Den här filmen kom egentligen 2017, men jag såg den först i år. Och det är den film som liksom gett bäst eftersmak av de filmer jag sett under året (i ett jävlar-vilken-bra-film sätt, inte mysfeeling alltså då filmen är rätt mörk). Kolla bara trailern liksom. Nuff said.
Fredrik jobbade hemifrån på förmiddagen så vi åt lunch ihop innan han tog bussen till jobbet. Jag började skriva ett långt blogginlägg om att vara en ”people-pleaser”. Kommer nog publicera det i nästa vecka.
Sen åkte jag in till stan för att besöka min kiropraktor. Han har en så fin vovve som heter Hugo i rummet intill <3
Jag mötte upp Fredrik vid Länsstyrelsen och så traskade vi bort till Lanemo’s konditori och fikade. Vi satt och pratade i säkert en timme innan vi åkte bort till Campushallen för att träna. Jag var inte jättesugen, men bestämde mig för att träna ändå. Tur det för väl där var det ganska skoj.
Vi tränar nästan alltid samma saker på gymmet och det är roligt att vi gillar samma övningar. Vi brukar köra ungefär dessa övningar (plus/minus bänkpress och knäböj): face-pulls, militärpress (favvo!), kabelrodd, latsdrag, hantellyft åt sidan för utsida axlar, framåtlutande hantellyft för baksida axlar, höftlyft med vikt, raka marklyft med kettlebell och enarmspressar med kettlebell.
Det tog en timme och en kvart. Så när vi kom hem hade precis På Spåret börjat och där satte vi i oss fika nr 2. NOM!
Samma dag som John Prine-konserten var besökte vi Graffiti Alley och Kensington Market som är ett lite ruffigt och hippt område i Downtown Toronto. Här finns massor konstiga och halvmysko butiker och matställen.
Vi tog spårvagnen hit och gick runt på gatorna och funderade först över hur mycket mer liv och rörelse det måste vara här på sommaren. För såhär på vintern var det ganska sömnig stämning.
Vi uppehöll oss inte här så värst länge, men kollade ändå på den street art som fanns och besökte två butiker som jag tittat ut innan; Blue Banana Market och vintagebutiker Courage My Love.
Blue Banana Market var en fullträff! Här fanns för bövelen allt! Hyllvis med starka såser, leksaker, smycken, julkort, gosedjur, strumpor, doftljus.
Kom därifrån med två par strumpor med bananer och mopsar på. Och en skylt med en enhörning på till Elin.
Courage My Love kändes mer som en upplevelse (museum?) än en butik. Den var inte så stor men här fanns en massa vintage-kläder, knappar och pynt.
I närheten låg Graffiti Alley som också var en grej vi ville spana in på resan. Det är en av de bästa ställena om man vill uppleva graffiti i Toronto och graffiti-väggarna sträcker sig ungefär 1 km.
Just den här dagen var det verkligen svinkallt så vi blev inte alltför långvariga men upplevde att vi fick se de coolaste väggmålningarna iallafall. Häftigast var nog fiskväggen fyllt med färg och en hammarhaj (ett av mina favoritdjur!).
