Drog i mig en kesella citrus och en näve sötmandlar och gav mig ut på en lugn runda. Ambitionen var att ta det så lugnt att jag inte skulle bli andfådd. Dels ville jag se hur jag orkade med att cykla utan att kolhydratladda och dels ville jag bara ta det lugnt idag. Det rullade på fint den första milen, sen efter Sturefors kom en fetingbacke (kolla bild nr 3) och jag stannade till en stund och funderade på om det verkligen inte fanns en annan väg norrut som ledde mig in till Linkan igen. Det gjorde det inte. Bara att köra uppför det här monstret då!

Genom att ta det lugnt och metodiskt orkar man mer än vad man tror. Jag kom uppför backen och synen av den var förmodligen värre än att bestiga den. Visserligen stötte jag på många fler backar de sista två milen hem och det här med att inte bli andfådd var lite svårt. Men slår man ut det på hela rundan så var ansträngningsgraden ganska låg, precis vad jag var ute efter.

Alla pass måste inte vara in i kaklet, att bara cykla på känsla och skita i snitthastigheter och allt vad prestation heter är ju så himla bra för själen. Att få känna solen på huden och titta på hästar och kossor är ju faktiskt helt underbart :)

Däremot överväger jag att köpa nya cykelskor. De jag har måste vara för smala. Fötterna domnar och gör ont ganska ofta nu, oavsett hur löst jag än har knäppt åt dem. Antingen nya mtb-skor som jag kör med nu eller så byter jag ut till ett helt nytt spd-system gjort för racer. Blir ju inte mycket till mellanskillnad vid det sistnämnda alternativet tänker jag..

När jag kom hem stod Linda utanför dörren. Vi skulle ses 14.30 och klockan hade precis slagit halv när jag åkte upp med cykeln i hissen. Timingen!