Igår hade jag inget liv.
Jag kom hem från jobbet, åt till Halv åtta hos mig och sen jobbade jag ändra fram tills jag gick och lade mig. Alldeles för sent dessutom, inga nio timmars sömn här inte. Men jag kom på mig själv med att inte tycka att det var så farligt ändå. Det värsta är tankarna innan man ska börja sätta igång med något som ligger och väntar. Att extraknäcka som grafisk formgivare är kul. Det är en liten kontrast till det jag gör annars och kontraster är stimulerade. Ibland är det så lätt att tycka synd om sig själv, att jag ibland är låst på fritiden och inte kan göra det jag vill.
Jag försöker vända de här tankarna, det är inte ett dugg synd om mig! Synd är det om barn som svälter.
No Comments