Cykel

Efter att ha fotat ett radhus och varit hos frissan rotade jag fram lysen och reflexer till hojen och drog till Valla. Ikväll öppnade Frederico upp sin cykelverkstad för Mera Lera MTB’s tjejgrupp.

Del 1 av mekkursen gick av stapeln och man fick ta med sig egen cykel om man ville fippla med den. Jag tog min hardtail då den var minst skitig och susade bort till Valla och lärde mig 100% mer om växelörat, hur man tar loss bromsbelägg och såklart hur man byter slang.

Det var väldigt lärorikt att se sin cykel hängande i ett mekställ, alla delar befann sig ungefär i ögonhöjd och det var lätt att se var de olika delarna satt och hur cykeln hängde ihop :) Massor matnyttigt och två timmar gick i ett nafs!

Nedan blandade bilder. Dom i färg är mina och Katja har fångat kvällen snyggt i svartvitt.

Jag minns när jag började cykla. När jag började cykla landsväg. Då var alla cykelvägar nya för mig. Överallt där jag cyklade fanns platser jag aldrig varit på tidigare. Jag minns den tiden som ganska häpnadsväckande. Hela stan och landsbygden runt omkring var ju min att upptäcka för första gången.

Nu börjar det bli kul igen att upptäcka nya platser i Linköping. Jag trodde nästan att jag hade sett allt, men det visade sig att jag minsann hittade en och annan plats ikväll där jag inte varit. Fredrik följde med och jag utbrast nog ”kolla vad vackert!” till honom hundra gånger när vi swischade förbi vackra vattendrag.

Jag hade kunnat cykla hur länge som helst, men magarna kurrade och det började mörkna så vi begav oss hem. Hade ett stort leende på läpparna under hela cykelturen och kände mig så himla glad över att över huvud taget kunna cykla, att jag kan ta mig den tiden och faktiskt också inse att jag inte behöver ta i tills jag stupar, jag kan ju ta det lite lugnt och uppleva mer genom att göra det.

Min nya cykel är väldigt rolig att cykla runt på. Jag köpte ju en sprillans ny Trek Procaliber 6 för några veckor sedan och den är kvick och lätt och skön att cykla på. Så mycket snabbare iväg vid rödljus, mer lättrampad på landsväg/grus och rapp. Ett litet minus är att när jag cyklar tröskelpass (dvs tuff cykling) så trampar jag lätt ur tyngsta växeln. Det är lätt att byta framklingan till en med fler taggar, och det ska jag göra så fort jag får lust ;)

Nu ska jag fundera på vart mitt nästa cykeläventyr bär!

Det har varit mycket saker som varit ”draining” den här sommaren. Utömmande kan man kanske säga? Utan tid för återhämtning och roliga saker blir jag lätt utmattad. Och det är ungefär det som hänt den här sommaren. Det som ändå hållit på över ytan är mina vänner och att vara i naturen. Att cykla och se nya platser, eller gamla också för den delen :)

Jag kom hem från ett fotojobb och åt mat och väntade på regnovädret som skulle komma. Men efter flera timmar var det fortfarande uppehåll så jag tog cykeln och cyklade ut till Tinnerö och rundade Rosenkällasjön. Cyklade på en halvny grusväg och hamnade strax utanför Lambohov. Där bor ju Elin och Jerre så jag messade och undrade om de var hemma. Det var de! Blev bjuden på soppa och Elin och jag spelade plockepinn och åt Cloetta Center.

Innan solen gick ner trampade jag hemåt. Full med energi pga mat och skratt!

Oj oj! Ett antiklimax infann sig efter att jag köpt min nya cykel. Jag kände mig utmattad. Låg på energi och rörde mig i ultrarapid. Inget läge för att dra ut och cykla då jag kände att det skulle bli en extra stress för kroppen.

Men så idag! Idag har jag lämnat in de sista bilderna till boken! :) Fick lite energi och Fredrik och jag drog ut på en stadsrunda i kvällssolen. Det har varit typ 27 grader här idag och igår. Då var vi i Viggeby och badade Trassel. Men det var svinkallt i vattnet så jag doppade bara rumpan haha!

Det var svinkul att susa fram på cykelbanorna ikväll! Vi cyklade på Haningeleden, bort till Ekholmen, genom Duvkullen, förbi sjukhuset och så hem. Hade så mycket energi och kraft i benen. Det var länge sen jag kände så! Helt vindstilla, ljummet i luften och en superlätt cykel som jag äntligen kan börja använda <3

Jag gillar inte att hasta runt, att flänga från ena stället till det andra. Jag gillar att ha gott om tid om att göra mina ärenden och överdriver hellre hur lång tid ett jobb tar än att underdriva och få stressa vidare.

Men när det kommer till cyklingen så vill jag vara snabb. Har jättesvårt att ta det lugnt och sänka tempot. Här har jag alltid bråttom. Och det blir ju såklart stressande för kroppen i längden. Jag märker hur jag inte kan cykla lika ofta när jag pressar mig vid varje pass.

Idag när jag och Fredrik vaknade hoppade vi upp på cyklarna det första vi gjorde och tog en lugn runda i Tinnerö. Vi cyklade bara nån mil och jag försökte ligga inom pulszon 3. När jag tittade jag på statistiken efteråt så låg jag mest i zon 2 och 3. Så bra! Annars brukar jag ligga i zon 3-4.

Och det var så skönt! Att cykla i prattempo och känna att jag kunde cykla nästan hur långt som helst i det tempot.