Usch vad jobbigt det var ikväll! 5,5 km löpning. Jag var inte särskilt sugen, men det tog inte emot jättemycket att ge sig ut heller. Jag såg bara inte direkt fram emot att få springa. Men ibland måste disciplinen sätta in om man ska ta sig framåt.
Lunkade på som vanligt till ca 20 min. Då tog det stopp. Gick ca 300 meter och funderade på vad som var fel och gjorde som jag brukar för att lura hjärnan – lägger i en extra växel! Jag delade upp resten av vägen hem i snabba intervaller om 200 meter. Det funkade bra, för vips var jag hemma.
Stretchade vaderna mot väggen precis vid porten och en tjej frågade om jag glömt nyckeln. Tror inte hon såg att jag hade ena foten upp på väggen :P
2 Comments
Ouppmärksamt av henne! Hihi! ;-)
Ibland är det ruuuuskigt segt, men det som inte dödar, det härdar! ;)