Jag tror ju lite på att träna det man har lust att träna, för då kommer träningen bli ett bestående inslag i ens liv.
Det är lite så jag jobbar. Har jag inte lust med en viss träningsform men ändå på något sätt ”tvingar” mig kan det antingen bli awesome (särskilt om det något jag inte kört på länge) men mest sannolikt är att det blir pannkaka av passet eftersom hjärnan inte är med. Jag går oftast ”all in” när jag tränar, och då är det viktigt för mig att det är något jag verkligen vill göra.
Sommaren 2013 köpte jag en racer och blev hooked på landsvägscykling. I början gick det väldigt bra. Cyklingen var lustfylld och jag cyklade många mil per pass. Jag kunde cykla 11-15 mil på en vecka. Till slut sa kroppen ifrån. Hjärnan sade ifrån. Jag åkte ut på en vanlig standardrunda på ca 35 km men efter ca 4-5 km ville jag inte mer. Jag stannade vid en rastplats. Gick av cykeln och satt där på en bänk och bara stirrade. Jag var helt slut. Jag ville inte cykla. Så jag cyklade hem. Sedan dess har jag aldrig riktigt kommit tillbaka till landsvägscyklingen. Jag tränade för monotont och gav mig ut när jag egentligen inte hade lust. Då kan det gå så långt att man tappar glädjen för den träningsformen helt.
Så. Mitt tips är att träna det man tycker är kul, och inte träna något bara för att nån annan gör det eller för att det är trendigt just nu. Att testa nya saker och gå ur sin comfort zone är bara bra, men tycker du inte att en viss träningsform är rolig så strunta i den och gör något annat :) Idag var jag t ex sugen på att träna ryggen och köra svingar och clean & press med kettlebells, så då gjorde jag det.
5 Comments
Du är helt rätt ute! :-)
Variation är viktigt även om man kanske har en favorit-”gren” som varierar (den också). Tröttnar på 1:an kan man köra näst roligare eller något av de andra grejerna man kör med jämna mellanrum.
Löpningen är min grundsten, men jag kör gärna styrka på gymmet, yoga eller spinning.
Kram M
”Köra den näst roligaste” skulle det stå. Hehe! :-)
Helrätt även om lvg-tanten i mig skriker nej nej nej! du måste ba testa köra lvg i grupp! kanske i bergen! kanske på annat sätt. lvg-cykling är sällan alltför kul på egen hand. och tröskeln är hög innan man kommer in i ”flow” så att säga. Så ge inte upp än… Testa i sommar igen – med kanske nån klubb? :)
Haha! Ja jag cyklade en del med CK Hymer. Och det var kul, men sen när jag väl kommer över den där tröskeln så var ingenting kul med landsvägscykling :(
Jag håller så med, tränar bara det som är kul numera. Förutom rehab, det är tyvärr ett nödvändigt ont. Roligare att göra sin rehab än att ha ont i kroppen om man säger. :)