Här har ni bruden som fått fotopass under Vätternrundan!
All Posts By
dessi
Idag satt jag uppe till 08.30 med jobb. Kom in i ett sånt härligt flow och vips var det morgon. Hann sova tre timmar innan jag och babe skulle iväg till motorstadion med Frida och Olivia för att besöka barnens dag. Fotade en massa och delade ut visitkort till höger och vänster. Tycker det är läskigt att marknadsföra mig, men det är bara att ta tjuren vid hornen för jag måste ju synas :)
Fördelen, för mig, med att jobba som fotograf är att jobba med något jag brinner för och behärskar. Så kände jag inte på mitt förra jobb. Där blev varje dag en kamp och jag var ofta nedstämd och trött.
När vi kom hem åkte vi och tvättade bilen och jag köpte två blusar på VILA. Lade mig på soffan och sov i några timmar, redigerade dagens bilder och nu är klockan snart 01 och jag ska sova. Hoppas på bra väder imorgon så jag kan ta en cykeltur.
Linköpings hundungdom var på plats och visade upp fina vovvar!
När jag var och hälsade på Bella i och med Göteborgsvarvet så åt vi ost och kex till schlager-EM. Vi åt sådana här små knäckebrön med getost och fikonmarmelad. Herregud vad mina smaklökar dansade!
Läser just nu boken Snällfällan: att bryta med känslomässigt ätande skriven av Lisbeth Stahre och Veronika Ryd. Jag har tidigare skrivit om boken här.
Jag har läst ungefär 5 kapitel och just den här sidan grep tag i mig. Får mig att tänka på hur kroppskontroll ofta används som ett vapen utåt. Jag har väl själv tänkt på det viset när livet varit kaotiskt. ”Jag är iallafall smal” har liksom varit en tröst. Tragiskt jag vet…
Boken är full av saker som jag känner igen och jag har redan nu fått en del aha-upplevelser om varför jag beter mig som jag gör, men också om andras beteenden. Jag har varit inne i en lång period av både känslo- och vaneätande. Jag äter (socker) när jag känner att jag inte har kontroll på en situation, när jag är orolig eller när jag har människor omkring mig som jag inte vet hur jag ska hantera.
Jag kämpar hela tiden för att få ihop tillvaron rent känslomässigt. Träning hjälper mig otroligt mycket att slappna av och jag blir en gladare människa av att träna, men jag vet också när jag behöver vila och jag har fortfarande utrymme för andra glädjeämnen i livet som att träffa vänner eller åka iväg och fotografera. Det är samspelet mellan alla de här sakerna som ger mig livskvalité, inte enbart ett.
Att jag har gått upp i vikt är förmodligen ingen nyhet, men det har på sätt och vis hjälpt mig. Det har fått mig att förändra saker i mitt liv som har med mitt inre välmående att göra. Jag har inte kunnat gömma mig bakom en ”perfekt” kropp. Jag har slutat på ett jobb där jag vantrivdes, jag har tagit avstånd från personer som tar mer än ger… Det har fått mig att må bättre och jag inser att mitt värde inte ligger i hur min kropp ser ut.
Idag sov vi riktigt länge, det var lite jobbigt att vakna och inse att halva dagen försvunnit. Jag hävde lite turkisk yoghurt och stack ut för att cykla lite MTB i skogen. Fredrik cyklade han med, men han skulle bort till Vidingsjö och springa LOK-milen.
I början av skogen finns en uppförsbacke som i och för sig inte lutar så mycket men den är rätt lång. Kände hur pulsen steg till typ max direkt och resten av rundan fick jag kämpa mig fram. Fick inget bra flyt. Är för långsam på de tekniska partierna så när det väl kommer en kulle eller en häll som jag ska uppför har jag inte tillräckligt med fart och får alltid stanna och gå uppför. Skogen var också full av festande studenter så jag gav upp efter 20 minuter. Det här var inte kul.
Jag ställde cykeln i förrådet, gick upp till lägenheten och tog med mig kaninen ut och lade mig i parken och läste en bok istället. Fredrik dök upp nån timme senare och gjorde oss sällskap. Ibland gör man bara helt rätt i att strunta i träningen och njuta av annat istället :)
Pussar från en ettåring, hjärtat smälter ♥