Browsing Category

Beroende

Beroende, Sockerberoende, Tankar

Om julen. I’m just saying.

Ni som hängt med ett tag vet kanske att jag hela förra julen avstod från allt socker.

Lussebullar, pepparkakor, knäck. You name it. Jag avstod. Och jag kan i efterhand säga att det kanske var ett tråkigt men bra beslut. Jag kan nämligen inte begränsa mitt sockerintag när jag väl börjar. För mig är det lättare att avstå helt än att försöka äta lagom mycket sötsaker.

Så när julfestligheterna hade lagt sig vägde jag precis lika mycket som innan, och jag mådde mycket mycket bättre än om jag hade frossat. Min mage går bananas av pepparkakor. Jag äter pepparkakor som chips. En burk kan ta slut i ett nafs.

För mig är julen ganska enkel att gå igenom med LCHF. Julbordet är ju fyllt av allt som är gott och bra för mig! Köttbullar, prinskorv, ägghalvor, skinka, brysselkål m.m. Det kan jag verkligen äta mig mätt av. Så det går ingen nöd på mig. Fett och protein tillsammans är så smakrikt och gott men säger inte till hjärnan att du måste ha mer. Det ger njutning och mättnad. Toppen alltså!

Jag kan alltså njuta utan att belöningscentrat säger till mig att jag måste ha mer. Hade jag gått hos Viktväktarna och räknat points eller nåt hade jag fått “äta lite av varje”. Tro mig, det funkar inte för en sockermissbrukare. Och det finns nog ingen som lider av övervikt som inte har problem med att begränsa sitt sockerintag. Folk som är överviktiga har låga nivåer av serotonin. Och vad höjer serotoninnivåerna? Snabba kolhydrater. Det ger maximal njutning.

Att känna sötman från en mjuk härlig lussebulle, känna hur belöningssystemet kickar igång. Och sen bara få äta en. Självmisshandel! Eller får och får förresten. Det är väl ingen annan än du som bestämmer vad du ska äta, men jag säger att det är extremt svårt att begränsa sig om man har ett belöningssystem som är satt ur spel. När man har ett belöningssystem som reagerar så starkt på socker.

Det är som att bara leva på knäckebröd i en hel månad och sedan få tillfälle att äta en skiva mör härlig oxfilé. Vem i hela friden hade haft styrka nog att välja att återgå till knäckebrödet efter det? Samma sak med socker. Once you pop. You can’t stop.

Så att säga till en överviktig att det bara är att äta mindre och röra sig mer för att gå ner i vikt är som att spotta dem i ansiktet. De har ett matmissbruk! Ett missbruk som förmodligen är värre än alla missbruk. Mat måste man ju äta. Och förstår man inte hur helt vanlig mat kan underhålla det här sockerberoendet är det skitsvårt. Man förstår inte varför man har ett så starkt sug efter socker. I många fall kan det bero på spaghettin du äter till middag, eller juicen och brödet du äter till frukost. Alltså helt vanlig mat som de flesta äter.

Om alla hade lite större förståelse skulle vi leva i en bättre värld.

Skärmdumpar från Dr. Oz om kolhydratsberoende

Beroende

Lyxiga praliner

Igår när vi var hemma hos Jenny och Johan och klämde på deras nya bebis så hade Elisabeth med sig lite presenter till var och en av oss. Hon hade varit på pralinkurs i helgen och vi fick en liten kartong med 6 st praliner. Mörk choklad såklart. De är inte bara fina att se på, de är väldigt väldigt goda :) Till det fick vi en liten påse med polkagrisar som smakar citron.

Beroende

Cloetta

Cloetta har belönat oss på kontoret. En påse fylld med godis stod i luchrummet när jag kom imorse. Anar jag en Sport lunch i botten? Tur att jag inte gillar att moffa offentligt ;)

Beroende, Kost, Livet, Vikt

Funnit balansen & viktprat

Vissa kan äta lördagsgodis och vara nöjda med det medan andra då måste ha godis både söndag, måndag och tisdag.. Släpper man på tyglarna och börjar tillåta sig sötsaker en viss veckodag blir det lätt att man släpper lite till.. och lite till. Vipps så står man där och äter godis varje dag. Sån har jag varit ungefär så länge jag kan minnas.

Min mamma var väldigt strikt vad gäller godis. Hos oss var det lördagsgodis som gällde. När jag sedan kom upp i tonåren och fick mina egna pengar (månadspeng) så köpte jag godis varje dag på rasterna i skolan. När jag sedan blev tillsammans med en kille gick jag upp ett par tre kilon i vikt eftersom vi blev riktiga gottegrisar. Men tack vare att vi var så fysiskt aktiva med cykling, promenader och inlinesåkning så blev inte viktökningen så stor som den hade kunnat bli.

Det var först när jag blev tillsammans med min nuvarande pojkvän Fredrik som det gick åt skogen. Han hade nämligen bil. Och jag blev hemskt bekväm av mig, att jag tidigare rört på mig var på grund av att jag var så illa tvungen. Godisätandet fortsatte och jag hade på ett år eller två gått upp 15 kg. Jag vägde som mest 80 kg. Idag väger jag 66,8 kg.

Bilder från 2003-2006. Vikt: 73-77 kg. Bar storlek 42-44 i kläder.

Sedan dess har jag kunnat hålla mig ifrån godis i perioder men en “vit” månad har alltid resulterat i frosseri i slutändan. Jag har haft godisfria perioder i upp till ett halvår, men så fort tankarna kommit att det är safe att smaka lite godis så har jag trillat dit.

Sedan jag började mitt nya jobb så har jag inte frossat en enda gång. Jag har ätit en o annan kaka, en och annan tårtbit men det har varit under kontrollerade former. Jag har inte suttit hemma själv och tryckt i mig detta utan jag har ätit någon kaka här och där då jag varit på till exempel kalas.

Så helt plötsligt har jag kunnat äta “lagom” mycket sötsaker utan att få ökat sötsug. Jag är inte sugen på sött längre. Jag är bara sugen på att uppleva saker och att få njuta av livet på ett helt annat sätt. Vi har köpt bil och jag har saker att se fram emot den här sensommaren och hösten. På tisdag ska jag springa KM – 1500 m, på lördag är det Midnattsloppet i Stockholm, sen fyller jag år och lördagen den 3:e september ska jag springa Ombergslöpet. Jag känner mig lycklig :)

Sommaren 2011. Vikt: 64-66 kg. Bär storlek 38 i kläder.

Jag har en bit kvar och det är den som varit svårast, som tagit längst tid. Jag är på diet igen vilket betyder att jag anstränger mig för att få i mig mycket protein som min viktnedgång sätter fart på. Vågen är undanstoppad här hemma så nu blir det främst att försöka se skillnaden i spegeln och på kläderna istället för att stirra på siffrorna på vågen.

Jag tänker dock väga mig varannan vecka och då har jag satt lördagar som vägdagar. Nästa vägning blir alltså den 20:e augusti.

Den 24:e september åker jag Berlin inlines-marathon och då vill jag känna mig i form. Vikten spelar egentligen ingen större roll i just inlines som sport, det är betydligt mer avgörande i till exempel löpning. Men jag vill ändå ha ett datum att sikta mot och det här blir mitt första marathon. Jag vet att jag kan grejja det här om jag bara bestämmer mig och får in flytet.

Jag får dessutom gratis gymkort från jobbet på ett gym precis över gatan där jag jobbar och jag får träna på arbetstid en timme i veckan. Vi ska fixa med detta nu på tisdag.

Ett annat mål jag har är att bli fettdriven. Det här är något jag kämpat med i flera år och det har varit svårt för mig att helt avstå från kolhydrater i kosten då jag känner att jag tränar mycket bättre på det. I längden tror jag inte att det är bra för mig att fortsätta vara sockerdriven eftersom jag blir plufsig av att ladda med kolhydrater innan träning och tävling.

Jag gillar känslan av att känna mig lätt och smidig och det gör jag utan kolhydrater, men det har varit svårt att träna exakt som jag vill. Jag tror egentligen att alla kroppar kan ställa om sig till fettdrift, det är bara en fråga om tid. Jag hoppas min kropp kan ställa om sig till hösten för då vill jag ägna mig åt murrig skogslöpning :)

Jag vill, jag kan, jag ska!

Beroende

Vaccin mot kokain

Läste den här artikeln på Singularity Hub och fann den väldigt intressant. Amerikanen Dr. Thomas Kosten har uppfunnit ett vaccin mot kokain, eller egentligen är det ett vaccin mot effekten av kokain. Ruset försvinner alltså.

Molekylerna i kokain är så små att de inte upptäcks av immunförsvaret. Men tänk om man kunde koppla ihop kokainet med någon annan substans med större molekyler så att immunförsvaret kan upptäcka det och gå till attack? Det är just vad Dr Kosten har gjort. Han upptäckte att om man länkade samman en kokain molekyl med ett inaktiverat kolera protein så utvecklade immunförsvaret antikroppar mot både kokainet och koleran.

Men ingen av de amerikanska medicintillverkarna vill ta sig an att tillverka det nya vaccinet. Det finns nämligen en baksida. Om ruset från drogen uteblir finns egentligen två vägar att gå:

1. Sluta använda drogen eftersom det “ändå inte fungerar”
2. Ta större dos av drogen i hopp om att ett rus ändå ska infinna sig

Vid det senare alternativet kan man lätt se konsekvenserna. Ännu fler kommer knarka ihjäl sig eller i “bästa fall” bli panka.

Vaccinet ska även fungera mot andra beroendeframkallande substanser.

Singularity Hub: “Researcher Makes a Career Developing Cocaine Vaccine, But Pharmaceutical Companies Won’t Produce It”