I början av augusti började jag med en slags förlängd periodisk fasta. Jag har fastat några gånger i månaden 36-49 timmar i stöten. Och med fasta menar jag att jag inte ätit något över huvud taget. Jag har druckit kalorifria drycker (Pepsi max), vatten och nyligen fattat tycke för te så det dricker jag en kopp varje kväll.
Det fungerar jättefint för mig som inte småäter utan gillar färre mer rejäla måltider. Jag har nästan alltid låtit det gå ganska lång tid mellan målen, speciellt efter att jag upptäckte LCHF för 11 år sedan. Då blev jag mätt längre och åt bara två stora mål om dagen (lunch och middag). Så periodisk fasta har varit naturligt för mig i ganska många år. Det har skapat ett ganska fiffigt förhållningssätt till mat. Att det går bra att vänta med att äta fastän man är hungrig och att tillvaron inte kretsar kring mat. Min aptit har blivit mer normaliserad och jag är inte sugen på skit. Jag gillar frihet och för mig innebär det här frihet.
Jag burkar inte skriva så mycket om min vikt då jag tycker det är ganska ointressant och för att jag inte vill ge en fel bild av mig själv. Att gå ner i vikt är för mig inte viktigt i det hänseendet att jag ska trivas mer med mig själv. För jag trivs ganska bra i min kropp som den är. Däremot tror jag att jag skulle kunna ägna mig mer åt intressen som cykling och löpning om jag blev lättare.
Landsvägscyklingen har jag lagt på hyllan sedan några år tillbaka, och trots några tappra försök har det bara varit för tungt. Jag saknar det här att kunna ta mig för av världens smörgåsbord av sporter eftersom jag inte är lätt och smidig. Jag tror jag skulle må ännu bättre av att ägna mig mer åt sport än jag gör idag. Under dessa månader jag haft en mer hardcore approach till periodisk fasta har jag tappat 10 cm runt magen och jag väger mindre idag än vad jag gjort på flera år :)
