En solig dag i slutet av september tog vi vårt pick och pack (inklusive lånad hund) och drog mot Norrköping. Det känns som att Norrköping har en rikare andel vandrings- och mountainbikeleder än Linköping, men rätta mig om jag har fel. Oavsett så uppskattar jag att det bara tar runt halvtimmen med bil till grannstaden.

Som vanligt tog jag en kikelur på naturkartan.se och där hittade jag en lagom kort led – Leonardbergsleden. Den består av två loopar om ca 2 km/st. Vi valde att gå den närmast sjön Glan. Tar man varvet medsols så går man en bit på en grusväg innan man går in bland träden. Här inne finns sedan klipphällar med isräfflor att beskåda. Isräfflor har uppkommit då block, stenar och gruskorn som suttit fastfrusna i inlandsisens bottendelar repat och slipat berggrundsytan.

Efter en liten stund uppdagar sig en vacker utsikt över Glan, med betesmarker och fågeltorn i förgrunden. Här satte vi oss i solen på de varma klipphällarna och fikade på nötter och oliver. Vi vek av åt höger för att småningom komma ner till fågeltornet. Roxie råkade gå emot elstängslet till beteshagen och gnydde och skällde till. Stackars gumman! Men ingen fara skedd, hon var direkt åter till sitt glada jag.

När vi gått klart den ena loopen kom vi tillbaka till bilen (här kan man alltså välja att fortsätta gå den andra loopen om man vill), och vi åkte till Löfstad slott som man enkelt tar sig till från E4:an mellan Norrköping och Linköping. Jag har inte varit här sedan Ivana och jag gjorde Café Östergötland, och då fanns i princip ingenting förutom slottet här. Nu finns en jättefin handelsträdgård med café. Vi tog en varsin smörgås och jag njöt fullt ut av att ha en alldeles lagom ansträngande lördag när helgerna dessförinnan bestått av cykling eller krävande vandring.

Vill ni läsa om Leonardbergsleden och se karta kan ni gå in på naturkartan.se