Efter en seg morgon med den ledsamma upptäckten ville jag bara tycka synd om mig själv. Jag har sörjt den här morgonen. Men ingenting blir bättre av att sitta inne så efter att ha spenderat några timmar på Terräng-SM och hejjat på många Akeliter mådde jag lite bättre. När vi kom hem ville jag njuta lite av solen som letat sig fram hemmavid. Jag valde mellan att fotografera vitsippor eller åka inlines. Jag valde det sistnämnda. Vitsipporna står väl kvar en stund till? Fredrik hängde på med cykeln och vi tog med oss systemkameran för att knäppa några schyssta bilder.

Viljan finns men kroppen är lite seg på att svara. Att åka utan kolhydrater känns lite som att springa på gräs. Man vill, man tar i, men det händer inte så mycket. Responsen i benen är lite trög. Men jag kan ändå njuta av min åkning och det är det viktiga.

Passet slutade på 11,33 km effektiv åkning med en snittpuls på 82% av max. Toppade i 30 km i timmen när jag hade bra flyt men annars gick det i ca 18 km/h. Inte skitsnabbt men inte heller pissdåligt, som man brukar säga.

De nya skorna sitter verkligen bra och jag är nöjd med min investering. Det enda som spökar och måste bli bättre är styrkan i vänsterfoten. Den pronerar fortfarande ganska kraftigt medan högerfoten nu känns helt perfekt. Jag har haft problem med vänsterfoten, den är olycksdrabbad då jag stukat den illa flera gånger. Dum som jag varit har jag inte tränat upp foten efteråt så nu är fotleden alldeles försvagad.