Påminn mig om att aldrig någonsin acceptera att kalla mig själv tjock när jag ser ut såhär:
Bilderna är från 2009
Jag har ju en sån snygg form på min kropp! Smal midja, lite höfter, lite rumpa, lite tuttar. Freakin’ hourglass ju!
Vikt
Påminn mig
13 Comments
Jättefina bilder!
Tack Karin! :)
Dessi, jag berörs verkligen starkt av dina senaste inlägg om kroppen! Jag förstår precis dina tanke-berg-och-dal-banor mellan mat och känslan för kroppsformen. Efter att ha följt din blogg i några år får jag en liten känsla av att du närmar dig ett läge av att ”nu är det nog!” eller…? och det är nog därför din ambivalens är så pass stor nu och får dig att ena dagen äta fakir och vilja gå ner i vikt för att andra dagen få dig att äta semla för att du ju någonstans ändå tycker att din kropp är fin.
Socker mår du dåligt av så det borde du inte äta hur smal du än är men du är å andra sidan inte motiverad att hålla en gå-ned-i-vikt diet då du har en underliggande känsla av att du inte behöver gå ner i vikt egentligen. Eftersom du har dessa motstridiga motivationssystem växlar du lite som det passar för tillfället. Du börjar undviker socker för att det gör dig mentalt och fysiskt illamående men sedan börjar du äta igen för att du ju trots allt inte är tjock , men det hade ju egentligen inte med saken att göra! Eftersom du inte slutade äta godis för att du är tjock gör du alltså ett tankefel när du börjar äta socker för att du inte är tjock.
Jag tror en bit av lösningen kan vara att du hittar en sätt där du ser till både ditt behov att äta bra för att må bra i kropp och själen samt ditt behov av att få känna dig nöjd och äta godsaker eftersom du är tillfreds med den kroppsform du faktiskt begåvats med.
Hur vore det om du under ett års tid hade dietförbud och istället fokuserade på att känna efter vad du verkligen vill och mår bra av både i kroppen och psyket? Vågar du anta utmaningen? ;)
Kram!
ps. det jag skrivit grundar sig mest på egna erfarenheter men det finns även spår av psykologisk coaching… bara så du vet om du undrar vart jag fått allt ifrån :)
Läskigt hur bloggen kan beskriva mig så bra så att läsare (du alltså) kan göra så klockrena bedömningar.
Dietförbud vore toppen! Att inte behöva tänka så mycket. Bara att få träna mer och verkligen hitta något som är lika kul som löpningen. Träningen gör mig gott ända in i själen och det är nog det jag behöver fokusera mera på.
Men ett år är alldeles för lång tid. Kan vi börja med en vecka och utgå därifrån? :)
Ta en vecka i taget om det känns bäst. Vitsen är ju att du ska göra sånt som faktiskt är bra för DIG ;)
Jag blir så himla glad när jag läser det här, för du och din kropp är verkligen fab!! Vi är många som avundas dig! <3
Iih! Smicker-overload! :)
Ja skitsnygg!!!!!! Bra att bloggen slutat hänga sig förresten! =)
Tack! :)
Gud vad jag känner igen mig! Precis sådär tänker jag när jag ser bilder på mig själv för ett par år sedan, och då tyckte jag också att jag var så himla fet… Det är verkligen skruvat att man inte kan se verkligheten när man befinner sig i den just där och då… Har du några funderingar om vad det kan bero på? Själv misstänker jag hetsen på den perfekta kroppen à la media, men det vore intressant att höra vad du tänker.
Mm, jag håller med. Jag vet faktiskt inte varför det är så. Jag upplever mig själv inte särskilt påverkad av media men det kanske jag är fast jag förnekar det?
Det som nån skrev här ovanför så tror jag dietförbud kan vara en riktigt bra idé. Har själv provat. Tyckte jag hade ”bantat” i flera år utan att det hände nåt, så 1 september bestämde jag mig för att äta bra och inte tänka så mycket på mat. Det har funkat riktigt bra och jag gick inte upp nåt i vikt annat än under julen. 6 månader höll jag på och nu har jag en riktigt stor motivation att ta tag i några kilon för att få lite mer definierade muskler. Så det är mitt tips också. :)