Jag minns när jag började cykla. När jag började cykla landsväg. Då var alla cykelvägar nya för mig. Överallt där jag cyklade fanns platser jag aldrig varit på tidigare. Jag minns den tiden som ganska häpnadsväckande. Hela stan och landsbygden runt omkring var ju min att upptäcka för första gången.
Nu börjar det bli kul igen att upptäcka nya platser i Linköping. Jag trodde nästan att jag hade sett allt, men det visade sig att jag minsann hittade en och annan plats ikväll där jag inte varit. Fredrik följde med och jag utbrast nog ”kolla vad vackert!” till honom hundra gånger när vi swischade förbi vackra vattendrag.
Jag hade kunnat cykla hur länge som helst, men magarna kurrade och det började mörkna så vi begav oss hem. Hade ett stort leende på läpparna under hela cykelturen och kände mig så himla glad över att över huvud taget kunna cykla, att jag kan ta mig den tiden och faktiskt också inse att jag inte behöver ta i tills jag stupar, jag kan ju ta det lite lugnt och uppleva mer genom att göra det.
Min nya cykel är väldigt rolig att cykla runt på. Jag köpte ju en sprillans ny Trek Procaliber 6 för några veckor sedan och den är kvick och lätt och skön att cykla på. Så mycket snabbare iväg vid rödljus, mer lättrampad på landsväg/grus och rapp. Ett litet minus är att när jag cyklar tröskelpass (dvs tuff cykling) så trampar jag lätt ur tyngsta växeln. Det är lätt att byta framklingan till en med fler taggar, och det ska jag göra så fort jag får lust ;)
Nu ska jag fundera på vart mitt nästa cykeläventyr bär!
No Comments