrågas Paradisverkstans keramik i hela Sverige, i Norden och andra delar av världen”
– paradisverkstaden.se
Butiken är stor och luftig, här man får gå och klämma och känna på all underbar keramik. Här finns också ett café, och ett litet växthus i trädgården där man kan sitta och fika.
Capellagården
Från Färjestaden är det inte långt till Capellagården. Här finns en plantskola och trädgårdsbutik. Här odlas ca 400 olika sorter av kryddväxter, medicinalväxter och andra kulturväxter till försäljning. Även en butik med keramik finns här och allt var verkligen superfint! Ett gulligt ställe som är väl värt ett besök på södra Öland.
Jag fortsatte ytterligare söderut och skulle besöka Kastlösa mejeri, men det var tyvärr stängt permanent. Så min resa fortsatte söderut och jag åkte igenom små söta byar och långa sträckor med knappt några hus i sikte. Det var mäktigt och det kändes nästan som att jag åkte med bil genom Nevada-öknen.
Långe Jan
Längst ner på sydspetsen på Öland står han – Långe Jan. Den är Sveriges högsta fyr med sina 41,6 meter. Den tändes första gången den första november 1785 efter en byggnadstid på nästan två år.
Här finns Ottenby Fågelstation och även ett Naturum, som hade hunnit stänga innan jag kom fram. Det var kul att få se fyren som det pratades så mycket om i skolan. Till råga på allt såg jag dessutom en strandskata med unge, så söt! <3
Detta summerar dag ett på Öland, dag två spenderade jag på norra delen av ön. Det kommer ett blogginlägg om det inom kort! :)
Att fotografera det som är, är det allra bästa med fotografi. Ända sedan jag köpte min första egna kamera har den varit en ständig följeslagare. Jag har alltid fotograferat vardag och det som händer i den. Sen har vardagen ändrats med tiden och vilka delar av den jag vill visa upp. Foto handlar mycket om det som inte visas. Det är det utvalda, och det man utesluter ur ett fotografi är ibland det intressanta.
Att fotografera det som är, är för mig den allra finaste formen av fotografi. Jag har full kreativ frihet av avbilda verkligheten som jag vill, som jag ser den. Jag väljer ut, och samtidigt väljer bort. Att vistas i vacker natur med min kamera, då känner jag mig aldrig ensam.
Det är ofta jag har äventyrslust och ibland händer det att jag inte vet vad jag ska hitta på. Då tar jag fram min äventyrs-lista i Google Keep där jag regelbundet fyller på grejer jag vill se eller göra. Det var ganska nyligen jag blev varse om ett gulligt ställe som heter Edgars på Lagnö i S:t Anna skärgård. Så efter att ha sovit till 12 idag och funderat lite på vad vi skulle hitta på, så föll valet på Edgars!
Vi packade väskan med kamera och badkläder, ifall det uppstod tillfälle att bada i havet. Det tar ca 1:20 timmar att köra till S:t Anna skärgård från Linköping. Bara 4 mil från Söderköping!
Edgars på Lagnö har ett café, en liten shop och det hålls en utställning i själva boningshuset. Ibland anordnas små konserter här och det finns ett fågeltorn ett stenkast ner mot havet. Dit gick vi efter att vi fikat på morotskaka och äppelmust från Vista kulle.
Vi såg tre havsörnar och hundratals skarvar som satt i träden en bit bort rakt framför oss. Med blotta ögat ser man inte fåglarna utan tror att de är en del av träden, men när kikaren åker fram ser man att det som ser ut som kvistar och löv i själva verket är alla dessa fåglar som sitter och tjattrar. En märklig och rätt häftig vy!
När vi spanat klart på fåglarna tog vi bilen och åkte till Tyrislöt. Här finns en camping och kajakuthyrning. Här vill jag kajaka mig nån gång så vi kollade läget. Det verkar vara väldigt populärt att utgå härifrån med sin kajak, så hit återkommer vi!
Tyrislöt
Eftersom vi inte hade någon tid att passa körde vi runt lite på måfå för att se om vi kunde hitta nåt skoj. På en stor vit skylt läste vi ”Magasinet Sankt Anna Gårdsbutik & Café”. Dit körde vi in och i slutet på en smal grusväg på Uvmarö uppdagades en anspråkslös men otroligt fin byggnad vid vattnet.
Här beslöt vi oss för att äta middag. Det var otroligt varmt, och fast vi satt under stort parasoll så svettades iallafall jag.
Det märktes att det här var en populär plats att åka båt eller vattenskoter till. Det var nästan bara vi som tagit oss hit med bil.
Jag tror ägarna var lite stressade idag, och trots fin service och trevligt bemötande så tror jag vi fick vänta en timme på maten. Det är verkligen i längsta laget.
Magasinet Sankt Anna
Fredrik tog hamburgare med potatissallad och en laxsallad. Mycket gott och faktiskt värt väntan ändå :)
Efter vi ätit tog vi stigen på udden mitt emot i hopp om att hitta nånstans att bada. Det sket sig. Här kunde man inte bada alls och jag höll på att bli uppäten av alla myror och mygg.. Så jag letade efter badplatser i närheten i mobilen och hittade till Källbukten.
Här ligger en liten camping och en fin badplats. Det bästa hade varit att hitta en klippa nånstans avskilt att bada i fred, men utan att veta vart man ska leta så är det som att leta efter nål i en höstack. Så vi körde på ett säkert kort!
Vi bytte om i omklädningsrummen som finns och så klev vi i vid sandstranden. Det var långgrunt och uppskattningsvis 20 grader i vattnet. Inga problem att kasta sig i med en gång. Så skönt att svalka sig i värmen!
