Just ja! För att jag jobbade röven av mig i april och nu i maj så har jag råd med denna nyhet:
Nellborgs har beställt Giant-hojen till mig så med lite tur har jag den på fredag *dansar happydance*
Oavsett hur jobbigt jag tycker det är att gå upp kl 8 för att vara i Kisa klockan 10 och intervjua o fota med Ivana, så är det SÅ värt det när man kommer till ett sånt här ställe. Café Columbia, ett urmysigt café från 1921 som tidigare varit både emigrantbyrå och olagligt(!) apotek. Mumsig morotskaka och västerbottenpaj får jag lita på att dom har, för jag åt inte en smula. Istället fixade dom en kycklingsallad åt mig.
Är inne på dag 8 med Whole30 och det funkar fint. Mycket enklare än t ex fakir eller strikt LCHF. En fördel som jag vill lyfta fram är att paleo är mycket mer socialt accepterat än LCHF trots att det egentligen är en hårdare diet än LCHF. Åtminstone jag upplever det så. Och när man tackar nej till fikabröd kan man säga ”men jag tar gärna en frukt istället”. Det känns som att det är mer accepterat att skippa mejerier än t ex frukt.
Och jag måste säga att salladsbarerna som finns i matbutikerna nu är en verklig räddning! Det är bara att plocka på sig kyckling, oliver, avocado och grönsaker. Ibland köper jag med mig en ask färska hallon också. Det känns lyxigt :)
Under hela Whole30-perioden ska man inte väga sig eller räkna kalorier. Det gör att jag känner efter och äter tills jag är nöjd. Vågar lita på mina egna signaler. Att inte räkna kalorier känns sunt, det är inte det livet ska gå ut på. Utan äter man en väl sammansatt kost som är näringstät, skänker mättnad, tar bort sötsuget osv. så tror åtminstone jag att viktnedgången kommer automatiskt. Kanske inte i raketfart, men att inte ha bråttom är kanske sunt ibland? Jag som alltid har bråttom med att allt ska ske på stört. Det här känns bra för mig.
Målet med Whole30 är (förutom att må bra o gå ner i vikt) att hålla fast vid något, och att släppa kalori- eller vågfixeringen.
