Tom i blicken. Precis så jag känner. Jag har haft en svår och tuff vecka. Min syster är sjuk igen och vägrar äta, hon är redan väldigt smal. Tror hon väger 15-20 kg och nu har hon inte ätit på en vecka. Det är så synd om henne och det tär på min mamma som oroar sig och försöker ta hand om henne. Min syster har varit sjuk väldigt ofta de senaste åren. Det känns egoistiskt att tänka på att jag saknar mamma, det finns ingen tid över för oss och det är betungande. Min syster fick mycket tid när jag var liten och även om jag kanske inte märkte det då, så förstår jag att det påverkat mig. Det har vi försökt att gengälda på senare år. Att vi ses och umgås och har roligt. Det är det jag saknar nu.

Jag tittade på Sverkers stora strid på SVT1 igår och det gjorde att en hel massa känslor blossade upp. Jag har alkoholproblem och psykisk ohälsa i familjen. Alkoholproblemen har funnits sedan 15 år tillbaka och det är något som sårat mig väldigt mycket under min uppväxt och även nu som vuxen. Något jag sällan pratar om men som påverkar mig dagligen. Som får mig att bli arg, ledsen, frustrerad och deppig och som gör att jag har svårt att släppa in folk.

Vidare är det tufft på jobbet just nu.

Allt på en gång.