I veckan fick jag ett sms med frågan om vi ville hänga med och cykla på Omberg. Fredrik har skadat nån muskel i armen så han kunde inte cykla men han hängde på och vandrade istället. Det var Maria & Kristofer vi mötte upp på Stocklycke-parkeringen. Sist jag såg dem var jag sängliggandes och kunde knappt gå, nu skulle vi äntligen cykla ihop! Vi började med en avstickare på en stig som gick jäkligt mycket uppför (i Dessi-mått mätt) och riktigt sög i benen och jag fick upp pulsen.

Sen kom vi ut på asfaltsväg där det rullade på fint nedförs. Så småningom kom vi ner till Borghamn där vi stannade och tittade vid en hamn/badplats. Vi fortsatte på asfaltsväg ytterligare en bit och här blåste det förjävligt och lutade smått uppförs. Här kan man väl säga att jag väggade för oj vad jag fick kämpa! Vartenda tramptag blev en kamp i blåsten. Kände mig urlakad, brist på energi. Smart som jag är hade jag inte tagit med nån energi vilket var en riktig tabbe. Att kämpa upp för sista backarna när man är så körd att man till och med får mjölksyra i armarna.. Jävla skit, tänkte jag. Omberg som jag längtat så hårt efter! Och med världens bästa cykelsällskap, och så orkar jag ingenting!

Uppe vid parkeringen väntade Fredrik som hade varit på toppen och kommit ner igen. Vi slappade ett tag och tog lite medhavd fika, och vi gick även bort till vandrarhemmets café ett stenkast bort och jag beställde in en bulle och en muffins och en cola. När kroppen skriker efter energi är det bäst att fylla på! Smakade himmelskt :)

När Fredrik är bra i armen igen ska vi ner till Jönköping och besöka den nya mtb-banan där. Verkar snäll för ryggen och himla skoj!

Får hjälp med att fylla på mer luft i framdämparen. Nu återstår en kortare styrstam för att få tyngdpunkten längre bak på cykeln. Upplever att den gärna vill dyka vilket känns lite nervigt nu när jag varken vill eller får krascha..