Idag monterade vi en flaskhållare på min Scott (matchande vit) och begav oss iväg till Vallaskogen. Vi körde en runda som vi kört förut, och jag kände att jag vågade mer och tänkte smartare. Jag inser också att cykeln klarar mer än vad jag tror.
Klockan 20 var det intervallträning med Akele på campusarenan så vi cyklade dit. Fredrik brukar vara med på träningarna medan jag avstått eftersom hård löpning påverkar mina benhinnor. Jag sprang några varv barfota inne på gräset i min egen takt istället. Vi avslutade med ett gemensam corepass med plankan i en massa variationer.
Sen rakt in i bushen igen och hamnade på en hemskt teknisk bit. Kunde inte hålla känslorna i styr och tjoade när jag klarade någonting svårt och skrek när jag trodde jag skulle dö. En känslomässig bergodalbana. Just nu går det så långsamt att jag bara gapar av prestationer som denna. Jag skulle aldrig våga brassa på på okänd mark. Hur överkommer man den rädslan egentligen?
Och så har jag anmält oss till Cykelvasan 45 km den 10:e augusti! En lättcyklad tävling, precis lagom :-)
Solen hade äntligen hittat till Linköping och jag cyklade i kortbyxor.
Jag cyklade först ut till Vidingsjö för att ta ett varv i skogen och på hemvägen testade jag en ny spännande grusväg och hamnade helt off. Men det gjorde ingenting för det bjöds på storslagen natur.
Jag stannade många gånger och när jag kom till sjön som ni ser på en av bilderna stod jag och bara gapade, bokstavligen talat. Det var kor med kalvar som betade på en kulle ovanför sjön och en bit bort på andra sidan kunde man se barn bada. Fantastiskt vackert.
När jag hittade hem (vilket inte var så svårt) tog jag ett varv i Vallaskogen (det är ju trots allt en mountainbike jag köpt). Av någon skum anledning så tycker jag att tiden går ganska långsamt trots att jag hinner se så mycket och trots att jag inte tycker att det är jobbigt. Tiden brukar ju bekant gå långsammare ju mer man kämpar.
Jag tänker såhär: En timme och en kvart var jag ute idag. Det är tre avsnitt av en serie. De avsnitten går i ett nafs när man sitter där i soffan, men dagens pass gick verkligen inte i ett nafs. Bara en iakttagelse..
Den här naturen börjar bara 5 km från mitt hem ♥