Jag nämnde det här för Elin och Jerre som vi firade nyår med. Alltså att jag hade som mål att fasta i 3 dagar. För de är typ lika intresserade av fasta som jag och det är roligt att kunna dela erfarenheter med varandra.
I onsdags eftermiddag runt 17-tiden åt jag den sista bit mat på tre dagar. Det längsta jag fastat innan är 60 timmar och nu skulle det bli 72. Kan ju inte säga att det var lätt. Jag menar, gemene man kan ju knappt gå utan mat i 4 timmar.
Att fasta en lite längre period har fler fördelar:
– Minskar insulinet i blodet
– Minskar och/eller tar bort inflammationer i kroppen
– Reglerar aptiten
Och ett par andra fördelar jag märkt på psykisk hälsa. Till exempel att negativa tankebanor och till viss mån ångest försvinner då man går hungrig länge. Kroppen vill ju främst lösa mat-problemet (dvs äta) eftersom den ju inte vet när den får mat här näst. Så alla andra problem blir sekundära. Det tycker jag har varit det mest intressanta med att fasta i 3 dagar. Och att jag nu ökat min viljestyrka med ungefär hur mycket som helst.
Idag (dag 3) var första dagen jag började känna sviterna av fastandet, jag fick en känsla av att vara urlakad. Sannolikt för att mina kolhydratdepåer nu hade tömts.
Fredrik och jag gjorde en lasagne på viltkött och bjöd över Elin å Jerre och barnen och vovvarna och så festade vi loss på lasagnen. Det var sagolikt gott!
