Cykel

Isaberg

So we kinda went to Isaberg och hade kul idag. På Isaberg mountain resort kan man tydligen göra en massa skoj. Titta på älgar och cykla till exempel, tyvärr inte båda samtidigt. Från Linkan tar det ca 1:50 h att ta sig dit. Det ligger 6 mil utanför Jönköping så vägen dit är bra och att hitta var en piece of cake.

Vi körde först två av dom jättekorta och lätta banorna (grön och vit tror jag). Jag har nån slags infektion i kroppen så min energi är ganska låg, orkade inte ta någon längre tur. Men sen hoppade vi på pumptracken och där spenderade vi nästan all tid. Det var skitskoj!

En pumptrack är en kort bana gjord i sand som är byggd så att man kan ”pumpa” sig igenom den utan att ta ett enda tramptag. Trycka ner och dra sig upp/göra sig liten och göra sig stor. Jag har aldrig kört i doserade kurvor så det var premiär för mig. Längre bort fanns det hopp och annat skoj där jag iallafall testade att ta mig upp på hoppen utan att hoppa. Det får bli nästa thing att lära sig.

DSC02793

DSC02729

bild-4

DSC02746

DSC02765

DSC02737

DSC02781

Fredrik lattjade lite med min hoj på pumptracken och blev sugen på en heldämpad cykel… :)

Foto, Livet

Göteborg över dagen

Göteborg är en stad som jag regelbundet återkommer till. Dels för att jag har vänner som bor där och för att jag verkligen älskar den staden. Hade jag valt mellan Stockholm och Göteborg så vinner Göteborg lätt.

Igår följde jag med Sandra, som också är fotograf, på ett jobb och vi hade möte med ett brudpar vid Norra Älvstranden. Åt fisksoppa på en fiskestuga ute på en pir och solade mig på bryggan.

DSC_3830

DSC_3834

DSC_3847

DSC_3853

DSC_3855

DSC_3841

DSC_3824

DSC_3833

Några timmar senare tog vi oss in till Nordstan där man kunder förtidsrösta (som det heter när man röstar utanför sitt distrikt). Det var nån timmes väntetid så vi gick i butiker så länge och just när vi skulle köpa dricka på donken ser jag två pyttesmå italienska vinthundar. Jag uttryckte nog min förtjusning lite väl högt för ägaren frågade om jag ville hälsa och ta en bild.

Hon har kenneln Augustimåne som föder upp just italiensk vinthund och jag följer ju dom på Facebook efter att ha fått reda på att Viola som har grymma sminkbloggen Killer Colours skaffat sin hund Peggy därifrån. Världen is indeed a small place :)

DSC_3866b

När röstningen var avklarad åkte vi ut ur stan och letade efter en fin fotoplats med rätt ljus. Nu hade det blivit kväll och solen började gå ner vilket kan skapa hemskt fina motljusbilder. Tanken var att jag skulle plåta Sandra till sin hemsida och hon passade på att ta ett par bilder även på mig.

sandra

Vi hittade en gräsplätt mellan en stor trafikerad väg och en skatepark (vilket inte alls syns på bilderna). Sandra är söt hon!

Hemresan tog ca tre timmar och när jag kom hem tittade Fredrik och jag på valvakan på TV och sen somnade jag runt 02.

Snipp snapp snut så var sagan slut!

Cykelkraschen 2014

Smärtfri efter snart fyra månader

För snart fyra månader sedan var jag med om en krasch på min mtb. Det känns länge sedan, så avlägset. För de senaste dagarna har jag varit helt smärtfri och har sluppit ta några smärtstillande tabletter.

När jag berättar för folk vad jag varit med om har jag lite svårt för att prata om det som något hemskt, jag viftar mest förbi det. Av osäkerhet hur mottagaren ska reagera tror jag. Fast jag vet hur rädd och ledsen jag var när jag låg där på backen precis efter kraschen. Hur ont jag hade och hur svårt det var att andas. Jag minns hur jag flög över styret, hur jag slog i backen och hur jag tappade andan och att det tog flera sekunder (som kändes som en evighet) innan jag fick luft att börja skrika. Och hur många tårar som rann längs kinderna när läkaren hade tittat på röntgenplåtarna och berättade att jag var bruten på tre ställen.

Jag låg på lasarettet i Lindesberg då olyckan inträffade i Nora norr om Örebro. Där var jag i fyra dagar och behövde ha hjälp med allt förutom att äta själv. När jag kom hem jobbade Fredrik hemifrån i två veckor då jag behövde hjälp med att gå på toaletten, att ta mig i och ur sängen etc. När jag tänker tillbaka på den perioden känns det fantastiskt hur kroppen läker och att jag nu faktiskt kan göra allt jag vill.

Jag tittar på serien En andra chans – men till vilket pris på SVT som handlar om fyra människor vars liv helt kastas om efter de varit med om en olycka. Tre av personerna man får följa är förlamade från midjan och neråt, och en ung kille är förlamad från hakan och neråt och måste andas med hjälp av respirator. Det får mig att tänka på hur skört livet är och jag är så oändligt tacksam över att det ändå gick så pass bra för mig ändå. Jag var en hårsmån från att bryta nacken. Jag undrar hur det hade gått då..

Om drygt tre veckor ska min rygg vara läkt och jag kan så smått börja belasta den igen. Det innebär bland annat att jag kan börja med styrketräning. Jag längtar!