Den här värmen alltså. Jag svettas floder när jag cyklar hem från jobbet och igår var jag allt annat än sugen på att ge mig ut och åka inlinesintervaller. MER svett liksom?! När temperaturen väl blev behaglig ville jag hellre titta på semifinalen av Eurovisionsschlagerfestivalen, så det gjorde jag.
Sen ångrade jag mig lite.
Jag känner mig lite mesig just nu. Att träna inför Karlstad betyder att jag verkligen vill någonting, men tänk om jag misslyckas? Tänk om alla andra åker ifrån mig på startlinjen?
Min prestation ska helt plötsligt mätas och då känner jag mig inte så kaxig.
3 Comments
Det kommer gå bra Dessi! Du är i mycket bättre form iår än förra året och du har tränat en del klungåkning så du har alla förutsättningar att prestera riktigt bra. Sen kan du se Karlstad som en försmak inför Berlin. Ett bra tillfället att se hur formen ligger till och att öva just klungåkning.
Puss!
Efter knäskada tränar jag mest styrka på gymmet och har en pt och vi pratar ofta om det att många har sån prestationsångest inför gymmet och styrketräning, att man är rädd för att se dum ut för att man inte kan ta tillräckliga tyngder eller för att man inte kan tekniken. Men grejen är ju den att det coola är ju när folk övar, kämpar, pressar och gör sitt bästa sen är ju resultatet rätt skitsamma (dessutom blir det ju oftast bra om man har övat, kämpat, pressat och gör sitt bästa). Lycka till!!
Jag tror också att det kommer att gå bra och lite ödmjukhet är aldrig fel. Lycka till och kram.