Sya Trail MTB 2019

Vet knappt vart jag ska börja. Körde Sya Trail MTB 10 km idag och det var nog det mest pulshöjande jag gjort på hela året!

Men vi tar det från början.. Ända sedan fjolårets lopp så har jag längtat tillbaka. Det var sjukt tufft då med då jag körde slut på energin typ 6 km in men kom ändå tvåa! I år var konkurrensen hårdare med fler anmälda, men jag klagar inte! För det är kul när framförallt fler tjejer ställer upp i lopp.

Sya Trail MTB är en del av Sya Trail Day. Man kan på förmiddagen springa och på eftermiddagen köra mountainbike. Eller välja en gren. Jag körde MTB, som vanligt.

Jag gillar det här loppet för det är litet och gemytligt, Sya är en pissliten (men vacker!) ort mellan Mantorp och Mjölby som har en egen skidstadion med midsommarskidåkning varje år. På riktig snö alltså! Man sparar snö från vintern och så kör man på midsommarafton.

Jag gillar också att man kan välja två distanser; 10 km eller 32 km. Jag efteranmälde mig på plats till 10 km. Tycker 10 km är en bra distans för mig som inte gillar att hålla på att cykla hårt i timmar. Jag värmde till och med upp innan starten kl 13:30. Det gjorde jag knappt i fjol.

Nytt för i år var att 10 km gick på en slinga, istället för att man kör två varv på en 5 km-bana som man gjorde i fjol. Masstart 10 och 32 km. Start på gräs. Inte optimalt för mig. För mjukt. Nästan direkt kom en superbrant backe där alla hoppade av cyklarna och gick uppför. Sen in i skogen varvat mellan smala stigar och bredare grusvägar. Det gick fint ungefär halvvägs in. Blir så meddragen av andra cyklister att jag liksom kör utan att känna efter. Kände mig ganska stark. Men jag märkte att jag cyklade på typ 90% av maxpuls. Kraschade på ett ställe där det var geggiga rötter, halt. Slog i knät och det kom blod. Sadeln sned, men fortsatte ändå.

Fick gå i ett par backar pga energin slut. 6 pers cyklade om mig i sista backen. Då var jag nära att börja gråta. Men jag bet ihop. Kom i mål på typ 38 minuter enligt min klocka. Officiella tiden låg på 43. Var helt död! Kollade Strava efter och jag hade legat på högsta pulszonen (pulszon 5) 64% av loppet. Resterande låg jag i pulszon 4.

Det var länge sen jag pushade mig själv så hårt. Och även om jag inte var snabb och fick gå av cykeln några gånger så är jag glad att jag kunde pusha mig själv. För när man varit nära utmattning flera gånger de senaste åren så har jag inte kunnat träna så pass hårt. Nu kunde jag det, och det gör mig glad! Det är min största vinst idag! :)