Browsing Category

FiveFingers

FiveFingers, Löpning

FiveFingers

Jag fick en fråga från en läsare som väckte tankarna att ni kanske tror att min benhinneinflammation beror på mina FiveFingers. Jag vill inte att nån ska tro att ”barfotaskor” inte är bra att springa i, för det är de! Det är utan tvekan de bästa skor jag haft.

Min benhinneinflammation uppstod två år innan jag började med barfotaskor, alltså Vibram FiveFingers. Den uppstod alltså inte i och med bytet. Tvärtom upplever jag att mina besvär blev lite bättre när jag bytte men har man en kronisk benhinneinflammation så räcker det tyvärr inte att byta skodon :(

FiveFingers, Löpning

Krigat i LOK-milen

Jag hade höga förväntningar på dagens pass. Jag skulle ju inviga mina nya FiveFingers Trek Sport.

De sitter riktigt bra på foten, mycket tightare än Speed-modellen vilket borde lämpa sig bättre för terränglöpning. Sulan är tjockare och har ett grovt mönster för ökat grepp. Någon större skillnad på den fronten märkte jag dock inte, men det kan bero på att det är väldigt halt på stigarna i Vidingsjöskogen. En annan störig sak var att lilltån och tån bredvid lilltån ville glida ur sitt fack när jag sprungit ett tag. Så Trek Sport är större i storlekarna än Speed. Men jag hade ändå inte kunnat gå ner en storlek. Så det är antingen någon jag får leva med eller så får jag modda dem helt enkelt.

Löpningen i övrigt gick tungt. Jag fick verkligen kriga från start. Det var inte riktigt lika geggigt i terrängen idag, men fullt tillräckligt ändå för att bli helt brun om benen. Jag vurpade rejält vid ett tillfälle. Ingen skada skedd, blev bara lite skitig och irriterad på hur jävla knixig ett spår i skogen egentligen kan bli? Jag tycker om när det är knixigt, men det får gärna vara lite mer variation.

Sådan här terräng kräver din fulla uppmärksamhet, annars kan det göra ont. Att verkligen lyfta på fötterna är också en fördel. Det är jag dålig på. Löpning i terräng blir också intressant på ett annat vis i och med att du är medskapande, du ställs hela tiden inför en massa val och måste ta beslut. Det blir aldrig tråkigt!

Inga som helst kolhydrater har jag ätit idag. Jag har en önskan om att bli fettdriven och idag var ett litet steg på vägen.

En vacker dag ska jag besegra LOK-milen. Jag ska KROSSA LOK-milen. Vänta bara.

FiveFingers

”Myter och sanningar om barfotalöpning”

Läs artikeln här.

En artikel med en rubrik som ska locka läsare snarare än att behandla några myter och sanningar.

Personligen väger erfarenheter tyngre än vad någon annans åsikter och studier bryr jag mig inte så mycket om. Jag har läst om otaliga löparknän som botats av att byta till barfotaskor. Jag har sprungit uteslutande i FiveFingers (med undantag av mina Inov-8 x-talon 212) sedan juli 2010 och en helt ny värld öppnades för mig. Förutom frihetskänslan slipper jag stukade fötter, blånaglar, blåsor, skav osv.

Det värsta jag kan råka ut för är tränigsvärk i vaderna och eventuellt en öm tå som jag råkat slå i en sten. Dessutom tränas fötterna till skillnad mot vanliga löparskor, det är särskilt viktigt för mig med låga fotvalv och (före detta) svaga fotleder. Jag springer med en sambo som också valt barfotaspåret med samma upplevelser som jag.

En vanlig dämpad löparsko ändrar det naturliga löparsteget och det upplever jag som någonting negativt.

Om jag springer och går i skor som främjar tårnas rörelser förhindrar jag uppkomsten av till exempel hallux valgus (snedställning av stortån) som jag ser att väldigt många personer lider av, i synnerhet de som gått mycket i trånga högklackade skor.

Som med kosten gör jag helt tvärtom vad som anses normalt eller hälsosamt. Det ser jag som ett sundhetstecken. Det betyder att jag är kritisk till allmänna sanningar och sväljer inte allt med hull och hår utan väljer att skapa min egen uppfattning.

Folk som säljer dämpade löparskor kommer säga till dig att du behöver dämpade löparskor. Folk som säljer bröd kommer säga att du ska äta bröd.

FiveFingers, Löpning, Produkter

FiveFingers Trek Sport

Jag blev återigen varse om att FiveFingers Speed inte är optimala att springa med i tuff terräng. I fjol sprang jag XC-race i samma skog, ett lopp i helt obanad terräng och det blev ganska halt att springa med dem. De har ju inte heller den här riktiga ”snug fit”:en som till exempel Flow Trek som jag springer med på vintern.

Jag har länge sneglat på ett par Trek Sport och nu är de på väg hem till mig! :)

De är inte vattentäta, men det vatten som kommer in kommer också ut. Det är framförallt greppet och passformen jag vill åt.

FiveFingers, Löpning

Geggigt i LOK-milen

LOK-milen är ett 10 km långt löpspår i Vidingsjöskogen. Den sköts ideellt av medlemmar i Linköpings OK med visst stöd av kommunen. Spåret är märkt med gröna markeringar på träd och med km-skyltar.

Underlaget är varierande men saknar de breda preparerade vägarna. Här springer man inte på spån, utan på grus, lera, smala och breda stigar, mängder av rötter och stenar. Helt klart knixig terräng och just idag var det 3 km av konstant lera. I början försökte jag undvika att kliva i lerpölarna, men till slut sprang jag rakt igenom med lersplatter upp på låren som resultat.

Jag tänkte på Vansbro marathon och hur vida jag skulle klara av den där halvmaran jag gått och drömt om ett tag nu. Vackrare terräng får man leta efter. Just Vansbro är också faktiskt den enda helmara som jag skulle kunna tänka mig att springa. Vill ni veta mer om hur det är att springa Vansbro marathon kan ni gå in på den eminenta Into the Wild-bloggen där Mikael skrivit ett inlägg om årets upplaga.

När det var 3 km kvar började det skymma och till slut blev det så mörkt att det började bli svårt att se kilometermarkeringar och vart jag satte fötterna. Fredrik som sprungit före hade vänt om och letat efter mig och jag mötte honom när det var ungefär en kilometer kvar.

Det här var en av de svåraste terränger jag sprungit i, utmaningen låg inte i orken utan att ta sig fram över huvud taget. Jag hann aldrig bli uttråkad och jag hann heller aldrig tänka negativa tankar, det var varken jobbigt fysiskt eller mentalt. Det kändes konstigt men självklart väldigt bra. Någonting som jag verkligen uppskattar med skogslöpning är hur prestationskraven försvinner. Här är det bara för upplevelsens och äventyrets skull man springer. Springa snabbt kan man göra på bana. I skogen springer man för att uppleva :)

När jag kom hem ställde jag mig i duschen med VFF:sen på. Vattnet hann aldrig bli klart under den 10 min långa duschen. Jag hade nog flera kilo lera i dem ;)