En grej med att vara ute och cykla så här är att titta på djur. Det tycker iallafall jag. Och Fredrik. Och det är väl tur för jag stannar ju när som helst för att klämma på en katt, klappa en snel hest eller fota tranor (vi ba wtf?). Vi såg dom i en hage när vi just tragglat upp för en asjobbig backe. Kanske var dom på väg till Hornborgasjön som alla andra tranor så här års? Fast Hornborgasjön ligger ju söderut, de kanske flugit lite fel?

Anyways så kändes rundan runt Kolbyttemon som så mycket längre än i fjol. Kanske för att det var över ett halvår sedan jag cyklade 2,5 mil senast? Lite otränad, men lite envis. Bättre kombo än tvärtom.

Tummen upp för sambo som gillar djur!