Jag köpte en buff på UteLiv idag. Jag tycker den är helfin! :)
UteLiv är med och sponsrar offtrail-loppet XC-race som går den 15 oktober. En av butikspersonalen sprang också i FiveFingers förra året och vi nördade loss i det kommande sortimentet innan det var dags för mig att gå hem med träningsväskan på ryggen. Jag tränade 45 minuter styrka för rygg, axlar och bål på gymmet idag. Gick igång i roddmaskinen, det var grymt skoj!
En artikel med en rubrik som ska locka läsare snarare än att behandla några myter och sanningar.
Personligen väger erfarenheter tyngre än vad någon annans åsikter och studier bryr jag mig inte så mycket om. Jag har läst om otaliga löparknän som botats av att byta till barfotaskor. Jag har sprungit uteslutande i FiveFingers (med undantag av mina Inov-8 x-talon 212) sedan juli 2010 och en helt ny värld öppnades för mig. Förutom frihetskänslan slipper jag stukade fötter, blånaglar, blåsor, skav osv.
Det värsta jag kan råka ut för är tränigsvärk i vaderna och eventuellt en öm tå som jag råkat slå i en sten. Dessutom tränas fötterna till skillnad mot vanliga löparskor, det är särskilt viktigt för mig med låga fotvalv och (före detta) svaga fotleder. Jag springer med en sambo som också valt barfotaspåret med samma upplevelser som jag.
En vanlig dämpad löparsko ändrar det naturliga löparsteget och det upplever jag som någonting negativt.
Om jag springer och går i skor som främjar tårnas rörelser förhindrar jag uppkomsten av till exempel hallux valgus (snedställning av stortån) som jag ser att väldigt många personer lider av, i synnerhet de som gått mycket i trånga högklackade skor.
Som med kosten gör jag helt tvärtom vad som anses normalt eller hälsosamt. Det ser jag som ett sundhetstecken. Det betyder att jag är kritisk till allmänna sanningar och sväljer inte allt med hull och hår utan väljer att skapa min egen uppfattning.
Folk som säljer dämpade löparskor kommer säga till dig att du behöver dämpade löparskor. Folk som säljer bröd kommer säga att du ska äta bröd.
Jag blev återigen varse om att FiveFingers Speed inte är optimala att springa med i tuff terräng. I fjol sprang jag XC-race i samma skog, ett lopp i helt obanad terräng och det blev ganska halt att springa med dem. De har ju inte heller den här riktiga ”snug fit”:en som till exempel Flow Trek som jag springer med på vintern.
Jag har länge sneglat på ett par Trek Sport och nu är de på väg hem till mig! :)
De är inte vattentäta, men det vatten som kommer in kommer också ut. Det är framförallt greppet och passformen jag vill åt.
LOK-milen är ett 10 km långt löpspår i Vidingsjöskogen. Den sköts ideellt av medlemmar i Linköpings OK med visst stöd av kommunen. Spåret är märkt med gröna markeringar på träd och med km-skyltar.
Underlaget är varierande men saknar de breda preparerade vägarna. Här springer man inte på spån, utan på grus, lera, smala och breda stigar, mängder av rötter och stenar. Helt klart knixig terräng och just idag var det 3 km av konstant lera. I början försökte jag undvika att kliva i lerpölarna, men till slut sprang jag rakt igenom med lersplatter upp på låren som resultat.
Jag tänkte på Vansbro marathon och hur vida jag skulle klara av den där halvmaran jag gått och drömt om ett tag nu. Vackrare terräng får man leta efter. Just Vansbro är också faktiskt den enda helmara som jag skulle kunna tänka mig att springa. Vill ni veta mer om hur det är att springa Vansbro marathon kan ni gå in på den eminenta Into the Wild-bloggen där Mikael skrivit ett inlägg om årets upplaga.
När det var 3 km kvar började det skymma och till slut blev det så mörkt att det började bli svårt att se kilometermarkeringar och vart jag satte fötterna. Fredrik som sprungit före hade vänt om och letat efter mig och jag mötte honom när det var ungefär en kilometer kvar.
Det här var en av de svåraste terränger jag sprungit i, utmaningen låg inte i orken utan att ta sig fram över huvud taget. Jag hann aldrig bli uttråkad och jag hann heller aldrig tänka negativa tankar, det var varken jobbigt fysiskt eller mentalt. Det kändes konstigt men självklart väldigt bra. Någonting som jag verkligen uppskattar med skogslöpning är hur prestationskraven försvinner. Här är det bara för upplevelsens och äventyrets skull man springer. Springa snabbt kan man göra på bana. I skogen springer man för att uppleva :)
När jag kom hem ställde jag mig i duschen med VFF:sen på. Vattnet hann aldrig bli klart under den 10 min långa duschen. Jag hade nog flera kilo lera i dem ;)
Har varit på utbildning sedan igår med väldigt långa roliga och inspirerande dagar. Vi har varit på Syllerstorpett och lekt av oss med diverse motoraktiviteter (mitt lag vann!). Sen har vi bott i stugor på Vida Vättern med utsikt över, såklart, Vättern. 8 timmar konferens har vi också hunnit med.
Är tillbaka på kontoret igen och har ont i huvudet på grund av koffeinbrist (svårt att få tag på Pepsi Max in the middle of nowhere). Jag ska jobba ett par timmar till och sen ska jag gå hem och pussa på Fredrik :)
Idag besökte vi Visualiseringscenter i Norrköping. Jag passade på att fotografera industristaden vid vattnet.
